Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

söndag 10 juli 2022

Jag tänker jättejättejätteofta på karaktärer.

 I mina böcker är de ju sällan så att jag berättar utvecklingshistorier, som i "osäker kvinna tar livsbeslut som gör henne säkrare." Mina karaktärer, när jag skriver om medelålders kvinnor men även yngre, har redan gått igenom det där och är ute på andra sidan. Så mina böcker handlar mer om situationer de hamnar i, än att de utvecklas. Det är en ständig kamp om det där ordet, tycker jag. 

Men det är det som blir ett problem när karaktärer också måste vara SYMPATISKA. De ska UTVECKLAS och vara SYMPTISKA.

I Feelgood betyder sympatiska karaktärer precis allt, skulle jag säga. De får inte lämna den sympatiska cirkeln mer än med en tå någon enstaka gång. 

Och kvinnor med självförtroende stämplas gärna som osympatiska, om de inte samtidigt kravlar på golvet och ber om ursäkt för turen de har haft i livet. Förresten tror jag inte att ens ett kravlande räcker. 

Kvinnor i Feelgoodromaner ska inte gilla sig själva eller livet de lever, och om det gör det måste de vara så ödmjuka att ryggen böjs som en kringla, punkt. De ska vara osäkra, osjälviska och aldrig säga ifrån. Då gillar läsarna dem som mest. Om det inte är en bikaraktär, för då får de bete sig lite hur som helst, och då kan man skratta lite åt den där tokiga karaktären. (Personligen är bikaraktärer kanske det bästa jag vet, i alla fall om de får breda ut sig lite.)

Jag undrar varför det är så. Är det för att man identifierar sig med dem? 

Det ställer till problem för mig som älskar att skriva om kvinnor som liksom grabbar tag i livet med stor lust och kärlek, som inte ber om ursäkt för att de är som de är, och som aldrig backar ur en konflikt. De går på smällar som alla andra, men borstar av sig. För det gör man lättare när man är äldre. (Borde göra i alla fall om man har valt att lära av sina misstag.)

Sådant tänker jag på och har pratat om här innan. Det är en gubbe som sitter på min axel och ständigt påminner mig om hur SYMPATISKA mina karaktärer måste vara.

Det kan vara därför det var så lustfyllt att skriva Laholmsflickan, för den var något annat. Där fick jag leka på ett sätt som inte går i en mer mallad roman. 

JAJA. 

Idag gick skrivandet lite trögt. Jag kom igång lite sent, och trodde sedan att jag skulle träffa mina kompisar, men det blev inställt pga förkylning, och då blev det varken hackat eller malet. 

300 back när jag går in i nästa vecka, men i morgon passerar jag i alla fall de första 10 000. Målet är ju 30 innan jag åker hem.  Det är på håret. Helen kommer eventuellt hit i några dagar och då vill jag ju vara ledig, alltså står jag på gasen fram tills dess så får vi se hur det går. Det är på det berömda håret. 

Nu längtar jag efter lite värme så att jag kan SOLA!



Från en intervju jag gjorde till en sommarbilaga som går ut med Strömstadstidningen, Bohusläningen och Ttela.


Dagen promenad gick långsamt, men jag var i alla fall på benen i en timma. 


6 kommentarer:

Anne Jonsson sa...

Hej igen, så intressant att du skriver om karaktärer idag, jag fick en refusering en gång för att min huvudkaraktär inte utvecklades tillräckligt mycket. Men det kanske var andra "regler" förut? Jag läste på om det där med de vändpunkter som ska finnas i en berättelse och det är särskilt efter dem som karaktärerna bör ändra sig/riktning. Så det kämpar jag med nu. Att göra vändpunkterna tillräckligt tydliga och omvälvande för att föranleda en förändring/utveckling av karaktärerna.
Det är spännande men ganska svårt.
Med tanke på det du skrev idag, hur är det för dina karaktärer efter de här vändpunkterna då? De hanterar situationen men förändras inte? Drar lärdom av den och agerar annorlunda efter den är före?
Det är så vansinnigt roligt att skriva men vissa gånger är det vansinnigt svårt! :)

Åsa Hellberg sa...

Det är klart att en karaktär inte ska gå oberörd av det som händer hen genom boken, det är inte riktigt det jag menar. Jag pratar om utvecklingen från att vara osäker och ta en massa skit, till att sätta gränser och vara sig själv, som är ett vanligt tema i Feelgood,

Japp, svårt men roligt :)

Unknown sa...

Hej Åsa!
Har idag läst ut Sonjas sista vilja, debut för mig då jag inte läst någon av dina böcker. Läste ut den på några timmar då den var omöjlig att lägga ifrån sig. Skrattade och grät om vartannat 😊
Ringde en kompis och sa att hon måste läsa den. Blev sååå förvånad när hon under vårt samtal googlade ditt namn och sa att du är från Fjällbacka.
Då slog det mig, det måste vara Åsa som bodde vid skolan. Jag var en av badjävlarna som var för varje sommar, vi bodde ovanför Erik Hintel och Strandpaviljongen.

Ha det bäst och tack för en härlig feelgood roman
Hälsningar
Carina Hagenius

Åsa Hellberg sa...

Haha, hej Carina! Vad kul, det var ett tag sedan.
Är du i Fjällbacka i sommar så ses vi på byn!

Unknown sa...

Ja det var det verkligen 😊 Det blir tyvärr inget Fjällbacka i år.
Ha en härlig sommar!

Åsa Hellberg sa...

Du också1