Uppe sju, för att det måste bli lite ordning.

Fantastisk himmel den här morgonen. 

Det kanske det har varit alla andra också, men  då har jag sovit ...

I natt fick det bli sex timmar, vilket är två för lite, men jag ska tupplura senare. Hellre det än att sova till tio, som jag har gjort senaste tiden.

Idag redigering av sista kapitlet och sedan ska jag jag backa tillbaka i texten en smula igen. 

Ikväll ska jag se Så som i himmelen. Den här gången med kompisar. Nästa helg ska jag se den med Jonathan och Linnea. Då har jag sett den tre gånger och borde vara nöjd.

Nästa vecka drar också min extremt eftersatta träning  igång. 

Målet är att bli lika trogen den som jag var året efter min frusna axel, när jag fortfarande inte hade någon direkt rörelseförmåga. 2015, typ?

Jag minns när jag kunde sätta handen i midjan. Det var på ett jympapass, och jag började gråta av glädje mitt på golvet. I mars har jag för mig. Ett år efter att smärtorna började på riktigt.

Den våren kände jag mig i form och jag missade inte ett enda pass, och det är dit jag vill tillbaka. Till när träningen känns livsviktig. Inte rolig, för det har jag aldrig känt, men nyttig och viktig.

Kosten är på plats efter helgernas brutala utsvävningar och det är bara träningen som saknas för att jag ska må som bäst även fysiskt. 

Mentalt mår jag ju toppen. Peppar peppar!

Första passet är på måndag klockan 10, sedan är nästa på torsdag och det tredje på lördag.

Perfekt!

Tjohoo.

Nu jobb.

Hoppas att ni får en fin helg!