Det var sååååå himla trevligt igår.

 Men alltså, vilka arbetskamrater jag har haft turen att ha genom åren. 

Det kändes verkligen inte som 15 år, alla var sig helt lika, och att känna igen dem var inga som helst problem. Först var det mingel med bubbel, sedan middag och då hade vi själva fått välja mellan två för- och varmrätter och för en magkänslig som jag var det perfekt. Magen skötte sig och jag kunde slappna av. 

Vid bordet satt jag tillsammans med flera jag inte hade så mycket kontakt med på jobbet, men som jag förstås kände ändå. Det var så himla trevligt. Alla vid bordet hade nya arbeten, någon ett eget företag, någon annan hade just sagt upp sig för att hitta något med en bättre chef. En kvinna arbetade på ett läkemedelsföretag (och trodde inte mig när jag sa att min ansikte var orört av sprutor för vid 60 ska man tydligen ha fler. Mina sitter ju mest runt halsen). 

Jag fick tågtips för kvinnan och mannen med det egna företaget hade båda åkt mycket tåg, så himla spännande och intressant. En annan vid bordet hade tvillingar (pojke/flicka) som just börjat skolan, och berättade om att han och frugan hade bestämt sig för att försöka sig på att uppfostra dem könsneutralt. Heja på det. 

Vår gamla högsta chef, som jag inte har sett på kanske 17 år och som var typ 5 steg ovanför mig i hierarkin kände först inte igen mig, men sedan sa han: just det, det var du som kom till oss från Philip Morris. Helt otroligt att han kom ihåg en sådan sak. Han kände varje medarbetare vid namn på den tiden. En oerhört respekterad chef. 

Med Sven, en bild vi tog för att skicka till min kompis Eva. Det finns en hemlig bra historia där. 

Chefen och festfixaren i mitten.

Igår slog jag på stort med vit kostym. Kavajen köpte jag i våras och byxorna hittade jag i en låda med kläder  jag skulle ge bort. De hade prislappen kvar och är säkert 5 år gamla. Båda H&M.. Superkul att de var i exakt samma benvita ton och tyg som kavajen. Dessutom skönt att ha något som hänger löst. 

Inte lika flashig idag. 

Sedan började (tyvärr) dansen, och då hade man ju inte hunnit prata med några andra än de vid minglet och sedan middagsbordet, och ljudnivån gjorde att det blev svårt att säga mer än några ord, så då åkte jag hem. 

Så glad att jag kunde gå, det kändes varmt, välkomnande och alla var så himla glada för att se varandra igen. 

Jag lämnade ju det företaget utmattad och inne i väggen i januari 2008, men det hade inget med mina arbetskamrater göra. 

I natt sov jag 8 timmar igen. Det har jag gjort flera nätter i rad. Jag tog bort mitt madrasskydd häromdagen för att jag tycker att det är mest skrynklar ihop sig under lakanet, och kanske gjorde det susen. Jag är brutalt känslig för precis allt i och runt sängen, så kanske? Oavsett, skönt att vara utsövd.

NU ska jag jobba. Deadline närmar sig med fruktansvärt snabba steg!