Idag är det mulet här och det känns rätt bra.

 I eftermiddag ska jag fika med min moster, och innan det behöver jag jobba. 

Nu kanske Helen ändå hittar en lucka och kommer hit, och jag vill ju gärna vara ledig i så fall, så idag och fram tills hon kommer måste jag jobba på. I alla fall hålla mig till min plan, det räcker (hopppas jag). I eftermiddag ska jag räkna på det. 

Jag hade tänkt mig att vara ledig ett par dagar innan jag återvänder till Farsta, men jag kan ju lika gärna ta de dagarna när Helen är här. Och jag har varnat henne för att jag kanske måste jobba lite, vi får väl se hur jag får ihop det. Hittills har jag varit ledig en dag, och en dag missat mitt mål (vilket är åtgärdat).

Igår cyklade jag till min barndomskompis och la mig i hennes trädgård, fick kaffe och glass, och hade det väldigt bra. Det blåser här och det är inte någon direkt värme, men i en trädgård går det ju att hitta lä där det blir skönt om solen är framme

Sedan gick jag in till hennes närmaste granne som är min gamla klasskompis och hälsade honom välkommen hit på torsdag kväll då vi har en liten klassträff för dem som bor kvar här i samhället. De som inte bor exakt här har jag inte plats för denna gång, tyvärr. 

Strax därefter dök min kompis svåger dök upp och det är också en gammal skolkamrat som jag nog inte träffat sedan vi gick ur högstadiet. 

Och av min kompis man fick jag lite hjälp med att skruva fast styret på cykeln som satt lite snett OCH ringklockan som bara hängde och dinglade. Otroligt bra eftermiddag på alla sätt, alltså. 

Jag cyklade hem vägen via Badberget och Badholmen där det är mest nedförsbackar, och när jag nådde centrum av samhället ringde Jonathan och då satte jag på mig lurarna och ledde cykeln genom alla människor och trafik, uppför Galärbacken, varpå jag satt upp och fortsatte prata med honom medan jag cyklade hemåt (jag bor typ 300 meter från centrum).

Och det är så roligt och praktiskt att cykla. Jag leder den uppför backarna och mitt knä – som pajjade för några år sedan när jag cyklade uppför – är än så länge prima, kanske tack vare att jag går uppför (peppar peppar).

På dagens utflykt stannade jag till och fotade lite

Och när jag kom hem och såg min säng tyckte jag att det såg så gulligt och sommarstugeaktigt ut att jag fotade det också. 

Det var det, nu jobbjobbjobb.