Jag har haft mina misstankar,

men idag stod det klart. Jag, Åsa Birgitta Hellberg, är en tvättstugetyrann.
Nu var det sagt, och här kommer mitt försvarstal:

Idag, när det var en timma kvar av MIN tvättid, hade någon tagit sig in i MIN tvättstuga och tagit alla MINA maskiner.
Nu var jag förvisso klar med just dem, men ändå.
En minut senare kom ägaren till kläderna och bankade på.
Jag öppnade för honom och frågade förstås varför vederbörande tvättade på min tid, och han sa då att dörren inte hade varit riktigt igendragen (och därmed olåst) och därför gick han in och började.
Så medan jag tömmer MINA tumlare och torkskåp så står människan och tittar på, och väntar på att få tillgång till dem så att han kan hänga upp sin tvätt.

Jag bokar alltid hela tvättstugan för att få vara ifred.
IFRED.
Jag hatar att inte bli respekterad. Hatar.
Därför gick jag utan att säga hejdå.
Med näsan högt i vädret, så högt det gick med tanke på sladdriga joggingbrallor, en gammal urtvättad collegetröja från HM, ingen BH, badskor från Gran Canaria och läsglasögon långt fram på sagda snok.