Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 23 november 2020

Manus skickat

 och än vet jag inte när jag får tillbaka det. Så länge tänker jag ta emot min träningscykel (i morgon) höra av min läkare per länk (?) (på torsdag ) och läsa böcker, först och främst Simonas nya som jag längtar efter att få ta mig an i lugn och ro. Eventuellt börjar i morgon, men det beror på vädret. Är det soligt måste jag städa. Det är lättare när man ser eländet. På fredag tänkte jag ta upp alla julsaker och då måste det är rent och fint.

Idag vaknade jag av att brandlarmet pep med jämna mellanrum (kanske tre minuter mellan pipen), och när jag kom upp insåg jag att det var det strömlöst i huset. För att fixa ljudet från larmet petade jag på det med sopkvasten varpå det gick igång helt och håller, och det gick inte att stoppa hur mycket jag än tryckte på det. Av någon anledning måste jag ändå ha lyckats för till sist tystnade det, men då hade jag hunnit hämta tejp att sätta över hålet där det värsta ljudet kom från.

Jag trodde att det var helt och hållet batteridrivet, men det måste nog ändå ha en koppling till strömmen. Eftersom jag bor i ett hyreshus är det värden, inte jag själv, som sköter det där.



Tack och lov hade jag snabbkaffe hemma och med det kokheta vatten som fanns i kranen idag gick det utmärkt att göra sig ett par koppar. Strömmen var borta två timmar typ och vilken tur ändå att det var så fint ute idag, att solen snabbt tog sig in och lyste upp min mörka bostad. Bruna väggar kräver ju lite ljus så här års. 

Typ så, denna måndag. Hoppas att ni får en finfin vecka.





2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Så konstigt med brandvarnaren. Var det inte batteriet som började ta slut? Då brukar det ju låta så. Jag brukar få slita ner brandvarnaren och pilla ur batteriet innan det blir tyst. Om jag inte viftar under väldigt länge...

Åsa Hellberg sa...

Ja, jag vet, men här är det kopplat på något sätt. Märkligt.