kajkade mig nacke ur helt. Helt. Jag har aldrig haft en sådan smärta där. På riktigt, FY FAN.
Det gick inte att ligga, utan jag fick vara uppe tills det liksom hade lugnat ned sig. Då hade jag tagit alvedon, voltaren, haft is på och sedan värme.
Vid ett-tiden var jag rätt desperat och då hittade jag en naprapat som jag ska åka till innan mitt möte med Bonnier Bookery kl 10.00.
Även om jag är rädd om nacken tar jag pendeln. Det känns bättre än att sitta ned i en taxi.
Just nu står jag bakom skrivbordet, den där hemska brännande smärtan har jag inte alls känt idag, men törs inte sitta för jag tror att det var några timmars sittande på matstolen vid skrivbordet som gjorde att nacken gick åt fanders igen. Jag kände av det när jag la mig i soffan på eftermiddagen och läste en bok. Sedan tog jag en tupplur på den sidan jag brukar sova på och när jag vaknade och reste mig ... alltså, fy fan.
Men så skönt att vakna idag efter i alla fall ett par timmars sömn, och känna att det värsta är borta. Jag kunde resa mig ur sängen. Det var det som nästan tog livet av mig i natt.
Jag tänker inte låta naprapaten manipulera nacken, så är det bara.
Ryggen är okej, men nacken är för läskigt.
Jag gjorde det några gånger med andra sidan hos en kiropraktor och först och främst hjälpte det inte ett dugg, men det var också oerhört läskigt och jag är rädd för det.
Så det måste jag säga direkt när jag kommer in, för sådana där gillar att knäcka till när man inte är med.
Jag har ytterligare ett möte i Bonnierhuset, med Teresa, men först klockan 14 och jag kommer nog inte att palla att vänta så länge mellan mötena när jag inte har sovit något. Det får bli en annan dag.
Bra dag ändå, så här långt, eftersom den där hemskaste smärtan är borta.
Nu är det vanligt nackspärrsont. Peace of cake.
2 kommentarer:
Men Gud, stackare. Vågar inte heller låta folk knäcka - tycker det är görläskigt, plus att jag inte alls är säker på att de faktiskt alltid vet vad de gör.
Skickar en stor dos sympati.
Någonting som brukar kunna hjälpa mig när jag har fot- eller knäsmärtor är Linnex linimentstift. Det är dock väldigt, VÄLDIGT viktigt att man bara stryker på ytterst tunna, parallella stråk. Man vill INTE stryka för tjocka lager eller korsande stråk - jag har en gång fått stiga upp kring midnatt för att tvätta den fot där strykningarna inte hade blivit fullt så parallella som jag trott utan överlappade varandra med ungefär en halv centimeter på ett ställe.
Någon timme kändes det som om den fläcken (på utsidan av foten, där det är svårt att se exakt hur man stryker på linimentet) var på väg att självantändas.
Skicka en kommentar