Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

söndag 10 april 2022

Jag lärde mig en läxa när jag åkte till New York

 2014 eller om det var -15. 

Anyhow, jag hade inte förstått hur kosten påverkade magens gasproduktion, och åt glatt smörgåsar och godis innan flighten och sedan under den också, medan de tillbakahållna gaserna gjorde allt ondare i magen. Fy fasiken vad jag led. 

Jag har inte en aning om hur det är för andra, ni kanske inte får lika ont, vad vet jag, men sedan dess tänker jag svinnoga på vad jag äter innan en flight. Att äta tabletter mot gaser när det enda jag behöver tänka på är vad jag stoppar i mig, är inte aktuellt (för mig).

Är det en bilresa där jag är ensam i bilen spelar det ju ingen roll, då kan man ju bara dra ned fönstret, men i en flygstol, kanske längst in vid fönsterplats (som brukar vara min favvis), är det inte kul att sitta med min mage i o-form.

Så jag äter bara sådant jag vet att jag är ogasig av, ungefär samma som jag alltid äter hemma eftersom jag ju gillar min mage när den är lugn och fin. Få kolhydrater, mer av protein och lite fett. Ägg är lysande flygmat. 

När vi väl ÄR i New York är det annorlunda. Man kan inte vara där utan att äta amerikanska pannkakor med lönnsirap, bagels, pretzels (stora kringlor med saltkort) och annat som görs bäst där.  GUD VAD GOTT!


Och där, till skillnad mot hemma, äter jag en stor frukost. Det hotell jag har bott på flest gånger har kanelbagels som är så goda att bara de i sig är värda resan över Atlanten. (Jag har aldrig hittat sådana bagels i Sverige.) 

Men då promenerar man ju mycket, vilket är en annan sak. 

Peppar peppar så har jag inga minnen av att jag har haft problem med magen väl på plats, vilket ju är skönt för att fika och äta är en stor del av vistelsen och har varit även när jag har besökt staden ensam. Fast jag har nog inte ätit så många bra middagar då utan oftast köpt snabba grejer i de småbutiker som finns överallt.  Lunch har jag däremot ätit för mat behövs när man går nästan en mil varje dag. 


Jag tänkte på det nu när jag tog en GASFRI promenad runt Farsta. 

Det var det. Jag tar ledigt idag, och jobbar i morgon istället. Bra tänkt, Åsa. 

jag sov ut, hurra, ska ta en promenad, hurra och sola, hurra.

 Nu har jag inte gjort något av det på alldeles för länge och nu sätter jag in en press igen. 



Farsta 11.50

Fem dagar på raken ska jag i alla fall sola. På solarium.

Jag har fortfarande inga läkta eksemfläckar. Det kanske är aning bättre, men inte alls borta, för på ovansidan händerna där det helt och hållet hade försvunnit har det kommit tillbaka, precis som det gjort på armbågarna. 

Det var det. Nytt ämne.

Idag påmindes jag av telefonen om min New York-resa, 2019. Då var jag där ensam och jag ju inget som helst emot det, alltså var det en fantastisk resa precis som de jag gjorde åren innan. Men året efter var ju ännu bättre, för då var Jonathan med och det slår förstås alltid allt annat. Inte minst för att han är en sådant gott ressällskap. Det har han varit sedan han var liten. Han hänger med, gnäller aldrig och är bara trevligt sällskap. Jag har ju rest med vänner vars barn jag själv varit nära att läxa upp ... Underbara varelser så länge deras föräldrar inte var där. När mamma och pappa var med förvandlades de till de gnälligaste, suraste och mest självupptagna små människor på denna jord. 

JAJA, inte min unge och det var väl tur det för jag är inte en tålmodig mamma. (Och hungrig är jag ett monster. Ungefär som barnet jag beskrev ovan.)

"Vanliga" år har jag gjort 3 el 4 resor. London har jag vissa år varit 2 gånger (fast det blir inte lika ofta nu med en annan bokserie, såklart, men jag kommer definitivt att förlägga handling där igen i framtiden. Jag tror att jag har med London i nästan alla mina romaner).

Så London en gång, New York en gång och Cypern en eller två gånger (en rekreation och en skrivresa). 

Jag har faktiskt inte en aning om vad jag har råd med i år. Inte alls lika mycket (är jag rädd).  Fjällbackalägenheten dök upp som en underbar överraskning, men den kommer inte att vara gratis. Dels ska den inredas så att jag trivs (utan att för den sakens skulle köpa något som är dyrt dit, en bra bäddsoffa kostar 10 000 var jag än köper den) men sedan ska jag ju betala hyra också. 

Och sedan ska vi ju till New York (jag fortsätter med mitt peppar peppar eftersom man aldrig vet vad som händer) och som jag längtar! Två veckor och två dagar kvar. Nästa vecka ska jag skaffa det visa (ESTA) man behöver som EU-medborgare, kolla om man fortfarande behöver göra covidtest (antagligen dagen innan) och lite sånt. 

Kan man åka på en sådan här resa mitt under ett krig? Jag brottas med den frågan, men om jag bara ska tänka på min familj och vår gemensamma upplevelse så är resan självklar. Kan man då bara tänka på sin familj, är nästa fråga, och den är svårare. Kan våra liv knata på som vanligt när det sker så mycket fruktansvärt i Ukraina? 

Jag har inget försvarstal att komma med, inga ursäkter, inget som ger mig "tillåtelse". Min egoism är lika stor som de flesta andras. 

Jag skänker pengar, det är ett sätt för mig att köpa mig ett bättre samvete. Och jag tänker att mitt samvete är bra, det talar om att jag känner med människor som far illa. Men hindrar det mig från att resa? 

Nej, det gör det inte och det är en kamp jag får ta med mig själv om det är rätt eller fel. Varje gång jag har varit på Cypern har jag tänkt på att på andra sidan, i Syrien, pågår krig. Och där sitter jag och skriver i godan ro. Jag simmar ut min trötta kropp i samma hav som människor flyr för sina liv på.  

Att liv bara knatar på är förskräckligt och kanske också rent av nödvändigt. Men ingen kan säga att det inte är svårt. 


lördag 9 april 2022

Om jag har fått

 pengar från Wordaudio, WAPI också kallat? Nej. 

Vad konstigt, har du inte? säger de när jag mejlar och frågar. 

Sedan ställer jag nya frågor som de väntar med att besvara. Förra året lyckades de skjuta fram utbetalningen typ 7 veckor på det där "detärpågång"-sättet. Nu har mitt avtal TACK OCH LOV GÅTT UT, detta är sista utbetalningen. Men det gör ju också att det inte finns några direkta anledningar att behandla mig schysst. 

Alla mina böcker är numera samlade hos Forum, och med Bokfabriken och Bookmark har det inte varit några som helst problem att avsluta samarbetet (TACK för det!)

Jag känner mig lurad, och det är min värsta känsla. Inget gör mig argare. Tror att det alltid har varit så faktiskt. Jag har haft vänner som har gått bakom ryggen på mig och dem pratar jag aldrig med igen. Jag har haft pojkvänner som har ljugit (alltså friska, inte missbrukare) och dem har jag också tappat all respekt för. 

JAJA. 



Just nu, 11.49, i Farsta 

Jag har inte kommit igång med jobbet än idag. Men ska strax. Först ska jag hänga upp tvätt och äta frukost. Min dag började med dusch och hårtvätt, sedan bäddade jag rent och slängde in lakan i tvättmaskinen. Tvätt håret är inget jag någonsin gläds åt, men det är väl som med träning: Det är så skönt efteråt! 

Sedan funderar jag på en backup-plan om SAS strular när vi ska åka till New York. Det vore ju supertrist om det ställs in, ska bokas om, strejkas eller annat som kan hända dagen innan avgång. 

Men då har jag bestämt att vi åker till London istället. Jag vill inte sitta på Arlanda på min 60-årsdag. Så mycket vet jag i alla fall. 

Hoppas att ni får en finfin helg!

torsdag 7 april 2022

Jag har jobbat heltid sedan jag var 18. Varje sommar sedan jag var 13.

 Förutom drygt ett år när jag var mammaledig. Åh, vad jag tyckte om det. Bara Jonathan och jag. Det var fantastiskt trots att vi var så fattiga och inte ens hade en egen lägenhet (det fick vi först när han fyllde ett).

När jag började jobba efter föräldraledigheten var en heltid på Philip Morris 35 timmar i veckan och efter ett par månader på deltid, som väl var typ 27 timmar i veckan, sa dagis att de ville att Jonathan ökade på timmarna där eftersom han kom, åt, sov, och sedan blev hämtad. Han hann inte komma in i verksamheten innan han skulle hem igen. 

Alltså gick jag snabbt upp på "heltid". När Jonathan var 3 började jag jobba som säljare, och hade ungefär lika långa dagar. Han var aldrig sist kvar på dagis, trots att jag var ensam och jobbade full tid. Det handlar ju också om hur snabbt man gör jobbet. 

Om 2 år (eller var det 3?) kan jag gå i pension. 

Det är ju helt galet. Nu tänker jag jobba betydligt längre än så, jag har ju kontrakt på böcker till och med 2024 och hoppas förstås på nya kontrakt efter det, för att enbart leva på min pension vid 62 har jag inte råd med.

Men det finns ju många alternativ när det väl är dags. Man kan vara pensionär och jobba samtidigt, till exempel. Ge ut böcker vartannat istället för varje år. 

Fast när jag tänker på det undrar jag vad jag ska pyssla med om jag inte är upptagen med att skriva en bok. Barnbarn, kanske, men de har ju förhoppningsvis redan föräldrar som tar hand om dem.

Nä, jag får (och VILL) nog fortsätt jobba om jag ska kunna fortsätta köpa svinsnygga skor. Däremot är det ju en trygghet att veta att det finns pension att ta ut den dagen det tryter. 

Hur tänker ni som närmar er/eller redan är där?


Två blogginlägg på en dag. Det är som gamla tider. Helt galet. 

Nu ska jag strax ringa till mamma (som jag ju gör varje dag vid den här tiden) och sedan göra lite mat. 



Jag gillar min däckfirma.

 Däckia i Farsta. Jag gillade min förra också, men den låg längre bort. Den här kvistar man till på några minuter.

I alla fall: de gillar mina bilar. Och då blir jag förstås glad eftersom jag gör det också. Igår beundrade vi tillsammans de nya fälgarna. Sedan blir jag igenkänd när jag kommer dit, och det blir jag aldrig annars. Jag kan träffa samma kassapersonal på Ica varje dag, men det spelar ingen roll, de har inte en aning om att jag var där dagen före. Nu kan det bero på bilen att Däckia minns mig, men strunt samma. Jag väljer att tro att det är min MAGNETISM som gör det.

Idag är jag inte särskilt magnetisk. Istället hasar jag runt och har inte kommit igång med något alls utöver funderingar på allt möjligt från Fjällbacka (som jag inte behöver fundera på alls eftersom jag inte ska dit förrän i slutet av maj), till förlag, New York och utgivning. Jag har också lätt huvudvärk, vilket är ett tecken på att ett lågtryck ligger över Farsta idag. 

Det är dock lätt fixat med ett par alvedon. För planen idag är att jobba med ytterligare 20 sidor. Först i morgon behöver jag handla, tack och lov. Fast i morgon ska det eventuellt bli snö, alltså beställer jag nog Mathem för säkerhets skull. Eller handlar senare i eftermiddag. 

Om det inte blir snö. 

På bilfirman berättade man att flera hade bytt däck i måndags, men kommit tillbaka igår och bytt tillbaka till vinterdäck. Så tänker inte jag göra, hellre får bilen stå om nu snön kommer. 

Hela helgen är det jobb för min del, målet är att bli klar med den här redigeringsvändan på måndag, och på tisdag börja med alla räkenskaper som moms och årsdeklaration. Det får ta typ 3 dagar, för under påsken tänker jag börja om från början med manuset igen. 

Det är helt sjukt att det snart bara är två veckor kvar tills vår resa. 

