Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

tisdag 17 november 2020

Idag var vi många på Ica med munskydd.

 Försiktigheten är påtaglig nu, tänk vad det kan ändra sig på ett par veckor. Jag har ju varit försiktig hela tiden, men nu är jag faktiskt lite osäker när jag går ut för herrejösses vad många det är som är sjuka. 

När det gäller munskydd tänker jag mig det som en extra åtgärd. Det absolut viktigaste är avstånden, men munskyddet och mina plasthandskar håller mig från att peta mig i ansiktet. Det är viktigt för en sådan som jag, för ingen pillar sig i ansiktet lika mycket. Det är håret som faller fram, ögon som kliar, en näsa som rinner. Det som påminner mig att låta blir det i affären är just handskarna och masken. 


Nytt på köksbordet. Min helt galna Amaryllis som står i köksfönstret kommer att blomma när som helst. Den var strax över roten när jag köpte den i början av november. Den verkar gå på en olaglig drog, eller nåt. 

Förhoppningsvis kan man hålla coviden borta från seniorerna, jag hopppas att det är unga och oförsiktiga som har fått det milt nu – och stannar hemma. 

Igår avbokade jag julbordet jag skulle ha gått på med Jonathan och Linnea, favvisen Gamla Riksarkivet. Men nu får de gå själva, jag törs inte. Vi får väl se om de klarar sig, eller om de kanske får fira jul utan mig. Så kan det ju bli och det är verkligen ingen fara för mig för även om det vore oerhört trist så har jag min tv, gran och en massa böcker att läsa. 

Frågan är hur mycket julmat jag kommer att ägna mig åt om jag är ensam. Julskinka såklart. Köttbullar kanske. Inte mycket godis, jag har kämpat så under ett halvår nu och vill inte förstöra det. Jag kommer just nu i alla mina kläder och det är ett så stort för mig att ha lyckats med det samtidigt som magen är i sitt livs bästa form, verkar det som. Jag älskar min "medicin" Inolaxol och om du äter LCHF och är hård i magen är det mitt allra bästa tips att ta en portionspåse varje dag. Finns på apoteket, receptfritt. 

Och sedan är det vips juldag och då är det ändå en latmaskdag för mig.

Idag ska jag bara jobba, det är så det ser ut nu framöver och inte mig emot. Jag är fortfarande inte helt igång efter en höst av mest vila känns det som, men jag gör ju det jag behöver även om jag också tar det lite lugnt. 

Några nya projekt har jag inte startat upp, men tanken på det lockar. 

I vår och sommar ska jag ju skriva helt nytt och det blir en kul utmaning. Första delen av 3 planerade romaner kommer någon gång under 2022 och det kommer att kräva enormt mycket research. Sådana fakta som jag inte riktigt vet var jag ska hitta. Det ska bli så roligt!

Typ så, tisdag. Bra dag för mig så här långt. 



Ögonbrynen är grå blonda och ska få lite färg senare hade jag tänkt.




2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Jag tycker av mitt FB och instagramflöde att det är vår åldersgrupp som är värst. Jag blir så förbannad! Är det så svårt att inte gå på restaurang med massa vänner? Eller resa... Hrmpf...

Åsa Hellberg sa...

Håller med om det, tyvärr!