Ett alldeles vanligt blogginlägg mitt i virusskolsverksamheten.

Jag älskar min lilla skola, men saknar att blogga på vanligt sätt, så jag tänker nog styra upp det framöver.
Hur ska jag veta vad som har hänt i mitt eget liv om jag inte skriver ned det?

Fast det är väl inte så värst mycket action just nu.

Hela dagarna är jag ensam hemma och går jag ut är det för att ta en lååång promenad som alltid slutar på ett av dessa sätt:
1. Fy vad kallt det. 2. Aj, vad ont det gör ... någonstans 3. Hungrig? Nu? Vad konstigt. 4. Nu har jag nog gått jättelångt 5. Usch, ser ut som om det går en sjuk människa där borta 6. Läste inte jag någonstans att snabba korta promenader är minst lika effektiva som långa som man bara blir trött av? 7. Men fy, är det jag som luktar så illa? 8.  Men herregud, är klockan redan så mycket. 9. Oj, det där måste jag ändra i manuset medan jag kommer ihåg det. 10. När tvättade jag händerna senast?

Där har ni det. Hellbergs promenader, mars 2020.
Förmodligen mitt och ert livs konstigaste månad.

Från ett öppet New York med musikaler, research och god och varierad mat, till en rätt isolerad tillvaro i Farsta där jag äter kyckling.
Jag handlar, men det är allt. Och då springer jag in, betalar själv i snabbkassan och sedan snabbt därifrån.
Med platshandskar på.

Satan vad obehagligt Empire State Building var när jag var där för ett par år sedan (här ser man norrut med Hudson River till vänster i bild. Central Park skymtar därframme bakom höghusen). Men jag var tvungen att åka upp, det var en del av min research för Sonjas andra chans.

Men jag har en fördel jämfört med många andra eftersom jag gillar att umgås med mig själv.
Jag blir inte uttråkad på samma sätt som kanske andra blir som inte är lika vana vid ensamhet och som brukar gå till en stimmig arbetsplats.

Och jag tackar nej till att träffa andra människor, även om det inte är sagt från myndigheternas håll att  det är nödvändigt. Jag vill bara inte bli sjuk, i alla fall inte innan den första augusti då manuset till Flanagans 3 ska lämnas.

Den börjar jag skriva första maj och fram till dess ska jag skriva klart Sonja och Susanne-storyn som jag jobbar med nu. Deadline 1 april. Jag har ungefär hälften kvar att skriva. Jag har tuffa mål varje dag, men peppar peppar så håller det än så länge.
Och den andra april börjar nästa redigering av Flanagans 2.
Som sagt.
Jag behöver vara frisk ett tag framöver.

Och min tillvaro är bland de mest lyckligt lottade och det här är verkligen inte ett klagomål. Mer en redovisning av det som trots allt är väldigt annorlunda även för mig som faktiskt har allt jag behöver.

I´m busy.

Det är bra det.

I morgon återupptas Hellbergs virusskrivskola!