Igår bokade jag en restaurang till min 60-årsdag i New York (fast det kan ändra sig om jag hittar något bättre). Det här är en italienare som ligger på 44e gatan, vilken är mitt i smeten. Men den får helt okej recensioner och verkar mysig trots att den nog är rätt stor. Nu har vi i alla fall en krog bokad. Egentligen har jag kläder klara sedan ett år (jaja, det är så jag jobbar, släpp det!) men då hade jag inga eksem på armbågarna. Det har ju tyvärr kommit tillbaka och just nu ser det inte särskilt hoppfullt ut och i den utvalda dressen funkar inte det om jag ska vara bekväm (som väl är ett ledord om man är 60). 

Alltså har jag plockat fram andra röda förslag, där jag inte behöver ha high heels, men ändå kan känna mig piffig. Det kan vara smart. Är det något som far illa under en resa till New York så är det fötterna. De blir en storlek större och ömma och mina fina Louboutin får nog vänta till evenemang på hemmaplan. 



En gång hade jag ett par andra som jag just köpt på Saks på femte avenyn. Med platå och hög klack. Supersnygga.



Jag skulle ha dem tillsammans med en svar klänning översållad med fransar, när jag skulle på Metropolitan operan och se Carmen. I alla fall: jag köpte dem typ dag 2 i New York. Och på operakvällen gjorde jag allt för att inte stappla i dem, för mina fötter var helt slut efter 2 dagars vandrande upp och ned för gator och avenyer. Det var helt omöjligt att gå i dem hem, som hade varit tanken. 

Och när jag kom hem var de en storlek för stora och jag har använt dem en gång, men det funkar bara inte att gå i för stora skor. 

Mina bästa Louboutin är de här: Coola och bekväma. Jag använder dem hela tiden och de får åka med till New York.




Det är många vänner som fyller 60 i år. Idag fyller Robert, igår fyllde Tina. I maj fyller Gunilla. Det känns fint att det är fler än jag som kliver in i det samtidigt. Många andra vänner är redan där. Jag kommer nog att klara det där med 60 också. 40 kvar till 100 känns helt okej. 

Hipp hipp för oss!

onsdag 6 april 2022

Idag gick jobbet bra.

 20 sidor, precis som målet för dagen var. Mer än så behöver jag inte göra och då gör jag inte det heller. 

I eftermiddag ska jag byta däck men fram till dess tänker jag fortsätta skriva listor på vad som behövs i Fjällbacka (skurhink och dammsugare, till exempel) och kanske ta en liten tupplur faktiskt. Det gjorde jag igår och det var superskönt. 

Men jag ska också kolla hotell i New York. 

Med tre veckor kvar har nog inte priserna hunnit gå ned än, men jag vill i alla fall hålla koll. Just nu är de högre än de var när jag bokade, fast ju närmare avresa desto större sannolikhet att de går ned. 

Än så länge har vi en enda restaurang bokad, den 28e (dagen efter min födelsedag) och den ligger i Brooklyn. Det ska bli kul. Vi åker tunnelbana dit och tar en taxi hem. Det är en middag jag har sagt att jag ska bjuda på för att fira alla deras projekt och att Jonathan och Linnea fritt får bestämma vart vi ska gå.

Det passar perfekt att göra research downtown just den dagen eftersom jag har ställen att besöka där. Är man i New York gäller det att planera. 

Därifrån kvistar man över bron till Brooklyn och Williamsburg. Även om de bestämmer restaurang är det nog jag som får stå för planen. För just den här researchen vill jag att Jonathan hjälper mig att dokumentera. 



Restaurangen ligger vid den röda pricken. Bron vi måste över heter Williamsburg bridge. Brooklyn Bridge, som jag har gått över två gånger, är den gula till vänster.


Några musikaler har vi inte bestämt än. Linnea är inte lika intresserad som Jonathan och jag, och därför blir det nog färre sådana i år. Eventuellt går jag själv, vi får väl se vad som händer när vi (peppar peppar) är där. 

Frågan är var vi ska äta min födelsedagsmiddag. Det kanske jag också borde börja tänka på.

Fast först tupplur. Just nu kan jag inte tänka alls, känns det som.



tisdag 5 april 2022

Jag kommer förstås att bli knäpp

 om jag alltid ska köra samma väg till Fjällbacka framöver, alltså måste jag testa nytt även om det tar en stund till.


Gps:en vägrade ta med Karlstad som alternativ idag.

Vägen via Jönköping är nästa test. 

Därifrån åker man via Falköping och Vara till Uddevalla och sedan Fjällbacka (har aldrig kört där). Tar ungefär 30 minuter till, men vägarna till Jönköping är ju superbra. 

Man kan också åka via Göteborg (den vägen till Fjällbacka har jag däremot kört en gång för länge sedan) och då är vägarna ännu bättre. Egentligen bara mellan Jönköping och Göteborg som tempot sjunker, annars är det dubbelfilig motorväg.  Tar ytterligare fem-tio minuter, men säkrare väg.

Sedan kan man köra över Karlstad, eller Mariestad, som jag har gjort hittills, och det är hugget och stucket vilket som går snabbast. Just nu föredrar jag Värmland och Dalsland, men det är för att jag har kört via Mariestad nästan varje gång de senaste åren. Då har jag varit hemma EN gång. Nu har jag varit där TRE gång sedan december. 

Resan tar ungefär 6,5 timma, det är omöjligt att komma fram snabbare. Då tar jag ändå nästan ingen paus utöver toa, tanka och köpa grejer att äta i bilen.


JAJA. Så här tror jag att det kommer att bli.



Min ritning. Bäddsoffa, och framför någon form av hyllor där tv, böcker och sånt ska få plats. Sedan ett matbord, tror 140 cm, för att jag ska få in det i köket när jag är ensam. Då ska min säng stå där, har jag tänkt. Eller så får den alltid stå i köket. Det återstår att se när jag har "flyttat in." Tror inte att jag tar med zebrafåtöljen. Det blir i alla fall inte en prioritering innan resten är på plats.

Typ så, när jag väntar på ventilationskontrollen. Till dess ska jag jobba och därefter måste jag handla. 

Tjohej.


Update: jag kan sluta vänta på ventilationen, det är i morgon ...


måndag 4 april 2022

Nu ska det målas i Fjälllbacka.

 Vitt, bestämde vi. Och firman sätter igång direkt med både kök och hall, plus garderobsdörrarna i vardagsrummet. Hurra för det! Man målar bara utsidan av skåpen, men det blir ju en förbättring helt klart. 

Om jag sedan vill måla köksväggarna i en annan färg kan jag ju göra det. Det är inte särskilt komplicerat (säger jag som tydligen inte lärde mig ett dugg när jag tapetserade häromdagen och blev TOKSLUT).

Jag har tapet kvar från vardagsrummet, och man skulle kunna tapetsera den runt fönstret. 

JAJA. Att få hallen gjord känns superbra. Bort med den äckliga fula tapeten. Jag ska hitta en spegel att sätta upp där. Hallen är supersmal, så det gäller att få rätt spegel, men det blir en senare fråga. 

Idag har jag beställt tygprover på soffan jag vill ha. Beige eller grå. Jag måste lägga dem mot tapeten för att se vad som passar bäst. 

(Om målarna gillade jobbet jag hade gjort? Jajamensan! )


Under förmiddagen har jag sett alla bilder från kriget i Ukraina och det går inte att ta in. Mannen som satt på sin cykel ... Det är ju inte krig, utan något annat. Jag tänker på kvinnor som blir våldtagna, barn som kanske måste se på. 

För en månad sedan gick de till skolan, De bodde fint och hade kanske husdjur. Pappa cyklade till jobbet, mamma målade naglarna röda. 

Det är obegripligt att tänka sig att det skulle kunna hända här i Farsta men det var nog lika obegripligt för Ukrainarna. 

Jag läste någonstans att krig aldrig har vunnits på slagfältet utan vid förhandlingsbordet. Fast det verkar ju lönlöst än så länge. 


NU ska jag börja jobba i alla fall. Det kanske inte blir så mycket gjort idag, men tio sidor borde jag klara. Jag orkar inte handla och i morgon är det ventilationskoll (hur många sådana varianter finns det? Har en känsla av att de var här bara häromsistens) och då måste jag vara hemma tills de är klara. Sedan kan jag ta mig till mataffären. 

På onsdag ska jag byta däck och den här gången bokar jag inte om. Jag ska inte åka någonstans annat än turer här hemma, och om det är snö kan jag ju lämna bilen hemma. Den smälter ju ändå bort direkt. Småvägar på landet är ju annat än varma vägar i stan. 


söndag 3 april 2022

Just nu kämpar jag för att hålla mig vaken ett par timmar till.

 Jag har sovit supergott hos mamma, men är ändå trött efter en lång dag i bilen. Och för att jag klättrade upp och ned på en stege igår när jag tapetserade i Fjällbacka. Jag har sällan varit så slut som jag var efter det.








Min parkeringsplats utanför huset.



Min nya FINA tapet




Fultapeten



Tänk att jag ska få bo nära det här.






Här syns det att garderobsdörrarna är "gula", jmf med den vita väggen.

Till sist valde jag att bara tapetsera en vägg, det var så många kontakter på den mindre väggen och jag var inte redo för den utmaningen. Kontakten på långväggen var en vanlig, som gick att skruva bort innan tapetseringen.

Det blev i alla fall superfint. I morgon ska jag ta kontakt med en målare gällande köket som är lite äckligt med sina rök-gula skåp med en lukt som inte riktigt har gått bort. Kanterna på skåpen är bruna ... Så jag vill måla luckorna där i en antingen beige eller ljusgrå färg, garderobsdörrarna vita i stora rummet, och hallen vars fula tapet dessutom är GUL av rök tänker jag också kan få bli vit. Det vore också toppen om hen kunde fixa dörrkarmarna som också är gula. Hallen kan jag måla själv i några lager i värsta fall, men det vore underbart om den där firman hinner göra det innan jag "flyttar in" i början av juni.

Jag ska också nämna det för bostadsbolaget, ifall de har lust att bidra på något sätt. Men det är väl låg hyra av en anledning, tänker jag. 

Jag älskar i alla fall lägenheten, och är så glad att jag fick den. Bostadsbolaget ska installera ny spis och diskmaskin. Sedan ska den bara putsas så att den blir härlig att bo i. 

Typ så. I morgon börjar jag jobba igen, hurra för det också! Jag har nästan inte sett en nyhet på hela helgen och tänker inte läsa på om eländet nu. Jag skjuter allt sådant på morgondagen. 

Hoppas att ni har haft en fin helg!

torsdag 31 mars 2022

Tjohej vad det går undan i redigeringsfabriken.



 Det här är en barnlek mot förra omgången, vilket väl betyder att jag gjorde ett bra jobb då. 30 sidor idag, vilket gör att jag nu har redigerat ungefär hälften. 

Alltså kan jag packa bilen. Jag ska försöka få med min zebrafåtölj, den funkar för mamma och mig att bära tillsammans. Jag kan i värsta fall säkert ta den själv också om det behövs, men först och främst måste den ju in i bilen. Och det ska jag testa strax. Det vore lysande om Volvon bredvid mig i garaget är ute på vift just nu! Håll tummarna!

Resten av dagen ska jag mest försöka hålla mig vaken, jag vaknade ALLDELES för tidigt i morse, eller så släckte jag för sent. Sex timmar är för lite  och i kväll siktar jag på att SOVA klockan 22, alltså måste jag lägga mig klockan 20.00, för jag vill ju alltid se lite serier och sånt innan jag somnar.

En bra sysselsättning är att printa ut räkenskaperna för de senaste tre månaderna och markera in- och utposter som ska in i företaget. Det tar inte så lång tid och kräver inte supermycket vakenhet, men är skönt när det är gjort. Det är första delen av tre, resten tar jag när jag kommer hem från Fjällbacka då jag också ska deklarera 2021.

Något som inte kom in som det skulle det här kvartalet är förstås avräkningen från min förra ljudbolag, Wordaudio (deadline idag). Jag är inte förvånad, de är alltid något med deras utbetalningar som inte följer avtalet. Alla andra är exemplariska. De som bara har dem som förlag måste ju tro att det är så branschen ser ut. Men dem måste man tjata på och det kan vara bland det värsta jag vet. 




Nu är det bilen, jag och Zebran!


NÄ, det gick inte. FAN. Men den kommer förhoppningsvis att gå in i lastbilen jag ska hyra i maj.

onsdag 30 mars 2022

PLANEN börjar klarna.

 Sista helgen i maj ska Jonathan, Linnea och jag till Göteborg. Jag gav dem det i julklapp. Vi ska vara där fre till sön, och på lördagskvällen se Så som i himmelen på Scandinavium. 

Nu har vi planerat att åka en dag tidigare, alltså torsdag, och då med en liten flyttbil som jag hyr i Stockholm. Vi åker förbi sofflagret och hämtar soffan jag vill ha, kvistar in och köper en säng på Ikea och drar till Fjällbacka och installerar soffan och sängen. Dagen efter tar vi lilla lastbilen till Göteborg och lämnar den på någon bensinstation och tar tåget hem på söndagen.

VA? HUR BRA PLAN? Då får jag bärhjälp, monteringshjälp OCH trevlig sällskap.


Jag svängde förbi Mio. De har många fina tv-bänkar men de är dyra. Jag letar vidare!

Sedan tar jag bilen tillbaka några dagar senare och installerar mig och stannar en vecka. Jag har inte planerat hur min sommar ser ut riktigt än, jag har ju en resa inplanerad till Cypern för en tvåveckors skrivresa och den känns ändå viktig. 

Det blir så BRA! (PEPPAR PEPPAR PEPPAR)

Nu ska jag äta väldigt sen middag, tjohej.

tisdag 29 mars 2022

Mina planer ändras från dag till dag.

 Nu verkar bäddsoffa bli svårt eftersom företaget som levererar inte kan bära in den. Nu har jag kontaktat ett annat företag för att höra om de i alla fall kan montera ihop den. Den kommer i tre delar och om min brorsa har tid att hjälpa mig med att få in den, kanske det funkar. Vi får väl se. Det ska ju stämma med hans jobb också. Å andra sidan har jag ju de där två som faktiskt ska sova i den, som kanske kan hjälpa till. Då kan vi montera också.



Annars blir det, om jag kan få det inburet, en soffa och två sängar från Ikea. 

JAJA. 

Idag har jag inte jobbat med särskilt många sidor i manus, jag har fixat med annat. En detaljerad tidslinje, sorterat min research och gått hundra trappsteg (det är det hit från nedre botte). Jag kände mig riktigt spänstig men flåsade som en blåsbälg efteråt. Fast då är det väl bra, antar jag.

Jag vägrar gå ut. Det är kallt och snöar lite så trapporna får räcka idag. 

That´s it. I morgon ska jag till solsköterskan.

måndag 28 mars 2022

Då har jag beställt tapet.

 Den i förra inlägget. OM den kommer den här veckan sätter jag upp den i helgen. Jag har för säkerhets skull skickat den till mammas adress, vi får väl se om den hinner fram till på fredag. Den bör göra det i alla fall. Annars får den ligga kvar på utlämningsstället tills jag kommer nästa gång. 

Alltså måste jag komma ihåg att ta med min stege och så måste jag köpa tapetklister. Jag har Bauhaus inte så långt härifrån och kvistar dit i veckan. Jag minns inte om jag behöll tapetbordet jag använde senast. Troligtvis inte, men det är i papp och inte dyrt, så det fixar jag också på Bauhaus om det inte står i källaren. 

Jag har jobbat på bra idag, är på sidan 90 (av typ 250 sidor) och än är det bara småsaker, vilket gör att det rullar på. Nu slutade jag eftersom jag kommer på mig själv med att ögna och då missar jag ju mitt ordpyssel. Det kommer antagligen finnas tid för att ta ett varv till innan det ska in, och då tar jag bort alla påpekanden så att jag får ett rent manus, det är så mycket lättare att se och läsa då. 

På onsdag ska jag besöka solkliniken för första gången. Det ska bli intressant. Jag tycker att jag har fått tillbaka lite av eksemet på armbågarna och det stör mig eftersom det var nästan helt borta. Förhoppningsvis kommer det att bli bättre av den där behandlingen. Nu ska jag bara smörja med kortisonet ett par gånger i veckan, för det är så behandlingen ser ut. Men hur man gör med den krämen om eksemet genast kommer tillbaka när man slutat med den, vet jag inte. 

JAJA. Det löser sig, mina problem är små jämför med hur många andra har det.

FY vad hemskt det är i världen. Jag tvingar mig att läsa, trots att det är vidrig läsning, men det är det enda lidande jag behöver utstå och det känns som en solidarisk handling att i alla fall läsa om det andra tvingas till.

Det var det. Ny vecka, och mindre än en månad kvar tills min födelsedag. 



Jag städade i alla fall igår, och sedan såg jag Bridgerton en gång till. Älskar den där serien!

lördag 26 mars 2022

Just nu ligger den här bäst till

 


Tror att den blir svincool på min vägg i den lilla lägenheten. Den finns också i en småblommigare variant med tror inte att den blir lika fin även om våden jag tittade på igår var det. Det är skillnad på våd och vägg.

Igår var jag på Ikea, tidigt, inte så mycket folk alltså. 

Det är som om jag helt och hållet har kopplat bort pandemin vilket är galenskap eftersom folk ju fortfarande blir sjuka. Jag måste skärpa mig framöver. Min brorsa fick Omikron (förmodligen), och sedan hjärtflimmer med sjukhusvistelse som en eftersläng. 

I alla fall. Ikea (och köttbullar) och sedan tapeter. När jag kom hem gjorde jag våfflor (glass och sylt), åt chips och tittade på hela säsong 2 av Bridgerton. SÅ mysig. Ska se den snart igen. Den första säsongen tror jag att jag har sett fem gånger. Jag älskar historiska dramer när de berättas så här. 

Jag minns ju hur jag SLUKADE Simonas första bok (jag har slukat alla, men den första var min första historiska så det var speciellt). Överenskommelser. Har ni inte läst så gör det genast! Om jag någon gång skulle skriva Romance skulle jag vilja skriva historiskt. Det är så mycket med det som är härligt.

