Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

tisdag 5 januari 2021

Jag har en känning i halsen.

 Det kan 

1. Vara jag som alltid ska känna efter precis allt.

2. Vara jag som alltid ska känna efter precis allt.

3. Något annat.

Jag kände det redan igår kväll och det har inte blivit värre under natten så troligtvis är det nummer 1 el 2 ...

Det spelar ingen roll så till vida att jag ändå inte har planerat att lämna lägenheten på ett par dagar. Jag handlade igår, har allt jag behöver för några dagar framåt. 

Har ni gjort ett coronatest? 

Jonathan och Linnea har gjort det ett par gånger hemma, på det där sättet man gör i Stockholm med att testet levereras hem och hämtas upp hemma, men jag har aldrig behövt eftersom jag aldrig har känt något. 

Linneas syster har Corona just nu, hennes helt symptomfria sambo också. Förmodligen deras bebis, men han är inte testad. Men de är redan på bättringsvägen, ingen feber längre tydligen. Det blir ju lite oroligt när man har en sådan där liten som de har som bara är några månader, antar jag. Fast de är yngre och mycket coolare än jag någonsin var med min bebis. 

De bor ju i en annan del av landet så de har inte kunnat smitta vår familj och om mitt "halsont" skulle visa sig blir något undrar ju jag hur sjutton jag har blivit smittad. Jag träffade i och för sig Jonathan och Linnea för exakt fem dagar sedan, men de är båda kärnfriska. Höll i en bebis, ute, för tre dagar sedan men han är också frisk.

JAJA, jag har känt efter förr och det har gått över. 

Idag ska jag börja med de första 20 sidorna i mitt MANUS! Hurra för det och för att äntligen komma igång.

Deadline 8 februari och min plan är att jobba varje dag. Jag har exakt noll saker inbokade och den sista bibblan (Borensberg) blev avbokad igår. 

Julen är borta, golven sopade. Det är bara att köra! Tjohooo!





3 kommentarer:

Robert W sa...

I Värmland testar vi oss inte om och om igen utan orsak. När frun testade positivt och både jag och dottern uppvisade symptom åkte vi och testade oss. Jodå, vi testade positivt vi också. Eftersom du trots allt har/har haft symptom är det nog en bra idé att du testar dig. Resultatet kan bli:
1. Positivt. Mycket bra att veta. Då får du sluta umgås med andra ett par veckor (inklusive Jonatan och Linnea) så att du inte sprider smittan vidare.
2. Negativt. Då kan du dra en lättnadens suck och slipper oroa dig.

Åsa Hellberg sa...

Det gör man inte i Stockholm heller, när Jonathan testade var det för att han hade fruktansvärt ont i halsen i tre veckor i våras och sedan förkylning ett par månader senare. Hans flickvän jobbar med en multisjuk kvinna som inte klarar en sådan här influensa och därför har hon testats vid samma tillfälle.
Jag avvaktar ett par dagar, det här är bekymmer jag känner igen sedan tidigare som återkommer vid jämna mellanrum. Hormoner, Robert, inte att leka med :)

Eva-Lotta sa...

Fast det är ju så att helt symptomfria kan vara positiva och smittbärare. Det är det som är det luriga med detta...