Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 27 januari 2020

Eftersom mina pass är inställda måndag och torsdag,

så blir det förmodligen ingen träning förrän på lördag om det inte är så att jag får plats på morgondagens danspass som jag står i kö till.
Hoppas!
Annars får jag helt enkelt försöka göra vissa rörelser hemma på min matta. Mage och rygg funkar ju att göra på den i alla fall.

Annars idag är jag tillbaka i författarsadeln med målet att i alla fall skriva tusen fräscha ord och göra en plan för hur den sista kortromanen om Sonja ska se ut. Från och med i morgon är målsättningen 2000.

Jag har hört flera senaste tiden som har fått extremt stora problem med sina Word-program. De har kraschat och har man inte sparat sitt arbete då så har det gått åt fanders.
Själv skickar jag manuset till mig själv varje dag (till min gmailadress så att jag kommer åt manuset överallt), så tänkt på det ni som skriver. Spara, spara och spara!
Man kan förstås också använda molntjänster, en av de mest kända är väl Dropbox som jag själv har men inte använder till annat än att öppna filer från Jonathan.

Det är måndag efter en helt underbart rolig söndagseftermiddag på Cirkus med Pernilla Wahlgren och hennes fantastiska medarbetare (som har lika stora roller som Pernilla själv): Måns Nathanaelsson, Hanna Hedlund, Ola Forssmed och Kim Sulocki. Regi Edward af Sillén.

I ett av numren  kunde de inte hålla masken utan började skratta vilket ju fick publiken att bli ännu gladare. Så himla roligt.
1 timma och 45 minuter oavbruten show. Helt suveränt. Är så glad att jag gick själv när jag inte fick med mig någon. Jag gillar den här typen av raktpåsakunderhållning. Underfundigt och finurligt  är jag nog inte smart nog att begripa.


2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Vad kul att det var så bra! Att skratta rejält är rena medicinen 😂

Åsa Hellberg sa...

Ja, så himla rolig!