I säsong 2 bäddade man för framtida säsonger. Det ser jag fram emot!

Idag är planen jobb och sedan städ och röj. 



RÖJhögar på väg någonstans. 


Jag hade en svinstor väska från Clas Ohlson där varenda vinterjacka gick ned. Nu ska jag bara få in den i garderoben också. Om jag röjer en hylla där, får den plats. 

Därefter ska jag kolla vad jag har i förrådet som jag vill ta med till Fjällbacka. Jag har stora tavlor med Guldramar som inte passar här, men som jag tror blir fina där. Jag har inramade foton, porslin och annat som jag också ska ta med. Så källarkoll senare idag är en bra grej. 

Sedan behöver jag promenera (MÅSTE faktiskt, om jag ska klara gå i timmar i New York om en månad) och sola. 

Typ så, bra lördag för mig så här långt. Jag har en PLAN!



fredag 25 mars 2022

Ledig i Farsta.

 jag har kommit igång med redigeringen och istället för en ledig helg tager jag mig en helt ledig fredag. Jag ska åka till Ikea (trots att jag egentligen vet vad jag vill ha), sedan titta på tapeter och lite sånt smått och gott pyssligt. Handlar på Ikea gör jag nog till sist hemma i Uddevalla. Det finns inte plats i bilen. Jag vill först och främst få in mitt skåp. 



Här ser möbleringen till och med luftig ut, men så blir det nog inte i verkligheten. Men ni fattar hur jag har tänkt det. Tapeten ska sitta bakom soffan vid långväggen och sträcka sig runt kortväggen vid sängen, är tanken. Ingen tapet runt fönstret och vid tv-väggen. Jag har beställt hem 3 tapetprover för att få en uppfattning om färgerna. Jag vill ha STORT mönster. 
I vardagsrummet/sovrummet ska jag ha en 140 säng och i köket en 90-säng till gäster.
När Jonathan och Linnea kommer får de ta den stora sängen, så sover jag i köket. Fiffigt va?
Jag är ju inte så mycket för att sova i samma rum.

Men först av allt idag ska jag städa mitt sovrum, som är så dammigt att det räcker att gå in i det för att nysa. Så kan vi ju inte ha det. Dessutom har jag duschat och tvättat håret idag, och då är det extra skönt att lägga sig i fräscha lakan och nystädat rum.

Resten av lägenheten tar jag i helgen när jobbet är slut. Jag tänker att jag ska jobba i ett hyfsat bra tempo, 15 sidor per dag, vilket inte är så svårt eftersom det stora jobbet gjordes i redigeringsomgång ett och två. Det här är nummer 3 (utöver min egen.) I den första fick jag feedback av min förläggare Teresa. Omgång 2 fick jag från både förläggare och redaktör Lena. Nu har jag också fått från båda, men det är sammanfört i manus av Lena.

Jag har ju lång tid på mig den här gången, men nästa fredag ska jag hämta nycklar (tjohooo) i Fjällbacka och sova en natt hos mamma och då går det ju bort 2-3 dagar. Och om en månad (den 26e) åker vi PEPPAR PEPPAR till New York – och då går det bort kanske 8-9 beroende på hur jetlaggad jag är när jag kommer hem.

Så dagar kommer att knapras här och där, alltså funkar en ledig dag i veckan nu, inte mer än så. Men det är gott nog. Oftast i en redigering är tiden såpass knapp att det inte finns en dag över. 

Jag är otroligt bra på att skjuta undan verkligheten i världen, jag kan på riktigt få den att inte existera. Men det räcker ju att jag öppnar min dator så är den där och då går det ju inte att slå bort, eller att inte få tusen känslor. Jag inbillar mig att jag är en fredlig person, men den ryska diktatorn skulle jag nog kunna ta livet av om jag fick möjlighet. Det han utsätter Ukrainas befolkning för. Det han utsätter sina egna soldater och deras familjer för, är så vidrigt. 

Vad kan stoppa honom? Ingenting, är jag rädd. 

Så ett inlägg från dur till moll, men det är så det ser ut nu tycker jag. Man skrattar ena stunden och gråter den andra. 

Hoppas att ni får en fin helg.



tisdag 22 mars 2022

Lägenhet i Fjällbacka, tjohooo.

Vilket mys, va?







Sötast i världen 




Tjejfestlunch






Här ska det piffas må ni tro. Min favvisgrej!

Jag hämtar nycklarna den 1a april, och då ska jag mäta varenda centimeter av lägenheten och sedan göra en plan för hur jag vill ha det. På visningen fick jag en viss uppfattning men det är en annan sak att gå runt på 40 kvm och få en KÄNSLA.

Min tanke är i alla fall att ha en 140-säng i vardagsrummet/sovrummet och en 90-säng i köket som också får vara kökssoffa. När Jonathan och Linnea kommer på besök får de ta den stora sängen och jag tar den i köket. Och omvänt om jag får en väninna på besök, då får hon sängen i köket. 

Bra plan, tänker jag! 

Jag ska också rota runt i mitt förråd för att hitta saker jag kan ta med. Inte minst kuddar och sånt. Tavlor. Mattor. Jag har bestick, tallrikar och kaffekoppar. Jag saknar däremot handdukar och ev lakan, jag kan ha slängt sånt gammalt och slitet som inte får plats, men det kan också ligga i källaren. 

Från början hade jag tänkt att hyra en lastbil, men det blir löjligt dyrt, så jag tar mormors skåp, som är  stort och otympligt men som jag vill ha med, i min bil, för det är i två delar. Jag kör helt enkelt en del i taget. Smart va? Jag behöver inte så mycket förvaring där och i köket är det gott om plats. Skåpet vill jag ha där av sentimentala skäl, på samma sätt som jag vill ha ett pelarbord som nu står hos brorsan. 

MEN. Jag måste också vara mer praktiskt och förstå att jag har för mycket i april med manus och sedan New York, och att det rimliga är att ta tag i lägenheten i Fjällbacka i maj när jag har har kommit en bit med redigeringen och kan se att jag kan ta ledigt från det kanske en vecka. 

MEN 2, vi får se. Huvudet måste sluta spinna lite och det kommer det att göra snart för nu drar redigeringen igång igen. Förlaget är supernöjda med det arbetet jag gjorde i förra vändan, och nu är det förädling som gäller. 

Det är kanske den roligaste vändan. Det mesta sitter och man får fila på detaljerna. Utgivningen är långt borta vilket jag tycker är skönt eftersom jag alltid håller andan när en ny bok kommer. 

Dessutom har jag lång tid på mig den här gången. De (förläggare och redaktör) försökte knapra på den, men min protest gick igenom. Jag har drömt om att få så lång tid någon gång (2 månader) och nu har jag fått det. 

Nästa bok ska jag börja skriva första juni. Redigeringen av den första är inte klar då, men då återstår småsaker och jag kan göra det parallellt. Det är ju perfekt att göra det från Fjällbacka eftersom en del utspelas där även denna gång. 

Jag behöver ha en printer om jag ska kunna vara där lite längre, och tänker ha en lista som jag fyller på från och med nu: Det är abonnemang som ska öppnas (internet) och jag behöver kolla hur man gör med post och sånt om man inte är här hemma på några veckor. Hemförsäkring, hur gör man med det? Och mina växter, som jag älskar så, måste ju ses till. 

Sedan är ju planen att åka till Cypern i juli för att vrålskriva och samtidigt kanske få lite bukt med mina eksem. Får se hur det blir nu när världen är upp och ned. 

Min brorsas familj ska låta en flyktingfamilj bo hos dem. De har ett litet hus vid sidan om sitt eget där de ska välkomna flyktingar om det finns behov för det. Så fint! Jag är stolt syster och svägerska, och mitt bidrag blir möbler jag har ställt där, och en tv. Jag köper en ny till Fjällbacka. 

Av brorsan har jag önskat mig en gammal cykel i 60-års present. Vi köper inte presenter till varandra, bara den här gången tänker jag. Cykeln får max kosta en femhundring. 

Kanske kan jag låna ut min lägenhet ett par månader? Problemet är ju att jag inte kan lämna den mer än så och som flykting behöver man ju ett längre perspektiv. 

Igår var jag ledig, blev jag jagad av en tvååring och pratade med mamman som jag har inte har träffat på evigheter, men före det åt lunch med ett gäng medelålders författare och blev BJUDEN på lunch. Så mysig dag! Alltså två år är ju bästa åldern. Så inne i sig själva, men har humor och skrattar åt allt. 

Nu ska jag fylla på kylskåpet innan jag börjar jobba. Det är TOMT, allt är uppätet. Just idag är listan väldigt lång!

Just nu har jag dille på att göra spetskål i ungen. Eller att woka den. Väldigt gott. Och min mage har inga problem alls med varken den eller blomkålen, som är min andra favorit. Jag gillar varma grönsaker, ofta kör jag ihop en panna av diverse (gärna kål paprika tomat) och då får jag nog i mig säkert mer än ett halvt kilo. 

Jag har slöat den här morgonen men det är okej. Från och med i morgon ska jag börja jobba tidigare för det blir så mycket bättre. I eftermiddag ska sommardäcken på, hurra för det!


lördag 19 mars 2022

Alltså, det där med att ge mig goda råd

 utan att jag har bett om några .... vi kan väl säga att vissa i min familj (låt oss för enkelhetens skull kalla henne mamma) inte riktigt har samma inställning till det. Jag får spader av att bli tillsagd hur jag ska göra med saker och ting. Jag har alltid varit likadan, det är liksom en av anledningarna till att jag har valt att leva ensam. 



Mammas tomt. 

Jaja. Mammor.

Idag ska jag fotograferas av min lillebror. Vi ska hitta sjöbodar, bryggor och eventuellt ta några bilder vid hans gård. Förhoppningsvis kan vi använda några av dem som pressbilder, vi får väl se hur det går. 

Möjligtvis talar jag om för honom hur han ska göra. 

Kasta sten i glashus? Ja, självklart. 

I alla fall: 

När jag har ätit frukost ska jag fotosminka mig. Det vet jag inte alls hur man gör, men jag tänker att MYCKET är grejen. Sedan har jag en marinblå jumpsuit som jag tänker ha diverse över. Röd kavaj, jeansjacka, skinnjacka, tjocktröja, kappa och sånt som passar ihop med den. Jag gillar inte utomhusbilder men i det här fallet, med Fjällbacka i fonden, känns det okej. 

JA JA, vi får väl se hur det går.

Igår tittade jag på en hyreslägenhet i Fjällbacka, en etta på 40 kvm. Supemysig. Jag har tackat ja, nu måste jag bara bevisa att jag kan betala hyran framöver. Det är ju det svåra med att ha egen firma, eftersom man inte har lön på samma sätt som andra har. 

Jag får väl visa hur det såg ut förra året, eller ta fram kontrakt som ska utbetalas under året. 

Min tanke, eftersom jag ju skriver en trilogi om Fjällbacka, är att jag ska vara där kanske 10 veckor om året, över alla årstider. Då kan jag hjälpa mamma lite när hon behöver skjuts (hon bor 2 mil från Fjällbacka), skriva i lugn och ro, och dessutom få lite västkustluft. Jag har önskat mig en gammal cykel i födelsedagspresent av brorsan om jag får lägenheten.

HÅLL TUMMARNA!

Den är nymålad, har en gammal spis som man kan byta ut, och dessutom kan man installera diskmaskin. Jag har naturligtvis redan möblerat den i huvudet, och i köket ska jag ha en bäddsoffa om någon (typ mitt barn) vill hälsa på. Äta kan man göra i det kombinerade sov/vardagsrummet. 

OM det blir så ska jag hyra en liten lastbil och köra det jag har i förrådet: ett skåp efter mormor och morfar, en stor byrå, mattor och annat som passar där, och kanske ta med Jonathan om han hinner. Annars får brorsan hjälpa mig att lasta ur. Lägenheten ligger på två trappor utan hiss, så det är nödvändigt med bärhjälp. 

Sedan ska jag beställa säng och soffa på Ikea, som de får komma upp med. 

