passivt, för han var ju Jonathans stora inspiration och tillsammans med Swedish house maffia var de målbilderna han hade när han satt i pojkrummet och drömde och jobbade så hårt.
Jag minns när han lyssnade på Aviciis första fullängdsalbum som kom 2013. Hur han då hade utvecklat musiken från House till något mer. Pop/house/rock nästan. Så imponerande.
Hur stor han var är nog svårt för vår generation att förstå, men gigantiskt stor. För dem mellan 20-30, den största. Ändå gjorde han inte så många låtar. Men det räckte för att fylla dansgolven om och om igen.
Jonathan såg dokumentären om honom på bio, jag på Svtplay bara för ett par veckor sedan.
Den är bitvis oändligt drabbande med sjukdom, krav och ett omänskligt tempo, men också fin och intressant. Härlig kille, som blev fullproppad med piller på amerikanska sjukhus.
Jag känner mig oerhört ledsen, det är så tragiskt och tänker jag förstås på Jonathan som ska in i den där världen. Det är en hård bransch, sa Tommy Körberg i en av tidningarna igår (han är pappa till Aviciis halvbror).
Nu vet vi ju inte vad som har hänt, och Jonathan vill nog inte veta sa han igår när jag frågade. Varför spelar ju faktiskt ingen roll.
Det har han ju rätt i.
2 kommentarer:
Jag vet inte vem han är alls mer än att jag har hört och sett namnet Avicii. Men det är tråkigt att en så ung person avslutar livet på vår jord och hur det gått till har ingen betlydelse - som sagt.
Sanna
Du har säkert hört hans musik utan att du har vetat att det är han.
Skicka en kommentar