Tydligen har barn, främst

 småflickor (3-4 år) gått upp i vikt under pandemin, och en kostrådgivare sitter på ettan och ger råd som handlar om mindre skärmtid och att man ska röra sig. Just det, mjölk och vatten är bra att dricka.

All FÄRSK vetenskap säger att om man ska gå ned i vikt av att röra sig måste man göra det i flera timmar, och att det är maten som är boven. Jag vet ju själv hur det var när min son var liten, när jag inte begrep bättre. Jag gödde honom med halvfabrikat, sylt och sådant som var späckat med socker. Han tränade varje dag, men det spelade ju ingen roll med den kosten han fick och med den hungern han hade. 

Skolsköterskan sa att han inte fick äta godis eller grädde mer än en gång i veckan och att han skulle röra på sig varje dag, men alla halvfabrikat jag gav honom var ju späckade med socker vilket jag, då, inte hade koll på alls. Inte hon heller, verkade det ju som.

Så. Min ovetenskapliga slutsats är att det säkert är bra för alla att röra sig mer, men om man vill att barn ska hålla sin vikt så kanske det är bra att lära föräldrar (jag hade älskat att få en sådan kurs) hur man ger barn BRA mat som inte kostar skjortan. Är man ensam har man en begränsad ekonomi, begränsad tid och har inte tid med långkok. Nyttigt, snabbt och lika billigt som halvfabrikat. En liten kokbok till att nyblivna föräldrar, kanske?

Fast jag är glad att min unge tyckte (och tycker fortfarande) om mat. Att kämpa med motsatsen måste vara så svårt. 

Han och Linnea åker till New York den 5e för att fira sina tio år tillsammans, och de har redan bokat alla luncher och middagar eftersom det är det viktigaste för dem. Eftersom jag inte har gett Jonathan någon som helst utbildning i mat och restaurang, är jag glad att han fick lite av det med sin pappa. När Jonathan var liten (fram till 8-9 kanske?), och pappan hade pengar, var de ofta ute och åt när de sågs. Det skapade nog fina matminnen, tror jag. 

Själv är jag bäst på julen, och tror att jag hade fina jular när jag var liten. Jag minns dem inte mer än med värme i alla fall.

Fast nu vill jag bli av med den. In med nytt år, nya manus. Jag är så laddad för det att det nästan är stressande. Inatt drömde jag att nästa manus i Fjällbackaserien, alltså det jag inte har skrivit än, ska ges ut i påsk. FÖRE tvåan. Det kändes lite stressigt ...

Nu ska jag redigera, sedan tänka seriöst på att packa ihop julen. Det är granen och tomtar, och vanligtvis är det ett arbete för den 1a januari, men jag har så fin belysning på balkongen att det räcker. Det är alltid vemodigt att packa ihop granen, jag vet inte riktigt varför, men efteråt är det skönt. Och ljust. Och inte så trångt vid mitt skrivbord.

Typ så, nu ska jag jobba!