Fortfarande på rätt sida av planen.

 Den kan rubbas lite eftersom jag inte vet hur mycket jag hinner jobba i morgon. Jag ska intervjuas av en holländsk tidning, på zoom eller om det var teams, och det ska komma folk hit och kolla ventilationen någon gång 8-18, vilket verkar vara en årlig grej här.

Sedan måste jag handla för Mathem hade inte det jag behöver, alltså jag måste till Ica. Och jag måste också hämta sminkgrejer jag har beställt online, och dessutom skicka tillbaka paketet med kläder som inte passade.

Och inför intervjun ska jag dessutom piffa till mig. 

Har inte en aning om ifall pratet ska läggas ut online (går det med ett onlinemöte?) eller bara skrivas ned av journalisten. Jag tänker vara förberedd på allt, för min del spelar det ju ingen roll, därav piffet i morgon bitti. 

Förhoppningsvis kommer ventilationsmänniskorna när jag är klar.  Under själva intervju tänker jag sätta ett lapp på dörren om att de får återkomma. 

Så nu städar jag. Det är inte kul när folk kommer hit och det inte är fint, och nu är det dammigt eftersom det har gått en vecka sedan förra gången trasa och dammsugare kom fram. Nu återstår just dammsugningen och sedan badrummet

När jag är klar ska jag ta ett bad. Det känns som om det är bra att låta all fingersalva luckras upp i badsalt. Salvan försvinner inte helt vid en vanligt handtvätt och jag tvättar bara händerna en gång per dag (om det inte behövs). Hellre sprit än tvål, sa doktorn, och det gör jag mitt bästa för att hålla. Nu verkar det inte spela någon roll, det kommer ändå nya fläckar. Eftersom jag hittade en liten rackare på höger ringfinger  igår, en som kommer att växa och växa, är  lillfingret på vänster handen det enda som obefläckat just nu.

Det var det. Bra helg så här långt. 

Mina eksem hade verkligen passat utomlands.

 En månad i Karibien hade säkert gjort susen. Jaja. Nu är det som det som det är. Snö och plusgrader i Farsta. Jag har återigen skjutit på arbetet till nu, vilket gör att jag kommer att jobba längre in på eftermiddagen. Det gör inte något, det enda som är problem med det är att jag eventuellt presterat sämre. Min hjärna är piggare tidigare, men idag blev det inte så och det få gå ändå. Men jag kan inte göra det till en vana, det går inte när jag väl ska börja skriva på något helt nytt igen. Redigering är på det sättet en annan sak. 

Igår hastade jag ju iväg med virustester till Hässelby, men idag är jag bara hemma och det är lätt att luras att det ska bli så mycket gjort då. Men idag har jag mest ägnat mig åt lägenheter överallt i världen och tittat på bilar som ju är mitt andra intresse. För tillfället. 

I morgon måste jag ut och skicka tillbaka kläder som jag köpt online – som är sååå fina på någon annan än mig. Så kan det vara med fröken Hellberg. Jag har en tendens att glömma att det som klädde mig när jag inte hade en stor överdel, verkligen inte gör det längre. Och jag är petigare än de flesta med sånt där.

Och volang, som det var på den här söta jackan, har jag aldrig klätt i som vuxen, så varför det plötsligt var lockande är svårt att säga. Kanske det var färgerna. 

JAJA, jag skickar tillbaka. Kavajen (rea - 70%) jag beställde till mina byxor (som jag köpte till fullpris förrförra hösten)och har använt så mycket det nu har gått under corona) var i alla fall smashing. Galet snygg med en svar t-shirt eller skjorta under. Och med axelvaddar. Just det fick jag snurra på mig några gånger för att gilla (igen).  Också snygg till vita jeans och en vit t-shirt när man har flyttat till Karibien och fått FÄRG!

Superfin och väldigt Åsig, i alla fall.  Jag älskar hela set med samma mönster, tycker att det är vrålsnyggt och jag har många många många. 

 

Det var det. Jag smörjer händer, drömmer om sol, och nu ska jag jobba! Jag har hälften kvar på 9 dagar. Kämpa Åsa!

Bra jobbat idag, Hellberg! wohoo.

 Egentligen hade jag tänkt jobba ett tag till men min väninna i Hässelby är förkyld, och jag har hemtester, så jag ska köra hem till henne med 2 st. Då har jag 3 kvar om jag själv behöver. 

Allt är slut på apoteken, och att få en pcr-test är omöjligt, det går inte att boka någonstans tydligen och hon har verkligen letat efter drive in över hela stan.

Hemtest kanske inte är så pålitlig, men det är alltid något OM den säger att hon har corona.

"Bra att kolla, så behöver jag inte sitta inne om den är negativ", sa hon som inte kan sitta stilla. 

Men så är det ju verkligen inte. Hemtest är inte säker om den här negativ. Alltså krävde jag att hon stannar inne ändå, annars kommer inte jag hem med testet. 

Bra va?

Jag väntar egentligen bara på att telefonen ska laddas. Jag har ingen sådan laddningskontakt som krävs i bilen och därför får jag ladda hemma. 

