De som handlar om frusen skuldra/frozen shoulder.
Fy fasiken vilka smärtor folk har.
Jag minns ju hur ont det gjorde och hur jag under en period helst inte lämnade lägenheten för att jag var så rädd att någon skulle gå in i mig för jag visste att en liten knuff kunde göra att jag gick ned på knä av smärta. Det spelade ingen roll att någon knuffade i andra axeln. Den hastiga kroppsrörelsen räckte.
Mitt ex trodde inte att jag hade så ont som jag sa och det dödade till sist det jag känt för honom.
När jag nu läser hur folk knaprar citadon, sitter upp och sover, bäddar in sig med kuddar för att inte göra ofrivilliga rörelser, gråter och får panik av smärtorna minns jag hur det var. Och hur obefintligt stödet var från den som borde varit där för mig.
Jag är så himla nöjd och glad för att jag nu valt att leva det liv som jag nog alltid velat göra och först på senare år gett mig rätten att säga högt: jag vill leva ensam!
Det är inte i brist på bra killar, sådana finns säkert om man är öppen för det. Jag är inte öppen, jag vill inte.
Jag vet att det provocerar, fler än en säger "jo då, vänta bara", men det handlar inte om det. Det handlar inte om att någon man ska upptäcka mig och så ska jag falla för honom.
Det handlar om ett medvetet bortval.
Det är en sådan skillnad på det och jag tänker nästa gång någon säger någon liknande faktiskt fräsa ifrån. Jag förväntar mig att bli lyssnad på och det har man inte gjort när jag har sagt hur jag vill ha det och personen säger "jo då, vänta bara."
Hur landade vi i den här föreläsningen när allt jag ville säga var att jag tycker så synd om dem som lider av Frozen shoulder just nu?
Well. I don´t know.
Jag blev väl sur när jag tänkte på hur dåligt jag faktiskt blev behandlad.
Och om du har googla på eländet och kommit hit så kan jag berätta att det går över. Var rädd om dig så länge. Låt ingen doktor/kiropraktor/sjukgymnast göra dig illa. Håll dig så stilla som möjligt och provocera inte smärtan.
9 kommentarer:
Läste den här artikeln: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1005700?programid=503
Så himla intressant.
På tal om fördelarna med att vara ensam. De många, många, MÅNGA fördelarna.
Bra rutet. Och tänkt. Kan skriva under på det, dock har jag inte en frusen axel utan lider av annat. Men det behöver vi inte ta här.
Good for you! Både att axeleländet gett sig och att du har kommit till insikt med hur just du vill ha det, och följer det. Önskar att alla lyssnade på sin egen önskan i stället för att okritiskt följa samhällets gamla normer om vad man ska vilja.
Tack Simona, jag har faktiskt lyssnat på det på P1, men tack för att jag fick texten, den är nu sparad:)
Ana Christina; tack! Lycka till med det du lider av, hoppas du får hjälp och stöd på något sätt!
Lina; ja, visst hade det varit fantastiskt. Tack!
Vad intressant med ditt livsval att leva ensam utan män, Det här är något som jag funderat mycket på då jag varit singel i långa persioder, iför det mesta känns det otroligt skönt men ibland känner jag av samhällets starka tvåsamhtesnorm.
Kan du inte berätta mera om ditt beslut, vad som gjort att du kommit fram till det. Vore väldigt intressant att höra mera om det.
Hälsningar!
Ellen,
Ellen; hej, och tack för frågan.
Jag är en bättre och nöjdare människa ensam. För mig tar en kärleksrelation för mycket energi och ger inte tillräckligt tillbaka. Jag går så all in i det och det tar enormt mycket kraft att ta sådant ansvar som jag gör i relationer.
Nu har jag levt som singel i snart tre år och tycker att det är underbart att slippa kompromissa och ta hänsyn.
Det känns mer och mer som ett lysande val även om det också har varit förenat med en viss sorg att släppa taget om något som ju också är, bitvis, är så fint.
Men jag har ju förmånen att få skriva om kärlek, och det är ju en ynnest.
Tack för ditt svar. Jag är precis inne på samma linje som du, att det tar för mycket energi och inte ger så mycket tillbaka. Känns bra att höra flera som tänker så då tvåsamhetsnormen är så stark i samhället att man lätt kan känna sig lite udda om man är singel allt för länge.
Helt rätt. Man ska göra val som får en själv att må bra.
Annika; precis!
Skicka en kommentar