Fast allt det här, om det blir så peppar peppar peppar peppar, måste planeras noga för jag får tillbaka mitt MANUS på måndag. Det ska bli så roligt att redigera igen, nu när jag har mer tid. 

För att få ihop allt, om jag Peppar peppar (jaja, jag upprepar mig. Min blogg!) får lägenheten börjar jag hyra den direkt, och jag behöver planera nog hur jag ska få till alltihop snabbt och smidigt. Jag måste vara igång direkt, om ni förstår vad jag menar. 

Men PLAN är jag bra på. Kanske bäst, till och med. Så fort jag vet mer sätter jag den i verket. 

Hoppas att ni får en fin helg!


torsdag 17 mars 2022

Hastiga bra beslut,

 alltså åker jag till västkusten i morgon. Vi ska (brorsan och jag) fota lite i Fjällbacka när vädret är så fint som det ska bli i helgen. Och så ska jag bo hos mamma, som har fått sin fjärde spruta. 

Väskan är packad med tusen outfits eftersom Sverker ska fota mig inför nya boken. Om det funkar. Hoppas det. Återstår att packa ett helt skåp med smink, men det gör jag i morgon bitti när jag har duschat.  

Igår såg jag inspelningen av Carina Bergfeldt, superkul! Bra gäster, ni får se själva vilka i morgon. Det  var sista programmet för säsongen men det kommer mer i höst igen. 

Massor av folk man känner var där: I soffan Simona, Trude, John, Carinas bröder, bästis Henrik, styvpappa, svägerskor, svägerskas pappa, syskonbarn och Carinas mamma som är med varje sändning. Härligt opretentiöst gäng! 



Det var väl det, jag åkerkommer efter helgen men ni kan alltid följa med på resan om ni har tillgång till Instagram. 

Tjohoo


måndag 14 mars 2022

Måndag i Farsta,

 och jag betraktar det här som en semestervecka. 

Jag hade ett uppstartsmöte i förmiddags om nya boken, men utöver det är jag LEDIG hela veckan. Jag ska se  inspelningen av Carina Bergfeldt på onsdag och sedan är planen att jag deklarera. Tror att man kan det från och med den 15e. Skönt att få det gjort, tänker jag, eftersom jag förhoppningsvis är i New York dagarna innan den ska in i maj. 

Inför den resan håller jag i pengarna hårt just nu. Det är bara räkningar, mat och att skänka pengar som är giltiga utgifter. Men det är heller inget annat jag behöver i ärlighetens namn. Så här års är det alltid tajt ekonomiskt. Mycket ska ut, men inget kommer in och ska man resa då så behöver man ju ha en buffert för det. Än så länge går allt enligt plan (peppar peppar).

Det är ingen snålresa vi ska på när jag fyller 60, tvärtom faktiskt. Vi ska bo bra, i varsitt rum, det känns viktigt för mig. Jag bjuder ju dem privat, men min egen resa handlar väldigt mycket om research, och då vill jag kunna komma och gå som jag vill utan att känna att jag stör. Bland annat ska jag till Ellis Island. Har någon av er varit där?

Det enda jag har snålat på är flygresan, som ändå kommer att kosta en hel del, men där jag inte har uppgraderat oss. Jag brukar själv flyga i plusklass för att det är lite mer bekvämt men den här gången sitter vi i vanlig SAS go. Jag tänker att med sällskap blir det mindre långtråkigt. 

Vi kunde ha kommit billigare undan om jag hade låtit bli en försäkring och om vi hade mellanlandat, men direktflyg är så himla skönt så det fick kosta lite till. Sedan betalade jag för säten vid nödutgång eftersom Jonathan är 190 cm och det kostade också. 

Det var det, om vi kommer iväg. PEPPAR PEPPAR PEPPAR.

Just idag hade jag en plan på att gå och sola (solarium) men jag orkade inte riktigt när jag väl var ute på min promenad, så jag gör det i morgon. Istället har jag tagit hand om kläder som jag har hängt ut för att bli av med den hemska instängda garderobsdoften (Ikea, jag känner den sällan någon annanstans) och samlat ihop en jättehög i badrummet för uppsköljning. Det kommer nog att ta ett tag eftersom jag inte har hur mycket plats som helst att torka den på.  



Det är sådana kläder och t-shirts som jag bara har på sommaren, som nu kan tas fram. Mina älskade vita jeans till exempel. Jag har flera par från Lindex och modellen är så skön att jag på rea har köpt sådana som jag sedan har klippt av till shorts. 

Håll tummarna för fint väder i några dagar framöver.

Typ så när det är dags för det dagliga samtalet till morsan på Västkusten. Hejhej.

(Jag vet, det är krig, men jag orkar inte.)

 


torsdag 10 mars 2022

Intressant om förlåtelse hos Malou.

 Man tog ett exempel från en person, Helena, som hade blivit uppringd av någon som gick 12-stegs programmet och som ville be om ursäkt för något den hade gjort mot Helena.



Det ingår i de 12 stegen att ta ansvar för det man har gjort mot andra människor, men det handlar inte om, som det lät som, att Helena ska förlåta det personen har gjort, utan att den som går i 12-stegsprogrammet ska be om ursäkt och fråga om den på något sätt kan gottgöra eländet den ställt till med. 

Gottgörelse är superviktigt i 12-stegsprogrammet. Men den handlar om hur Helena känner att hon kan bli gottgjord. 

Det är naturligtvis inte alltid det funkar. Ibland har beroendemänniskor gjort så fruktansvärda saker att de inte går att gottgöra. Men det är inte den beroende som ska avgöra det. 

Exemplet från Malou blev tokigt, för personen som ringde Helena hade nog inte riktigt klart för sig hur det där skulle gå till. 

Vanligtvis har man en sponsor när man gör de 12 stegen, som hjälper en på vägen. Här hade nog stegen gått lite för fort, verkar det som. 

Det var den lektionen.

Jag har just fått mess av Jonathan. Han grät på bussen efter att ha sett de enorma massorna av människor köande utanför Migrationsverket som ligger där han bor. Polis var där, människor kom med skåpbilar med saker att ge bort. Det är alltid kö runt hörnet, men aldrig som nu. 

Putin kan ALDRIG gottgöra det han har gjort nu.