Men det brukar gå fort, på en halvtimma har jag tillräckligt för att kunna lyssna på ljudbok hela vägen fram och tillbaka (tar nog minst en och en halv timma. Bra uppvärmning för bilen, det är svinkallt här idag).

När jag lämnade in första omgången manus var det med ett ps om att mycket skulle fyllas på. 

Då var det 70 tusen ord, typ. Nu, efter en och en halv omgång redigering, är jag uppe i 90. Och det kommer att bli mer .Vanligtvis slutar mina böcker mellan 85-90, det här kan bli den längsta. Vi får väl se var det landar till sist. 

Bra sak: jag har mat hemma för hela helgen och jag behöver inte umgås. 

Linnea skulle gjort ett jobb i Älvsbyn nästa vecka, och skulle komma hit i helgen för att låna en jacka av mig, men det blev uppskjutet pga corona. Jonathan skulle hängt med. Så långt norrut har ingen av dem varit. Så hoppas att det blir av vid ett annat tillfälle. Men bra att vi inte ses just nu, för de har träffat folk och kanske också bär på något. 

Själv ska jag på tv-inspelning av Bergfeldt på onsdag, men jag blir inte ett dugg förvånad om det blir inställt och jag vill heller inte gå om det inte är extremt organiserad publik. Så kanske är nog ett bättre ord. Det hade varit kul men inte värt att bli sjuk för.

ALLA är nämligen sjuka i Stockholm just nu. Det är helt galet. 

JAJA. Det var det. Bra fredag så här långt. 

Söndag fast torsdag

 och jag blir mest yr i mössan av alla dessa helgdagar. Fast i morgon är det över. Julen 2021 är lagt i minnet och vi kan blicka framåt mot påsk som i år infaller med långfredag den 15e april, alltså 11 dagar före vår planerade resa till New York. Det är så himla bra att både Linnea och Jonathan hänger med för då kan jag i lugn och ro göra research utan att behöva tänka på att de där två har det tråkigt. 2020 när jag var där med bara Jonathan hängde han med mig, men han hade också egna möten i stan. 

Den här resan ska jag söka efter 4 personer som jag har gamla adresser till. Vi får väl se hur det går. Det ska blir så himla spännande. 

Jag kommer också att se shower på Broadway. Det är en hemlig dröm att skriva för musikal någon gång, fy tusan vad det hade varit roligt, svårt, spännande, utmanande. Jag älskar allt som har med dramaturgi att göra, det är så intressant (ja, jag är nördig, men va fan. Det är ju mitt jobb!)

Research är bland det roligaste att göra, men jag är inte den typen som lär mig allt. Oftast skriver jag först och kollar sen det jag behöver. Den här resan blir det inte så eftersom jag inte har börjat skriva på projektet när vi åker, men det spelar ingen som helst roll. I detta bokprojektet vet jag ju mer än jag vanligtvis gör och då är all research, när den än görs, viktig. 

Idag ska jag hämta en kavaj jag har beställt, som jag inte har en aning om ifall den passar eller inte, och jobba. Det är allt som är planerat idag. Men eftersom solen skiner kommer jag nog också att bege mig ut. Mina överdragsbrallor/skidbyxor ligger redo, för de behövs idag. Här är närmare 10 minusgrader just nu. Jag köpte ett par korta lurviga moonboots tidigare i år, och de är så himla varma. Inte alls lika klumpiga som man kan tro. Och bekvämare skor går ju inte att hitta. Jag kommer inte att frysa. 

Igår köpte jag en mössa på Ica som jag borde ha provat först. Den åker tillbaka. Mitt stora huvud kräver mer omfångsrika saker.

Det var det. Trettondagen i Farsta. Löjligt bra så här långt. 

Jag är med i en FB-grupp med en massa gamla flygkollegor

 och igår läste jag något och började skratta, för jag undrade om någon som INTE har jobbat ombord förstår.

Jag har annars inte mycket att säga denna dag mer än att jag inte har kommit igång än. Jag har pratat i telefon och pratat i telefon. Och handlat. Och tvättat en maskin (fast det sköter sig själv och är ingen ursäkt.) Nu ska jag i alla fall skriva ett helt nytt kapitel. Igår sorterade jag och hittade luckor som behöver fyllas, och det tog hela eftermiddagen. 

Tjohej!

Detta nöjda stycke människa har deklarerat igen.

 Oftast får jag göra det vid årsskiftet eftersom jag då har fått ett besked om hur mycket prelskatt jag ska betala, och då jag aldrig vet hur mitt år kommer att se ut så måste jag ändra summan jag får från skatteverket. Året slutar ofta med att jag får en väldigt hög restskatt, men jag vet ju inte det i början av året hur det kommer att bli eftersom avtal säljs, royalty kan bli högre (men också lägre, hu). I år har jag två bibblor inbokade, ett annat år kan jag ha tio. Det kan komma fler under året. 

