Söndag.

Igår satte jag punkt, idag ska jag gå igenom hela projektet. Peta i det, såklart, men inte för mycket. Det blir ju flera redigeringsomgångar då jag kan fixa till saker jag kanske inte ser nu.

I morgon bitti måste jag upp vråltidigt för att släppa in balkonginglasarna, men det är ju bra eftersom jag måste/vill/längtar efter att skriva Flanagans.
Herregud vad du är produktiv, sa en kollega i telefon häromdagen och det är jag förstås. Men jag gör inte så mycket annat och just nu har jag en enorm lust att jobba.
Det kanske kommer en tid när jag vill/måste ta det lite lugnare, men jag kan inte påstå att det här är särskilt ansträngande.
Jag har ingen som rycker i mig, jag är hemma hela dagarna och jag sover gott om nätterna. Jag är upptagen, men inte pressad. Det är stor skillnad på det i min värld.

Däremot tackar jag nej till det mesta. Jag har tid med det här och med min familj, men en fika på stan går bort. De flesta releasefester också. Det kommer många inbjudningar till sådana och jag går bara om jag har en mer personlig relation till författarna. Som till Anna Fredriksson i morgon (jag hoppas jag kan gå, men det handlar mer om balkongarbetet) och senare i månaden till Ninni Schulman.
Igår fick jag tacka nej till en födelsedagsfest och det skyller jag på influensan som sinkade mig med en hel vecka.

Från och med nu måste (har ingen som helst lust men det är nödvändigt) jag också träna, det går inte att smita från längre. Min kondition är på sin absoluta bottennivå.

Det var det.
Söndag.
Nu ska jag äta frukost.