Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

torsdag 28 januari 2021

Helt galet att det redan är TORSDAG!


Foto från idag

 En dag då det ska komma mer snö i Stockholm ... dagen efter jag sopat/skrapat/grävt bort det som kom häromsistens och som täckte taket och framsidan av min bil. 





Jaja, den blev varm i alla fall. Jag tog ett ordentligt varv runt söderort för den sakens skull, men idag struntar jag i det. Den får snöa in igen. Det är ett bra motionspass att gräva fram den. 

Så fort jag vågar mig in på en Stadiumbutik ska jag köpa hantlar. Mina armar är svaga, att hålla dem uppe eller för all del rakt ut, är TUNGT. 

Det var en sådan där bra sak med gympan på Friskis. Där ingick mycket armviftande och i början var det svintungt, men det gick att träna upp. Tobias Karlsson berättade att just det är svårast för nybörjarna i Let´s Dance. Den där snygga posen, när man till exempel dansar vals, är svårare än man tror. 

Annars har jag förbättrat min kondition sedan min cykel kom in i mitt liv. Jag cyklar i snitt 4 dagar i veckan och igår gick jag rätt lätt och ledigt uppför alla trappor på Ica (40 st) och sedan hemma (80). Lite andfådd, men jag gick fort och tog inte slut på plan 3 som jag har gjort tidigare. 

Det känns peppande att det ger resultat. Jag behöver bara göra lite mer för resten av kroppen också, därav hantlar. Jag har försökt med gummiband men det är inte riktigt min grej. 

Några situps på det, så har jag gjort ett eget litet gympapass i väntan på att jag kan börja träna med tanterna på Friskis igen. Vågar man hoppas på i höst?

Det var dagens Å VAD DUKTIG JAG ÄR. 

Jag är rätt bra på det, faktiskt. Slår väldigt sällan på mig själv, kan inte minnas att jag någonsin har gjort det. Tvärtom har jag nog hållit om mig när min upplevelse har varit att andra har (mentalt) slagit. Någon måste ju vara snäll mot mig och då har jag varit det själv. Jag kan samla ihop min inre 6-åring, 23-åring och se framför mig, och faktiskt känna, hur jag tröstar båda. 

Jag har också varit snabb på att förlåta mig själv när jag har gjort misstag. Samma omfamning. 

Det finns både för- och nackdelar med att inte döma sig själv – men allra mest är det nog bra, tror jag. Men man har kanske inte samma piska som den som känner sig dålig. Och ibland kan det hända att man borde ha varit hårdare eftersom det faktiskt hade gett ett bättre utfall. Fast jag inbillar mig att det allmänna måendet är bättre hos den som är snällare mot sig själv och att det blir viktigare (för mig i alla fall) än ett tippetoppresultat. 

Jag hör så ofta kvinnor slå på sig själva, det är väldigt sorgligt tycker jag. Fast jag vet inte hur man ändrar på det, eller hur jag har gjort. Möjligtvis kom jag ut sådan. 

JAJA.

Idag fortsätter redigeringen med ytterligare 20 sidor. Nu har jag inga mallar att gå efter, ingen redaktör som påpekar saker som i förra omgången, utan petar bara i språket. Det var så roligt igår de första 20, och jag tror att det blir det idag också.

Tjohoo.

PS, på tal om örhängen: jag har använt dem så lite det senaste året att det kände trångt att trycka in dem i snibben. Borde nog ha dem oftare om hålen inte ska växa igen.




2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Jag har varit jätteduktig idag. Skottat snö i femtio minuter. Helt slut och ledbruten efter det.

Åsa Hellberg sa...

Oj, jäklar! Men du bor i hus och behöver skotta där, eller hur?