Jag har ju kontakt med många av dem som jag flög tillsammans med

86-88, när jag jobbade på Scanair.
(Jag tror att det här är en DC8a. Den kunde guppa rejält bak, medan de som satt långt fram knappt märkte det. Då fick man ringa till cockpit och säga till dem att sätta på fasten seatbelt skylten.)

Det var en helt annan slags arbetsplats än någon jag varit på därefter (Sälenfjällen som jag kom från då var jämförbart). Man blev tajt med sina kollegor och det gick snabbt. Vi hade många stopp ihop och de flesta var ju öppna och pratglada typer eftersom det var den sortens människor man sökte. Jag var likadan på den tiden.
SAS ville ha något helt annat, något mer stramt.

Jag är med i en grupp av gamla flygare på FB och det är oerhört kul att se gamla bilder forna kollegor lägger upp.
Min bästis Helen jobbar ju fortfarande (numera heter bolaget Thomas Cook), men planerar nu för pensionen.
Helt galet när man tänker på hur lång tid det har gått sedan vi började i kabinen tillsammans 1986.

Vi blev omedelbart bästis och bundis. Våra efternamn började på H och därför fick vi göra provflygningarna tillsammans (man har några sådana utan uniform, för att lära sig jobbet ombord). Men man blev tajt med alla i kursen man gick tre månader.

Säkerheten var viktigast att lära sig (och den har man prov på varje år för att få behålla sitt certifikat.  Ett prov per flygplansmodell eftersom det är olika. Oftast flyger man max 2. Jag flög DC8, DC9 och Airbus A300 under mina tre år. Man måste plugga rejält för det är svårt).
Men när den satt skulle man lära sig allt annat som att prata i mikrofon, sköta köket och alla serveringsvagnar.
På den tiden packades alla påsar ombord, och på utestation – innan man vände och åkte tillbaka – skulle nya parfymskåp upp från cargo och så skulle de gamla flyttas ned.

Man vände på 1 timma och 10 minuter, och på den tiden skulle man hämta skåp (om man  just den flygningen jobbade i köket som steward) äta, och förbereda kabinen tillsammans med städpersonalen som kom ombord så fort vi landat.

På vissa flygplatser kom en liten fruktbil körande fram till planet som man kunde handla grönsaker, frukt och blommor av. Och vin, när man fick ta med det (oftast inte).

Jag har så många minnen, vi hade otroligt roligt. Jag har aldrig skrattat mer än jag gjorde på det jobbet. Ofta (vintertid) var vi ju borta flera dagar (Kanarieöarna). Stoppen onsdag till lördag eller lördag till onsdag var eftertraktade.

Om jag får råd i vinter vill jag åka en vecka till någon av öarna. Om Helen har något stopp samtidigt vore det ju superkul!

Men nu ungdomsroman.
Det blev sent idag. Jag trodde att jag vaknade för tidigt, det var ju alldeles mörkt ute, så jag somnade om och vaknade sedan halv tio och då var det fortfarande mörkt.
Av regn!
Tjohoo.