Både inkomster, och utgifter (som förstås är lägre än inkomsterna, men ändå), är svårt att beräkna (särskilt under ett coronaår. Kan jag resa, göra research?), så min budget som den ser ut just nu i ett prydligt excelark, kan komma att ändra sig helt. Det har den gjort hittills. Då kan man under året ändra igen, men de stora klumparna har kommit i slutet av året och då har det varit för sent. 

Det viktiga är att inte sitta med för stora prelbelopp om inget går i lås, för det räcker med en månad för att stjälpa lasset. Jag har varit där och det är INTE roligt. 

WELL. Nu är det gjort, och jag hoppas att det går igenom. Ett år frågade man om budgeten, men när jag skickade in den och förklarade så var det inga problem. Håll tummarna. 

Eftersom jag mår prima efter min tredje vaccindos (peppar peppar men det borde väl kommit ett bakslag idag i så fall ?) jobbar jag på idag trots att jag tänkte ge mig vaccinledigt. 

Det ska in ett nytt kapitel som jag inte har en aning om vad det ska handla om, bara att det är en person som behöver ett perspektiv just där. I romanen har jag 4 totalt, och jag varvar dem så gott jag kan men med tyngdvikt på de två kvinnorna som jag vill berätta om. Nu behöver en av dem synas mer och därför blir det ett nytt kapitel. 

Jag är halvvägs igenom, har 13 dagar på mig, så det är GAS som gäller i Farsta. Fast först frukost. Och eftersom solen skiner tänker jag vara totalt VILD och ta en promenad och köpa mer av den här som är det mest odryga jag har haft i mitt badrumsskåp, men den är så pass bra att jag inte kan vara utan den heller. 

Det dyker ju upp nya fläckar hela tiden. Nu i handflatan.

EWH!

Det var det, tisdag. Bra dag så här långt!

Nu är bloggen inne på sitt 13e år.

 Grattis till det, bloggeliblogg. Min dagbok dit jag vänder mig när jag funderar på när och var olika saker hände. När bytte jag bil, när flyttade jag, när fick jag besked om ditt och datt. Så roligt att gå tillbaka. Just den här har jag haft sedan 2014. Jag minns inte varför jag bytte, ville väl bara förnya mig lite.

Den första var seriösare eftersom jag arbetade med svårare saker på den tiden, i alla fall till att börja med. Men sedan 2013 har jag jobbat heltid som författare och det i den svängen jag också bytte blogg. Tramsblogg. Lite som jag själv. Ytlig, men med något annat som en klangbotten om man lyfter lite på designkläderna och orkar titta efter. 

Idag ska jag i alla fall få min tredje Covid-vaccination. 15.20. Innan dess ska jag förhoppningsvis ha redigerat 10 sidor manus, som är målet fram till den 17e. Det ska nog gå, om jag får vara piggelin som nu. Det är ju inte så att jag umgås särskilt mycket och jag är inte sugen på det nu heller. Bara med Jonathan och Linnea, resten kan vänta tills det eventuellt vänder igen. Knappt 4 månader tills vi ska (vill) till New York. Min feeling är att det kommer att gå, men vi får väl se. 

Hoppas att ert nya år är fint, jag tycker att det har startat riktigt bra, PEPPAR PEPPAR!

Kolla, ingen gran i vägen när jag vill titta ut från min arbetsplats. 

I kväll, 23.55

 skulle min mormor ha fyllt 109 år. Hon fick mig som en present när hon var 50 år. 

Det var fint gjort av henne och morfar att ta hand om mig. Jag tror att båda hade ett särskilt hjärta för barn som inte kunde vara med sina föräldrar, för så var det för dem båda.

Mormors mamma dog när mormor var 2 år, och hon fick växa upp på ett barnhem eftersom hennes pappa valde att ta hand om hennes bror som var rätt nyfödd när mamman dog. Mormor sa alltid att hon var tacksam för barnhemmet för pappan gifte snabbt om sig med en kvinna som var allt annat än snäll. Däremot präglade det henne mycket på samma sätt som det förstås har präglat mig (ensamvarg som jag föredrar att vara).

Och morfars pappa lämnade ju familjen när morfar var drygt 4,5 år, det jag berättar om i min nästa bok, så nog fanns det hjärta för barn hos båda mina morföräldrar.

Det var den tanken jag hade denna nyårsafton. 

Kvällens meny består av fläskfilé med min FANTASTISKT goda champinjonsås och ugnsstekt tunnskivad potatis. Till dessert serveras ugnsstekta kaneläpplen med alpros soyasås som är superduper för min mage. Äpplena måste jag skala för att inte få ont i magen, men det är ju snabbt fixat. 

Sedan har jag köpt laktosfri proteinchokladpudding som jag åt när jag inte fick äta någon fast föda, efter mitt tarmkör för ett år sedan. Då behövde jag få i mig protein och det var ren LYCKA att hitta de här för de är verkligen svingoda. 

Till lunch blir det nog bara kyckling och varma grönsaker tror jag. 

Där har vi nyår 2021.

Årets första dag ska jag ju röja undan julen, städa och sedan piffa med mig själv lite eftersom jag inte tänker jobba. En fin start på ett nytt år.

Soffan fick nya kuddar (alltså inte nya men framtagna från garderoben) som passade de vackert rosa tulpanerna som blir extra fina i morgon när julen är borta

Gott slut och gott nytt år!

Jag tror att jag ska vara helt wild and crazy

 och handla lite god nyårsmat i morgon. Vad sägs om löjrom? Alkoholfritt bubbel har jag, men julmust vore kanske gott såhär sista dagen på året. Jag har redan köpt fläskfilen och potatisen som jag nog tänker råsteka i ugnen. Lite godis borde jag också köpa. Socker orkar jag inte äta eftersom kroppen går upp i högvarv av det, istället tänker jag att chips kanske vore gott? Och kanske någon frukt? Jag har äpplen, kanske ska göra något med dem?

JAJA, jag är hungrig och därför går mathjärnan igång. Det är möjligt att jag inte bryr mig ett dugg i morgon när jag vaknar. 

Jobba vet jag i alla fall att jag ska göra i morgon, för på nyårsdagen är jag ledig. Då ska Simona vara lördagsgäst i Nyhetsmorgon – vid 10-tiden tror jag – och jag ska städa bort julen och skura golvet. Jag har 160 sidor kvar att redigera, men det läggs till nya sidor hela tiden så det kan lika gärna vara 180 innan jag är klar. 

Så ungefär 15 sidor per dag fram till och med 16e januari. Det ska gå.

Hurra. Ett nytt år. Det känns alltid som en nystart, tycker jag.

Jag har en taklampa här hos mig

som jag bara tänder när jag ska städa. Men den ger oerhört fint ljus, och en sådan här dag när det nog inte blir dagsljus ute är den superbra. Jag är för trött för mörker idag, och jag antar att det är avsaknaden av dagsljus som gör det. Idag tänder jag ALLA lampor jag har!

Mormor och morfars lampa från Fjällbacka, där glaskuporna är trasiga och ersatta av vanliga lampskärmar, men den är fin ändå. 

Över köksbordet hänger den här, inte samma klara ljus utan lite mysigare. Och klassiska lägenhetskökslampor förstås. De satt där när jag flyttade in.

Här har jag tre lampor. En golv, en skrivbord och en mys vid sidan om. Och min lilla värmefläkt så att ajg inte sitter här och fryser.

Jag bör dock piggna till för i eftermiddag ska jag leka chaufför åt Jonathan och Linnea när de ska checka in på ett hotell i stan som är min present till Linnea som fyller 27 i morgon, och ikväll ska vi äta middag på stan för att fira henne. Det ska bli supermysigt. Jag är ju galet försiktig nu, eftersom jag äntligen har fått tid till min tredje vaccination (3e januari), men tänker att jag bär mask ända tills jag sitter vid bordet. 

Och fram till 14.00 när jag ska åka MÅSTE jag jobba. Det känns som om tiden rinner iväg nu och jag hade tänkt vara ledig över nyår men tror inte att jag kan vara det ändå. Och strunt samma, jag hade ändå planerat att vara hemma. 

Jag kan inte minnas att jag har varit på en enda nyårstillställning sedan Jonathan var 5 år (Millenieskiftet) Då var vi hemma hos musikerkompisar, där frun i huset är sångerska, och tillsammans med sin sånggrupp sjöng de Abbas Happy New Year. Det var en RYSARE, kan jag berätta.

Från deras balkong såg vi alla fyrverkerier över hela stan, det var magiskt. Fast Jonathan var rädd för höga ljud då, och ville att vi skulle åka hem när det började smälla. Det tog ett par år för honom att komma över det där. Tv:n fick knappt ha ljud på, allt som lät högt gjorde honom rädd. Det var supersvårt för honom ett gå in i kyrkan när han gick i  förskoleklass, trots att han sjöng högre och bättre än alla andra. Han var rädd för ljudet från orgeln. Vi fick anpassa mycket efter den rädslan, men det släppte ju till sist när han själv fick bestämma vad han klarade.

Jag tror att det utlöstes av att vi stod nära en högtalare på en konsert med Mora träsk. När den drog igång blev han så rädd att han sprang därifrån. Mitt fel, naturligtvis. Vi borde inte ha stått så nära. 

Men jag tror att han har förlåtit mig, för han verkar inte ens minnas att han var rädd. Tur det, kanske.

Jag pratade superlänge med en av mina allra äldsta kompisar igår, som har fått hudkomplikationer av sin Covidinfektion (inte vaccinet, det här kom innan), i alla fall är det var hennes läkare tror. 2 olika hudsjukdomar. Det är som om hennes immunförsvar attackerar huden. Hon går på både cellgifter och kortison för att lindra. Fy fan vad lite mina eksem är ett problem i jämförelse med hennes blåsor och eksem över hela kroppen, i munnen, hon tappar naglar ... det sitter överallt. 

Hon tipsade i alla fall om att köpa en lampa att sola händerna med, så det ska jag fundera på om det inte vänder snart. 

Jag tror att mitt utlöstes av en inflammerad/infekterad grej jag hade på ryggen förra året. En slags fettknöl som plötsligt fick för sig att bli ordentligt stor och nästan blå. Så fruktansvärt öm. Det var julhelg, svinmycket corona och att gå till en läkare kändes så där, just då. Och efter ett par veckor la det sig och till sist försvann hela knölen, även den jag hade från början. Det är möjligt, till och med troligt, att det var en bakterieinfektion (det enda jag använde var klorhexedinlösning som jag baddade och gjorde omslag med) och sådana kan utlösa skrov av psoriasis. 

(Jag har operarat två sådana knölar tidigare, en på armbågen och en vid skuldran på framsidan. Jag är väl en sådan som får sånt, antar jag. Den på armbågen tog man ut och sydde sedan igen, den på framsidan SKAR MAN UPP, EWH! Fy satan vad ont det gjorde. Den var ju så inflammerad! Det går inte att bedöva bort, kan jag berätta).

Nu lite frukost, tjohej!

Jag måste ställa om tiden i kroppen, så idag gick jag upp kl 8

 trots att jag säkert var vaken till en bit över ett i natt. Sju timmar är alldeles för lite, men det är så jag måste göra för att få ordning. Nu är jag så trött att jag är svimfärdig!

Idag har jag i alla fall jobbat, även om det säkert är ett kapitel jag måste fundera på och skriva om. 

Och sedan har jag bokat en ny tid på hudmottagningen eftersom mina eksem sprider ut sig alltmer. Det är som om huden lossnar. Idag började det klia på handen och då insåg jag att jag har smörjt mig så mycket att det ligger liksom lager på händerna. Alltså tvättade jag noga och smörjde in med EN kräm ETT lager. Det känns smutsigt med lager på lager.

Jag fick en hudtid om TVÅ månader. Så tröttsamt. 

Nu blir det EKSEMBILDER, bläddra förbi om du är äckelmagad. 

Min tumme och som ni ser så växer det ned i handflatan

Här är andra tummen, och den fläcken växte fort

Mitt långfinger är inte heller så kul, inte toppen på pekfingret heller. Sedan ser det ut som om det kommer fläckar i handen. Sedan har jag något eksemliknande på alla knogar på vänsterhanden. 

Och så dammsög jag min säng. Alltså, på riktigt,  HERREGUD vad damm det var på gaveln och runt sängen.

Jag måste nog ta bort den stora mattan ändå. 

Den bidrar nog, den fyller ju nästan hela golvytan 2 ggr 2 meter. 

Det blir lättare att städa och att tvätta golv om jag istället bara har mina fårskinn. Mattor måste jag ha för att 1. Det är inte fint utan. 2. Golven är iskalla pga ingen värme i elementen. Inte någonstans i hela lägenheten (= 2 st, ett i sovrummet och ett i det kombinerade köket/vardagsrummet.

Det har det inte varit någon gång i år, och det som elementmänniskan från Familjebostäder gjorde för några veckor sedan hjälpte inte ett dugg. Tur att Jonathan var här under julen när det var som kallast och spred lite kroppsvärme. 

Typ så. Nu ska jag äta en knäckemacka och dricka kaffe. Tjohej. 

Söndag i förorten.

 Efter en superjul har jag en dag där jag inte ska göra många knop alls. Jag trodde att jag skulle behöva handla (vi åt upp det mesta på vårt julbord) men kom på att jag frös in kyckling innan jul och den kan jag ju tina, tjohej. Då kan jag istället handla i morgon. Varje dag jag slipper är en vinst. 

Min söndag kommer att bestå av en promenad, eftersom jag inte ska handla, och sedan ska jag titta på Scarlett i Borta med vinden och sedan i miniserien. Det kommer att ta hela dagen i anspråk. Bra söndag!

Julen med Jonathan var så oerhört mysig att jag fick depp igår när jag hade kört honom hem. Det blev så tomt här hos mig att jag grät en stund. Så känner jag aldrig när de är två som åker hem, det är något med det där att han är ensam som gör ont i mig. 

Linnea är med oss per telefon, och syns vid blommorna på bordet

Fast han känner nog inte så, för Linnea kommer hem från Östersund i morgon. Det är hans mamma som inte har klippt navelsträngen riktigt och känner in saker som snarare handlar om mig än om honom. 

Men idag är allt som vanligt. Jag ser fram emot att snart plocka bort mina julsaker (men behålla belysningen på balkongen ett tag till) fast väntar till nyårsdagen. 

I morgon ska jag jobba igen efter flera lediga dagar, nu har jag bara 3 veckor på mig, så fullt ställ framåt. Jag har redigerat strax under en fjärdedel, och det börjar bli tajt. Men det är bra, det är ju så jag vill ha det. 

Hoppas att er jul också har varit mysig!

Måndag i förorten.

 Det enda jag ska göra idag är att tvätta håret och jobba. Har jag kommit igång med något av det? Nej, naturligtvis inte. Istället sitter jag vid skrivbordet i min långa fleecemorgonrock och tittar på lägenheter, typ. 

Fast vid 12 måste jag vara igång om jag ska klara mina 12,5 sida som gäller idag. Och 12,5 i morgon. Då har jag redigerat ungefär en fjärdedel, och kan ta det lite piano över jul för att sedan sätta igång igen den 28e. Då blir det jobb varje dag (utom nyårshelgen) fram till den 17e januari, men det gillar jag ju. 

Nyårsafton ska jag som vanligt inte göra ett dugg, men den 1 januari ska jag plocka bort alla julsaker. I en timma eller två brukar jag känna något slags vemod, men det går fort över. Jag gillar nytt år, det är en konstig och lite upprymd känsla av vända blad. 

Hur blir året när jag fyller 60? Kan jag fira som jag vill (i New York) eller får vi skjuta på det? Och hur kommer det att gå för Jonathans nya projekt med en ny artist? Första låten släpps i slutet av januari, och det känns oerhört spännande att få följa. Det är så bra musik och sångerskan är fantastisk. Och Linneas bakresa som bara fortsätter. För ett år sedan visste hon inte ens att hon skulle bli bagare, men hon hade nog sökt in för Jonathan gav henne en riktigt kock-rock i julklapp. Idag har hon över 150 000 följare tillsammans på Tiktok och Instagram, där hon la upp sin första bakvideo i mars. 

Kul att båda är kreativa, det gör att de förstår varandras driv, inbillar jag mig. 

Själv har jag tre projekt jag vill genomföra. Men det får jag i så fall göra parallellt med det som vi kallar Fjällbackasviten, som jag har kontrakt på: Böcker helt oberoende av varandra men som har mig som gemensam nämnare.  Det kommer att sysselsätta mig hela 2022 och bli min enda utgivning (även om jag skulle skriva på något vid sidan om). Ingen ny design på gamla böcker, inga nya inläsningar, inget som liksom kommer samtidigt, för så har det varit hittills. Den här måste få eget utrymme. Att konkurrera med mig själv som jag har gjort i flera år är inte så smart, känns det som. 

Och 2021 kom Sonjorna ut i ny kostym och med nya inläsningar

Där har vi det. 2022. 

Tjohej!

Idag är det meningen att jag ska hinna allt:

 Handla, städa och jobba. Möjligtvis blir det bara de två förstnämnda och så tar jag jobbet i morgon. Jag bör dock handla så snart som möjligt, för det är mycket folk en lördag. Men jag behöver duscha först (blä) och äta frukost. Blä pga mitt eksem som inte gillar att bli vått, men det är ju så illa tvunget. Igår, när jag var på stan, hade jag med mig engångshandskar som jag satte på mig på offentliga toaletter så att jag slapp tvätta mig med tvål där. Det är sjukt hur torrt det blir direkt. Det är också sjukt att jag kan få NYA eksem trots att jag smörjer mig som en jälva galning. JAJA, jag tar nya tag hos läkare 2022.

Igår träffade jag filmbolaget på en lunch och än löser de inte in filmrätten (som jag hade hoppats) utan förlänger optionen. Gott så. Det går ju åt rätt håll. Det finns ett manus som ska presenteras för tänkta finansiärer, tjohej, och det har jag LÄST. Och när jag slog ihop det så grät jag. Producenten säger tvärsäkert att det blir en film av det och då kan jag ju bara hålla tummarna. 

2023. Jojo. Vi får väl se. Jag har varit med i den här ett tag och allt kan vända i ett kick. 

Det var det. Skvaller från igår. Allt är ju väldigt hemligt och så. Fast här berättar jag lite. På mina andra plattformar inte ett ljud. 

Igår bar jag mask. Det var det inte många som gjorde. Men det var mycket folk och jag känner mig lite tryggare och jag upplever också att de runt om mig visar hänsyn. Det är som om masken signalerar det. Eller så tror folk att man är sjuk. Skit samma. Bra att de backar lite, tycker jag.

Jag köpte nya bestick igår, så himla fina. Färgen heter som sagt cava och är en ljust guldig färg. Superfin ihop med mina tallrikar.

Typ så, lördag. Bra dag så här långt. 

Ska man ens säga i bloggen att man är besviken?

 Fast var ska jag säga det annars? 

Min fina hotellserie har inte gått bra. Första boken okej, tvåan bedrövligt och trean verkar gå samma väg som nummer två. Jag är så himla ledsen för det, eftersom jag inte förstår riktigt varför. Den får fina omdömen och de som har läst gillar ju (det finns förstås undantag, men ändå.) Jag pratar med förlaget som heller inte förstår. Serier är ju populära, inte minst på ljud som ju numera är den "viktigaste" kanalen. 

Har vi framställt den för glamourös? Det kan jag tänka mig. Folk ser omslag, läser baksida kanske, och kan inte identifiera sig med det tjusiga. Att det bara är kulisser för vanligt folk missas kanske? Jag vet inte och det blir svårt i huvudet på mig, för jag vill veta varför. Annars kanske vi gör om samma misstag igen. 

Det är så tråkigt för jag tycker att det är mitt bästa arbete. 

Det är så trångt vid min skrivplats att jag nästan sitter i granen!

