I morgon får jag tillbaka manuset så att jag kan korrläsa det i Sälen.
Första februari måste/vill jag ju dra igång med något nytt, vad det nu blir. Det hemliga (som jag inte har avtal på än), eller det jag faktiskt vet att jag ska skriva för det finns det papper på.
Jag är tokladdad för det, men vill skriva det hemliga först om det blir något.
Jaja.
Alla kan inte ha mitt tempo, jag vet, men när saker drar ut på tiden så att det alltid blir jag som står och stampar gör mig ... frustrerad.
Men det kanske är bra att TRÄNA på tålamod.
Jag tycker bara att jag har fått övningar på det så att det räcker.
Jag måste ändå säga att Ett oväntat besök nog är det bästa jag har skrivit.
Och ni som följer mig vet att det säger jag efter varje bok.
Men det är en annan historia den här gången. Och jag tycker att konflikten är bra, svårlöst och har flera ingångar.
Hoppas ni gillar också.
I maj kan man lyssna om man vill.
Typ när jag ligger uthälld i en solstol med min mamma bredvid mig. (Peppar peppar på att vi mår gott och kan åka.)
Jösses vad det kommer att bli skönt.
Två veckor och så länge har jag aldrig varit borta förut.
Jo, i sommarstugan i Fjällbacka. Men inte på solsemester för det kan man inte kalla våra veckor på västkusten. Satan vad kallt det kunde vara emellanåt. Och regnigt.
Nu har jag skurat duschväggarna som jag hatar så innerligt sedan jag hade sådana för två lägenheter sedan.
De förra hyresgästerna har inte tagit hand om dem på rätt sätt och då är de svåra att få helt glänsande.
Jaja.
Jag tänker att jag flyttar tillbaka till Farsta någon gång, och att jag då ska ha ett BADKAR igen.
Nu låter det som om jag inte trivs och det gör jag, men jag bodde där i 25 år och lite måste man få längta tillbaka ett tag, eller hur?
Det var det.
Långt inlägg utan ett enda foto.
Så kan vi inte ha det.
Här kommer alltså ett på mina duschväggar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar