Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

söndag 4 december 2022

Det är uppenbart att jag har tagit någon form av semester.

 Möjligtvis var det därför som Simona i natt, i ett rum med mig och en annan författare, Jenny, sa att min senaste bok hade nämnts med en kort intetsägande mening i New York Times, medan Jennys bok – "som ju passar perfekt här" – hade hyllats. 

Det säger mig att min semester så snart som möjligt måste vara över. JAG MÅSTE ARBETA HÅRDARE. 

MEN jag jobbar med en annan bok i huvudet, har skrivit lite, och ska skriva mer nästa vecka, för det där i huvudet blir inget vettigt, inget jag kan sätta på papper. Men jag tror att det är som att vräka ned grejer i en mixer. När man häller upp kommer det ut något helt annat, men som inte hade smakat på samma sätt om det inte hade bestått av flera delar från början. 

Så jag låter hjärnan gå, som det känns på tomgång. För något händer förmodligen där inne utan att jag vet vad det är. 

Men idag är jag också ledig. Jag ska handla när jag har druckit upp mitt kaffe. Nästa vecka ska jag sola och jobba. På fredag ska vi äta julbord och sedan se finalen av Alla mot Alla i Avicii Arena. Det ska bli så roligt. Och på söndag ska vi på luciakonsert med bland annat Adolf Fredriks musikklasser, i Waterfront building. Det har vi varit en gång tidigare och det var så himla fint. 

Jag har ensam gått på många sådana i kyrkor, men det är roligare att gå med Jonathan och Linnea. 

Ett år var vi i Blå Hallen i Stadshuset, men nä, det var inget för någon av oss. Vi vill ha barnsången. De två är i ärlighetens namn inte lika angelägna som jag är med luciatåg, men i år frågade jag inte utan bokade bara. Och de sa i alla fall inte nej. 

Det var det, en söndag när jag återigen har sovit hela natten, i åtta timmar. Jag sov till halv tio, då jag vaknade av mig själv. Underbart. Än så länge är det här en riktigt bra 2:a Advent.






Inga kommentarer: