Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

torsdag 8 december 2022

I väntan på att Postnord

 ska hämta kontorsstolen som jag ska skicka tillbaka (8-17, utan att man kan följa när det kommer), har jag cyklat i 15 minuter, tvättat lite och fixat och donat. Trött som en gris, eftersom jag tvingades att kliva upp 7.30, vilket är väldigt tidigt om man släcker lilla lampan först klockan 01.00. Jag är ju lite fel i tiden just nu, men tänker att dagens tidigare uppgång råder lite bot på det. 

Hade transporten kommit under förmiddagen var tanken att städa efteråt, men nu känner jag att orken rinner ur mig och skjuter nog upp det till på lördag. I morgon ska vi ju på julbord (tidigt, klockan 12.00) och Alla mot alla, och innan det har jag bokat in solning klockan 11 (jag och mina redovisade tider, helt galet - men det får ni bara tugga i er), så planen är att därefter åka och parkera bilen i Avicii Arena och ta mig till restaurangen (Lux) på Lilla Essingen därifrån. Lilla Essingen är så svårt att hitta parkering på. Jag har bott där och vet. 

Efter Julbordet tar vi en taxi till Globen shopping (antar jag), kanske tar en fika (eller öl/vin för den som vill) och snackar lite mer, innan vi ska vara på plats i arenan. 

Och efteråt står min bil där, redo att köra först till Sumpan och sedan Farsta. 

Hur bra plan? Lysande naturligtvis. 

Mitt stadsbesök igår var så mysigt. Jag promenerade från parkeringen på NK (letade verkligen efter annan men ett varvs letande räckte, sedan blev det garage) via Kungsträdgårdens skridskobana,  förbi båtar och Grand hotell till Nationalmuseum. 

Jag började med skulpturerna, och lunch bestående av skinkmacka, kokostopp kaffe, sedan gick jag uppåt. Mest gillade jag konsten från 1500-1600 talet. Man vet så lite om hur människor såg ut då, så konstverken ger lite information om det även om de gärna visar krig och krigsherrar från, typ, romarriket. 

Djur såg man först under 1800-talet (i alla fall där). Bland annat Bruno Liljefors. 

Se här så fint (man får ladda ned bilderna) 

Amalia Lindegren



Däremot är jag helt ointresserad av prylar som skåp, stolar, urnor, smycken, snusdosor, bestick och tallrikar. Och av 1970 och framåt. 

Christer Strömholms fotoutställning var för mig ett jaha, men det jag som inte förstår den såklart. Lars Noréns utställning var jag inne och vände i. Helt ointressant för mig. 

Så skulpturer och målningar, där har vi det till Åsa!

Nästa gång ska jag lämna in min svintunga jacka, för att bära den i famnen i två och en halv timme var ett rejält träningspass som inte var skönt just där (Who am I kidding, det är ALDRIG skönt.)

Sedan köpte jag vantar som mina sidenhandskar går i, och åkte hem. MYS!

Typ så, när händerna ska smörjas in för femte gången idag.




Inga kommentarer: