Below zero.
Jag gråter när jag ser mig själv på foton för att jag inte vet vem den kvinnan är, hon ser i alla fall inte ut som Åsa Hellberg i Farsta.
Jag gråter när jag läser mitt manus för jag skriver så oerhört dåligt att min förläggare kommer att riva kontraktet och säga upp bekantskapen med mig.
Jag gråter för att jag behöver gråta och för att jag är i klimakteriet, inte äter, bara går upp i vikt och för att ingen orkar lyssna och för att alla säger emot när jag vet vad jag känner ...
Jag gråter för att jag sviker mig själv när jag borde - för att jag vet så mycket bättre - vara jävligt tacksam istället för att ligga här och pipa.
Och om en enda människa till säger till mig vad jag ska tänka, känna eller tycka så kommer jag att bli galen.
Tipset är att hålla sig ifrån kommentarsfältet just på det här inlägget.
Jag återkommer när jag har tjurat klart.
9 kommentarer:
Allt har sin tid; glädjen sin och gråten sin.
Sanna
Ibland längtar jag efter att vara 80 år och skita i hur jag ser ut.
Darling! DARLING!
Av mig får du då inga goda råd eller uppmaningar. Jag har inga att ge. Men gråt lättar alltid upp. Lite.
Du är BÄST!!!!!!
Tack ni fina människor för att ni inte kommer med goda råd, jag behövde bara få vara ledsen en stund.
Puss &Kram
Kärlek Åsa!!
Kram Kia
Tack Kia!!!
Gråt är bäst - man blir ren både utanpå och inuti!
Skicka en kommentar