Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

lördag 10 juni 2023

Jag har inte riktigt fått till det än,

 alltså att ha samma rutin varje dag. 

Men nu har jag i två dagar ätit frukost och skrivit de 500 första i foajén vilket har fungerat. 

Igår gick jag ut efter 1500, idag efter 1200. Bad, lite rörelse, sol, mer bad och hem till pass två. 

Händerna är redan mycket bättre, fötterna är dock problematiska. Jag har sprickor på framfoten som gör ont och ännu värre när jag badar för fukten gör att såren går upp igen. Men jag tror ändå att baden är bra, det känns så. 



Fötter insmörja med Helosan fotsalva. Den bästa! Men det krävs strumpor på, för den är rätt kladdig. 

Jag sover typ 7 timmar, och det gör att jag så här dags gäspar mest gäspar (klockan är 16.30 här just nu). Men jag ska få ihop i alla fall 500, har jag tänkt, sedan kanske slumra en stund. Alternativt äta en tidig middag, piggna till av maten, jobba det allra sista och somna tidigt. Vi får se hur det går. Mindre än tvåtusen nöjer jag mig inte med. 

På skrivresan i januari, på Kanarieöarna, hade jag ett galet flyt. Det har jag inte känt alls den här gången. Nu sitter det lite mer fast. Dels är det en annan typ av bok, mer lik mina allra första, och den jag skrev i vintras hade konflikter som drev den framåt och det finns inte i den här. 

Det är märkligt hur språket förändras när det blir upptempo. Mina böcker är alltid lättlästa, men nu blir det snudd på för enkelt. Det är intressant. Fjällbackaserien utspelas ju under tidigt 1900-tal, och det gör något med berättarspråket. Det är inget jag planerar eller behöver tänka på, det bara blir så. 

Jag tänker på hur det ska gå med min hud, om det enda som påverkar den är sol. Jag kan inte hålla på och resa hur mycket som helst för att kunna jobba utan plåster på hela händerna, för det har varken min firma eller mitt klimatsamvete råd med. Solarium, vanliga, har ju fungerat till viss del tycker jag, men det är ju också farligt. Och att åka till Hammarby sjöstad tre gånger i veckan och sola händer och fötter som jag gjorde 25 gånger under höst och vinter, är också påfrestande för mitt tålamod. 

Alltså måste jag boka en ny läkartid i höst. 

Nu ska jag käka en banan och jobba, hejhej



Ett stycke författare som ska ligga ned och jobba.