Klimattankar en torsdag.

Jag har turen, på sätt och vis, att inte ha katastroftankar. Jag är bra på att skjuta bort sådana. Även när det gäller klimatet.
Så jag ligger inte sömnlös, däremot funderar jag en hel del på vad jag gör och vad jag kan göra bättre.

Något som slår mig när jag läser på är ju att vi som är ensamstående får lite problem med vårt klimatavtryck eftersom vi aldrig kan dela våra resor, elförbrukning etc, med någon.
Vi får stå där med skammen brännande utan att kunna säga att vi var två (tre och fyra är ännu bättre).
Det betyder förstås att det jag drömmer om – att bila genom Europa – är en större synd än att flyga (om jag är ensam).
Tåg kan man förstås åka, men är man en ensamvarg blir det kanske väl påfrestande.

Jag ska i alla fall göra mitt bästa.
Jag kommer troligtvis inte att sluta flyga än, men jag kommer att dra ned på det.
Och så resa lite mer i Sverige, eftersom jag ju är rastlös och behöver få ny energi in. Om ni visste vad det gör mycket för mitt skrivande. En natt på ett nytt fint ställe betyder massor.
Sälen och hotellet där i två nätter var till exempel magiskt.

Nu träning, sedan har jag ungefär en timma på mig till fönsterputs innan persiennerna ska monteras.
Tjohej!