Jag blir så himla berörd av små knattar

i gula västar som är ute och går med sin förskola. Jag ser dem från min lägenhet. De är så tillitsfulla och helt beroende av att vuxna ser dem och behandlar dem väl.
Jag undrar vilken värld vi skulle ha om alla barn fick den där varma, bekräftande uppväxten.

Min son fick ju det, men när han var fyra-fem gick han ändå hårt åt en kille som var ett år yngre och som inte hade en möjlighet att försvara sig. Det gick så långt att den yngre pojken inte ville gå till förskolan längre. Han var rädd.
"Jag ville banka lite djävul i honom", sa sonen till sitt försvar.

Det löstes sig i samma ögonblick jag fick reda på vad som försiggick och kunde prata med min unge om det.
Han slutade per omgående och blev istället så omhändertagande att det nästan blev för mycket åt andra hållet. Men hellre det än att han var dum, såklart.
Det är ju lättare att prata empati med någon som har upplevt att den har fått det, tänker jag, och all den där kärleken jag hade pumpat in gjorde nog nytta i den där situationen.

Jag handlade inte igår, istället tar jag ut Fårdan idag. En gång i veckan är väl bra om den får luftas.
Jag börjar med det direkt och åker till Farsta, så är det klar sedan. Där finns också ÖB som säkert har torkställningar, om inte så finns det ett på Claes Ohlson.

Sedan ska jag jobba.
I morgon ska jag gå på kurs och på söndag träffa Jonathan och Linnea, och de ska hjälpa mig att hiva några hemska mattor jag har här hemma och som gör lägenheten så himla dammig.
Nästa vecka kommer målare som ska täcka sprickor i väggarna (alltid i nybyggda hus) och till dess, vilken dag det nu är, måste möbler vara flyttade hur nu det ska gå till i den här lilla lägenheten.
Lättare utan mattorna i alla fall.
De kommer någon gång mellan måndag och fredag ...

Så bra att jag får hjälp på söndag, men det går bort ytterligare en skrivdag.

Därför hårt jobb idag och nästa vecka. Deadline för kortromanen är nästa söndag. Wohoo.