Men jag tar nya tag. Ny serie skrivs och om den förra var glammig så är den här raka motsatsen. Jag började redigera igår och det är SÅ roligt. Jag ska försöka ta mig an ungefär 20 sidor per dag men den växer ju samtidigt så 20 totalt inkl nytt.

Jag skulle ha tränat men har ju lite vänt på dygnet och var alldeles för trött i morse. Istället ska jag upp och röra på mig då och då. Cykla, dansa det finns massor av svt-play och friskis online jag kan använda mig av. Och så skulle jag vilja göra mina squats, som jag tyckte var superbra när jag gjorde 100 om dagen. Svinbra för hela kroppen (utom axlarna kanske). 

Det var det. Dagens fundering i stugan. Nu ska jag jobba!

Min måndag var superplanerad.

 Jag skulle lämna bilen på tvätt strax innan 10, träna fram till 11 då jag skulle hämta bilen igen. Men träningen blev inställd så nu måste jag hitta på något annat i en timma. Mina julklappar är klara så vad jag ska GÖRA i Farsta centrum vet jag inte. Jag får väl promenera på ett eller annat sätt. 

Idag är också redigeringsstart. Egentligen omgång ett. Visserligen gjorde jag en egen redigering nyss men det är den första feedbackledda kan man väl säga. Jag har fem veckor på mig och det ska nog gå, hoppas jag. 

Jag lutar mig mot min erfarenhet. Det är ju faktiskt så att jag inte längre kan kalla mig nybörjare, även om det emellanåt kan kännas så. Nästa år firar Sonja 10 år som bok och bara ett par år senare gjorde jag det här mer eller mindre på heltid. Varje dag är jag lika tacksam för det. Att få fortsätta utvecklas som författare, även om feedbacken oftast är densamma: utveckla, mer mer mer av samma sak egentligen. Det är en balansgång mellan att låta läsaren lägga till själv och tala om hur läsaren ska tolka texten. Svårt, men roligt. Jag är lite för mycket förtjust i den öppna fria tolkningen och behöver ge läsaren mer. 

Men min egen utveckling ligger väl snarare i att berätta olika typer av historier. Vissa glada lättsamma, andra lite mer dramatiska och en tredje variant är ju den jag skriver nu, där basen redan finns. Jag skulle gärna skriva en deckare för att se om jag klarar av det, men i så fall gör jag det vid sidan om min ordinarie "produktion". 

JAJA.

Måndag, bra dag så här långt. Jag har sett lucia på TV, en så fin tradition alldeles för mig själv, och tränar gör jag på onsdag och fredag istället.  

Superfin morgon hos mig!

Nu biltvätt. Tjohej.

Ja minns mammas väninna

 som inte ville visa sina armar för att de var så skrynkliga. Hon var tunn som tusan, och då dryga 70, men skrynklet kommer tidigare än så upptäckte jag i våras när jag nog vägde som minst efter alla maggrejer. 

Just nu tror jag att jag har en bra vikt, utan att veta alls hur mycket jag väger. Armarna är inte lika tunna = mindre löst skinn som hänger ned till armbågen (jag kanske överdriver lite, men bara lite). Jag kan fortfarande ha mina kläder och det är det jag mest bryr mig om. Jag kom att tänka på det när jag fick en bild av Simona i morse, från min release av Gloria, där jag hade en ärmlös klänning. 

Det var 2016 och fem år senare skulle jag inte ha ärmlöst, det är jag alldeles för självkritisk för. 

Det är en mörk regnig dag i Stockholm. Jag ska handla (har såklart skrivit en lista) och eventuellt tar jag mig en tur till någon bilfirma igen. 

Fast det kanske är idiotiskt en lördag? Jag får se hur jag gör. Handla ska jag oavsett och det finns många bilfirmor i närheten. Än så länge leder Volvo bekvämlighetsjakten men det finns fortfarande många jag inte har testat såklart. Och provkört har jag inte gjort än, bara suttit. 

Fast med mitt fårskinn i Hondan sitter jag tusen gånger bättre än tidigare, visst är det lustigt? 

Det var det. Ledig helg. På måndag börjar jag sortera upp redigeringen. Tjohoo

Min ledighet fortsätter.

 Och nya turnéplaner. 15 februari Alingsås bibliotek och den 16e Grästorp. Tjohej.

Kvällens restaurangplaner är skjutna till i januari på grund av förkylning i Sundbyberg, så idag ska jag ägna mig åt att skicka böcker och gå till apoteket och fylla på förrådet med handkrämer. Jag har en som är toppen, men den är odryg som tusan, så idag ska jag verkligen fylla på. Eftersom jag inte vill använda hela tuben direkt så tar jag först den och när den har torkat tar jag en annan över. Det håller eksemen mjuka i alla fall.

I morgon ska Teresa och jag äta lunch och prata MANUS. Jag fick hennes feedback igår och sätter tänderna i den nästa vecka. 

Det är dags för finsöm och jag fick superbra feedback att utgå från, såg jag när jag skummade igenom dokumentet igår. Ska bli så roligt! Om jag börjar på måndag har jag fem veckor på mig, minus lediga dagar förstås. 

Nästa vecka ska jag äta lunch med filmbolaget (det går åt rätt håll än så länge, peppar peppar, och manusomgång FEM är strax klar) och då får jag väl höra vad next step är. Än har man inte castat skådisar. Inte heller skrivit på filmavtalet. 

Enligt Anna Fredriksson finns det något som heter Green Light, det är då projektet är klart för att sjösättas, som jag har förstått det. Och det har jag inte hört något om än. Men manusförfattaren säger bestämt att det blir en film, och jag håller tummarna och bara hänger med. Det är ju en värld som jag är helt och håller obekant med.

(Fast i filmkontraktet, om det nu skulle undertecknas någon gång, står det att författaren ska få besöka inspelningen. FATTA så roligt om det blir så.)

JAJA. Jag börjar med Farsta centrum och krämer mot eksem. Det är verkligheten idag i alla fall. 

Min gölliga kalla bil

 fick en åktur idag. Ända till Täby, där jag lät den stå i garaget medan jag fikade och tittade på julklappar. Jag tror att den blev helt tinad. 

Täbys centrum är superfint, det är inte ofta jag är där, men någon gång då och då. Apple store ligger där och de har rengjort min dator vid något tillfälle, och så har jag kört Jonathan och Linnea någon annan gång. Jag köpte min Chanel or die-tavla där i en inredningsbutik, och för många år sedan hade jag kaffekunder i centrumet (när jag jobbade på Gevalia). 

Idag köpte jag en halsduk, men lämnade tillbaka den en timma senare för jag blev sur när man måste bli medlem för att få rabatt. Jag översvämmas av dessa mejl från butiker jag har handlat i och orkar inte få fler mejl, så jag tackade nej till 20% idag och köpte den ändå. Det retade mig dock såpass att halsduken kostade mig de där 20%en att jag lämnade tillbaka den, vilket ju bara var ett tecken på att jag inte borde ha köpt den från början. 

Bra Åsa! 

Jag är i alla fall till 99% klar med mina julklappar och det blir mest upplevelser i år. Dels NY på min födelsedag (om det nu blir så) och sedan en upplevelse till som jag inte kan skriva om här eftersom det är en julklapp. Inte för att Jonathan och Linnea läser bloggen, men man vet ju aldrig. Jag är i alla fall supernöjd!

Så skönt att det är klart! Det enda som återstår är att köpa vanliga enkla vinglas från Cervera, eftersom de önskade sig det. 

Tjohoo.

Hoppas att ni inte fryser ihjäl i stugorna!

Ledig i Farsta,

 låter nästan som en boktitel men det är det inte. Det är dagen efter julmysdagen med Jonathan och Linnea, och nu är granen grön och grann i stugan. Fast i plast. Och fullsmockad med kulor. De finaste är från London, och varuhuset Liberty. Vi åt löjrom till förrätt, det var galet gott och lika galet dyrt. Men det var det faktiskt värt. Vi åt det med toast, gräddfil, rödläk och dill. 

Man behöver ju inte köpa Kalixromen som jag gjorde. Haha, jag skickade Jonathan och Linnea till fiskdisken för att handla, men de kom tillbaka och sa att de inte kunde ta beslut om något så dyrt. 

Sedan såg vi tre avsnitt av veckans Alla mot Alla, det är semifinaler och varje match är jämn som satan, kan jag berätta. Urspännande! Vid halv tio åkte de hem för idag skulle Linnea upp 4.20. Det är livet som bagare, det. 

Jag har haft en person från Familjebostäder här idag som har kollat värmen och nu känns elementen ÄNNU KALLARE. Det kanske vänder. Hon uppmätte över 20 grader i lägenheten så min termometer kanske visar fel. 

JAJA. 

Jag klär på mig, halsduk är skönt, och har på min lilla värmefläkt på skrivbordet. Jag tycker att jag alltid klagar på värmen, och för att sluta göra det kanske jag borde köpa ett extra element som jag också tänker på varje år. 

Så många knop blir det inte idag, egentligen skulle jag skicka böcker men orkar inte gå ut, så det gör jag i morgon istället. All disk från igår är omhändertagen med gummihandskar på. 

Det känns som om mina händer gråter i kontakt med vatten och jag tror att jag har smörjt in dem 10 gånger redan idag. Det dyker upp nya eksamfläckar och de gamla ser ut att växa. Jag vet inte om jag behöver mer kortison, det känns mer som om jag behöver fukt och fett så att det kan bildas nytt hudlager. Jag vet inte. Suck. Efter jul ska jag kontakta hudkliniken igen, så får vi se vad de säger. 

Just idag är lillfingret och tummen jobbiga. Och på pekfingret växer det. 

På den andra handens tumme växer det, och långfingret är på väg att spricka. 

Det var dagens rapport från Farsta. Förlåt lite äckliga bilder. För övrig är det ju en bra dag, så här långt. Det finns mycket värre saker!

Hoppas att ni får en fin vecka!