Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 4 april 2022

Nu ska det målas i Fjälllbacka.

 Vitt, bestämde vi. Och firman sätter igång direkt med både kök och hall, plus garderobsdörrarna i vardagsrummet. Hurra för det! Man målar bara utsidan av skåpen, men det blir ju en förbättring helt klart. 

Om jag sedan vill måla köksväggarna i en annan färg kan jag ju göra det. Det är inte särskilt komplicerat (säger jag som tydligen inte lärde mig ett dugg när jag tapetserade häromdagen och blev TOKSLUT).

Jag har tapet kvar från vardagsrummet, och man skulle kunna tapetsera den runt fönstret. 

JAJA. Att få hallen gjord känns superbra. Bort med den äckliga fula tapeten. Jag ska hitta en spegel att sätta upp där. Hallen är supersmal, så det gäller att få rätt spegel, men det blir en senare fråga. 

Idag har jag beställt tygprover på soffan jag vill ha. Beige eller grå. Jag måste lägga dem mot tapeten för att se vad som passar bäst. 

(Om målarna gillade jobbet jag hade gjort? Jajamensan! )


Under förmiddagen har jag sett alla bilder från kriget i Ukraina och det går inte att ta in. Mannen som satt på sin cykel ... Det är ju inte krig, utan något annat. Jag tänker på kvinnor som blir våldtagna, barn som kanske måste se på. 

För en månad sedan gick de till skolan, De bodde fint och hade kanske husdjur. Pappa cyklade till jobbet, mamma målade naglarna röda. 

Det är obegripligt att tänka sig att det skulle kunna hända här i Farsta men det var nog lika obegripligt för Ukrainarna. 

Jag läste någonstans att krig aldrig har vunnits på slagfältet utan vid förhandlingsbordet. Fast det verkar ju lönlöst än så länge. 


NU ska jag börja jobba i alla fall. Det kanske inte blir så mycket gjort idag, men tio sidor borde jag klara. Jag orkar inte handla och i morgon är det ventilationskoll (hur många sådana varianter finns det? Har en känsla av att de var här bara häromsistens) och då måste jag vara hemma tills de är klara. Sedan kan jag ta mig till mataffären. 

På onsdag ska jag byta däck och den här gången bokar jag inte om. Jag ska inte åka någonstans annat än turer här hemma, och om det är snö kan jag ju lämna bilen hemma. Den smälter ju ändå bort direkt. Småvägar på landet är ju annat än varma vägar i stan. 


2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Det var raskt marscherat! Kul 🤩

Åsa Hellberg sa...

Här går det undan :)