Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

torsdag 7 januari 2021

Igår låg jag mest i soffan,

 var trött efter att inte ha sovit så bra och kände mig inte pigg ens när jag hade sovit ikapp. 

Det gör jag inte idag heller och har fortfarande lite ont i halsen, men har sovit bättre och ska jobba. Under dagen kommer en taxi med ett covid-test, för även om jag har svårt att tro att jag har det så vill jag kontrollera det i alla fall. 

Och så kommer mat från Mathem. Det där lyxiga som jag tar till ibland. Det bästa med det är att jag kan beställa varor som jag inte annars hittar i min butik, som frysta vaxbönor till exempel. Dem steker jag och äter som pommes. Så gott, och, inbillar jag mig, nyttigare. Jag älskar när frysen är fylld och beställer alltid så mycket jag kan.

Det finns ingen gång som jag känner mig så rik som när mina hemmalager är påfyllda. Hade jag haft ett hus hade jag blivit en sådan där med stort förråd och hyllorna fyllda. Det ger mig ett särdeles välbefinnande med 5 tandkrämstuber, 4 schampoflaskor och 6 tvålrefiller och 2 av allt annat i badrummet (så mycket mer ryms inte i min tvåa) och burkar, frysvaror och sådant i köket som går att behålla ett tag. 

Jag är ingen samlar, tvärtom skulle jag säga, det är bara det där med påfyllda skåp (där allt står i prydlig ordning) som jag gillar.

Jaja.

Jag räknar inte med att få svaret på provet förrän nästa vecka och fram till dess ska jag ju stanna hemma oavsett hur jag mår. Då är det ju tippetopp med mycket i skåpen.

I natt kom det snö Jag var vaken länge och tittade på sändningarna från USA men det var först i morse som jag såg snön och hörde att barnen var tillbaka på dagiset längre ned i slänten och hur de skrattade och lekte. Så roligt för dem att få träffa sina vänner igen. 



Och så är det förstås skönt att jag har en egen parkeringsplatsen till min Hånda. Hon får stå där tills jag är good to go och kan gräva fram henne.

Hoppas att ni mår bra!

Inga kommentarer: