Nejnejnej, jag går mest runt här och myser. Jag har tvättat, rensat filtret i tvättmaskinen, kolla Benjamin Ingrosso ännu en gång. Vilken makalös talang han är!
När han väl lanserarsi världen kommer han bli en av de största, vad han än väljer att göra. Jag är helt säker.
Just nu kokar jag kålrabbi, kålnågotannansort, motor och sötpotatis. Jag borde haft kålrot såklart, men det glömde jag att köpa. I alla fall: jag ska göra mos och äta det till en kycklingfilé. Ikväll ska jag äta ugnsbakad rotselleri som jag tycker är så himla gott, till kycklingresterna från lunchen.
Och tro det eller ej, men psoriasisen i händerna börjar ge sig. Jag tror det är pga solen, det får vi se när solkuren är klar. Även ovansidan går åt rätt håll. Fingertopparna, två av dem, är fortfarande skit, fötterna också, men jag hoppas att även det kan vända.
Kanske maten är tricket? Hoppas det av hela mitt hjärta.
Så 2022 går mot sitt slut. Jag personligen haft ett superfint år. Men jag är ju världens minsta byggkloss, i det som är vår jord. Världen går mot något skrämmande känns det som. Men kanske måste vi fejsa det för att det ska förändras? Se bara på Iran och kampen där, som är ett av mina starkaste minnen från världen det här året. Det, och de Afghanska kvinnors återigen extrema förtryck. Jag hatar dessa extrema religiösa ledare, lika mycket som jag hatar dem som numera återfinns på regeringskansliet. Extremer, mycket mer lika än de tror. Jomstofs är så lik sin tyska förlaga att det bara är mustaschen som saknas.
Jag fyllde 60 i april och märker att jag mer och mer landar i det. Jag tyckte sämre om att vara 58 och 59, tror jag.
Nu är jag där och tänker göra det bästa av det. Mer se utåt på världen, än inåt på mig själv. Jag är som jag är, ser ut som jag gör, nu vill jag bara må gott, arbeta och fortsätta samla på upplevelser.
Jag längtar också till Fjällbacka, som jag tycker att jag har gjort till ett andra hem. I mitten av februari, efter Kanarieöarna, åker jag dit i en vecka, och sedan i mars igen. Det blir först några resor fram och tillbaka, men ska försöka stanna längre perioder framåt våren och förstås i sommar.
I vår och sommar ska jag redigera, skriva nytt ... och skriva nytt. Jag har ju skrivit kontrakt på en ny serie, som vi har gett ett namn, som jag nu måste skrota eftersom den idén verkar tagen av en filmskapare. Det blir för nära, och jag snor inte idéer, alltså måste jag forma om.
Nu är ju aldrig idén till romanen klar, däremot kan ju omgivningen vara det ... och i det här fallet också titeln.
Vi får väl se vad det utmynnar i. Jag borde ha skrivit i all fall hälften av den i början av juli. Tror nog ändå att jag skriver 3an i Fjällbackaserien först. Vi får se vad jag har valt när jag åker till Gran Canaria.
Nu har jag ätit, ska öppna dokumentet och packa in händerna eftersom de just nu är torra som fnöske (igen). That´s my life.
Hoppas ni får ett gott slut, denna mormors födelsedag (hon skulle fylla 110 år). Var rädda om er. Vi hörs nog i morgon igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar