Alltså, när det som har suttit fast lossnar

 är ett ÄNTLIGEN på sin plats.

Jag har kämpat med sidan 86 i flera dagar känns det som, men vips är jag på 95 and counting. 

Ikväll ska jag se Jill Johnson, och innan det måste jag äta igen. Samma mat jag åt till lunch: Ugnsstekta kycklinglår, blomkålsris, stekt lök, spenat, flingsalt (som jag rör ihop) och sen sås på kokosgrädde och avokado. Helt okej, tycker jag. 

De som verkligen bryr sig om hur mat smakar sitter just ni i ett flygplan och senast jag tittade flög de över södra Grönland. Är det klart väder är det väldigt fint, jag har ju tittat ut där många gånger. Tack och lov kom de iväg i tid, tror typ 40 minuter sent, men de flyger visst in 20 av dem. De har något bokat i New York redan ikväll, minns inte vad, men det var säkert en restaurang. 

Mina fina ungar. Första gången Jonathan är där utan sin lilla mamma. Jag är så glad över att han ändå har velat följa med mig på flera resor, för när vi var i New York när han var 17 på det 18e, skulle han fortsättningsvis "alltid åka med kompisar." TUR att tonåringar blir vuxna!

I Stockholm har det snöat, det var slirigt när jag åkte och solade idag. Men fint, tack vare minusgrader. Jag ska hämta Carina klockan 19 ikväll, hoppas att alla eventuella köer är borta då. Föreställningen börjar 20.00 och parkering borde finnas nedanför Cirkus. 

Det var det, torsdag. Bra dag, så här långt. Nu ska jag ringa morsan. 

Hejhej

Jag har väl aldrig varit med om en segare redigering än på sidan 86.

 Där var jag igår också. Jag skriver nytt, tar bort, skriver nytt, tar bort och kommer liksom ingenstans.

Nu kanske jag har löst det, men mer om det vet jag i morgon för jag är för trött nu. Jag har ju inte tid att hålla på med samma sidor i all evighet. Problemet är att jag ska ta bort ett perspektiv just här, samtidigt som jag behöver resten av informationen i kapitlet, så den fördelar jag just nu mellan det innan och det som jag skriver om till ett annat perspektiv. Just här känns det rörigt, minst sagt.

Tror nästan att jag ska lägga mig en stund och ta en tupplur. 

Gick tillbaka i bloggen idag och hittade bilder från 2015. Det är otroligt vad jag har åldrats. Fast jag hade också en kamera med ständigt suddig lins då vilket gjorde sitt. Men jag vet ju att det utseendemässiga åldrandet kom efter 55. Då gick det i en rasande (!) fart, kan man säga. 

Strunt samma, jag bryr mig inte så mycket om det, det var bara jämförelsen jag gjorde när jag såg bilderna. Jag ser mig sällan i spegeln. Inte för att jag mår dåligt av det på något sätt, jag är bara inte särskilt fascinerad av min egen spegelbild. Vid 60 är man ju rätt van vid hur man ser ut. 

Jag har tejpat min fingertopp för att den INTE ska spricka, för den reagerar inte ett dugg på mina alla smörjningar och jag ser ju vart det brakar utan att kunna stoppa det (så frustrerande). Däremot är handflatorna fortsatt bättre, tack och lov. Jag håller fast vid det lite. 

Det var det extrablogginlägget den här dagen.

Tjohoo

Min nya ringsignal

 är helt galen, och fick mig att stå upp på en minut. Då var jag knappt vaken men uppe var jag, och ringde klockan 8 gjorde den. 

Igår var jag kass i magen, vilket inte är en dröm när man äter en specialdiet som ska LÄKA/hjälpa magen och därmed mitt psoriasis. 

Men så läste jag på om kollagen, som rekommenderas i den här kuren, och insåg att det är boven i dramat så nu struntar jag i den produkten hur bra den än är för huden och läkandet. Det stod inget om att magreaktionen är övergående och då blir det förstås enkelt för mig att låta bli. Jag drack fjärde dosen igår, och är glad att jag kom fram till att det är det, och inte kosten i sig, som är problemet för jag åt inget nytt som jag kan härleda magproblemet till. 

Hos mig ska det inte bli så dåligt väder just idag, men håller mig ändå hemma. I morgon åker fästfolket till New York, och har bestämt sig för att sova på Arlanda i natt. Smart. Det kan ha varit jag som manipulerade dem dit. Bra gjort, i så fall. Det ska bli sämre här i natt och i morgon bitti, och igår skedde en bilolycka inte långt från Arlanda som stoppade trafiken i timmar. 

I morgon kväll ska jag på PREMIÄR! Jill Johnson på Cirkus. Jag har ju bestämt mig för att tacka nej till allt i januari, men på en premiär känner jag inte någon och därmed kommer jag inte att kramas och utsätta mig för en massa smittor som jag skulle göra på en bokrelease. Jag hoppas verkligen det i alla fall!

Det var väl det, denna onsdag i förorten. Bra dag så här långt.  

Har inget på fötterna så bilden är tagen genom fönstret i balkongdörren.

Jag har deklarerat,

 eftersom skatteverkets preliminärskatt är för hög sett till mina inkomster det här året (de baserar sin preliminärskatt på deklarationen jag lämnade 2022 för inkomståret 2021. 

Det är alltid lika svårt att beräkna, och varje år har jag haft turen att få större inkomster än vad jag har kunnat förutse (och väldigt hög restskatt). 

Men nu är alla avtal undertecknade, utbetalda och det jag eventuellt skulle kunna se utökas är royalty. Min serie från Fjällbacka har få andra länder varit intresserade av. Jag har fått relativt stora förskott som ska räknas av mot royalty, så det kan lika gärna bli sämre än det jag har trott. 

Nåväl, jag har suttit med budgeten hela morgonen, därefter lagt frukostlunch och nu ska jag drick en kopp kaffe och sedan sätta igång med manus och redigering. 

Jag har också letat efter ett örhänge. Min misstanke är att det är begravt i min ryamatta, som jag är jäkligt trött på vid det här laget. Superskön att sätta fötterna i, och snygg, men den begraver grejer. Allt göms i den, och har man otur får man till exempel en tandpetare i foten. Känns ju sådär. 

Jag har satt i en ny dammsugspåse och försökt hitta örhänget, men icke. Det kan förstås ha åkt ut med skräp också, jag ju både servetter och platshandskar liggande på bordet pga eksemet. Men jag har tömt alla skräppåsar (ewh) men inget örhänge. 

Och sedan är mattan vit, och med julfirande här hemma, glögg och Coca-Cola,  har den dessutom fått fläckar. Jag har en annan matta i förrådet som är bättre i vardagsrummet. Örhänget kanske kommer fram om jag byter. 

Det var det. Ångestklumpen över deklarationen är borta (har alltid ångest för sånt, tills jag kommer igång och känner att jag ju kan det där nu. Det är i alla fall en otroligt skön känsla att det är klart.)

Känner jag mig själv rätt så kommer den vita mattan vara ersatt innan den här dagen är över. 

Så skrytet om min goda nattsömn ...

 Har väl aldrig sovit sämre än i natt. Jag vet inte varför. det kan varit mycket kaffe igår eftermiddag. Om mitt larm ringde i morse vet jag inte för jag vaknade 8.20 och det var inställt på 8 (jag kollade). 

Jag ville ju se på Linnea på 4an, men får se början av programmet efteråt. En gång har hon varit med sedan jag satte på tv:n men enligt Jonathan har hon varit med flera gånger. GRRRR. Det är inte första gången som jag inte vaknar av larm (om det nu ringde alls, men det får vi verkligen hoppas), så nu måste jag nog byta signal. 

Detta är en dag som kommer att se ut exakt som dagarna i mitt liv brukar se ut. Jobb, sol och handla. Och i den ordningen idag. 

Förra veckan övervägde jag att sluta med solen, men peppar peppar, inuti händerna är det som om något händer och det går fort även om fingertopparna är så länge fortfarande är usla. 

SÅ MÄRKLIGT,  för jag har ju solat länge utan att något har förändrats. Jag har svårt att tro att maten redan efter en vecka skulle visa resultat, men vad vet man. Och solen kan ge resultat mot slutet, sa en sköterska häromveckan när jag var beredd att avsluta behandlingen. Nu ser jag fram emot att sola även de fem-sex sista gångerna. 

Sedan kommer jag att sola hela kroppen, som förberedelse för att vara ute då och då på Kanarieöarna. Det känns ju extra inspirerande att förlägga resan just dit, om solen funkar. 

Mitt schema kommer att vara frukost kl 8, jobb 8.30 -12, lunch inkl sol och promenad/gympa/simning 12-14, pass 2 14-17, ny promenad, middag på hotellet och sedan eventuellt ett pass till om det behövs. Målet är 2000 per dag och jag är en envis jävel så det ska jag lyckas med den här gången också. Hemma sätter jag sällan så höga mål, snarare 1500, lite beroende på hur lätt det går. Går det trögt kan jag nöja med med 1200. Ett sådan långt projekt måste liksom matas framåt, inte stressas. Jag ser det som ett rep, som jag ska dra mig framåt på - ett drag i taget. 

JAHA, det var det. Jag kan inte komma igång ett dugg innan Linnea har bakat klart. Nu ska jag googla sommarklänningar. 

Gott nytt åååååår!

 2023 och jag börjar dagen med att jobba. Jag är lite trött, vaknade tidigt sett till när jag stängde av tv:n. Jag somnar oftast inom minuter och det är jag oerhört tacksam för. OM jag någon gång är orolig för något, vaknar jag istället mitt i natten. Så också om jag har resfeber eller en förväntan på något. Då är jag fortfarande är som ett litet barn och kan inte sova. Men somna kan jag. 

Igår hörde jag baske mig inte en enda raket efter tolvslaget, det vet jag inte när det hände senast, för några strösmällare brukar man alltid höra i alla fall en timma efteråt.

Jag kollade Gilmore Girls hela kvällen (som jag ser om igen och igen och igen och igen), och eftersom jag aldrig vråltittar har jag missat massor genom åren. 

Inte de stora händelserna, men flera små kommer jag inte alls ihåg och då var det ändå inte så himla länge sedan jag såg den. Det är bara MYS, ingen spänning, inga konflikter som inte gå att titta på. För mig är den perfekt, trots sin vithet och allas hetrosexualitet. Möjligtvis är en av av killarna gay men tror inte att det riktigt sägs rakt ut.  

Det här är Melissa McCarthys genombrottsroll, hon är underbar som Sookie, kocken på värdshuset. 

Har 4an på i bakgrunden, men det är inte det mest tajmade paret i rutan tycker jag, så jag har det bara på. Som en kuliss, medan jag dricker kaffe och öppnar mitt dokument. Jag är inte framme vid 100, missar med 20 sidor, men det är helt okej. Jag har 150 sidor kvar och tre veckor på mig. Det borde gå om jag håller mig på fötterna. Det är inte direkt umgänge som står på agendan, tvärtom, och den releasefest jag är inbjuden på kommer jag att tacka nej till eftersom jag är rädd för att bli sjuk innan min skrivresa.

Där har vi det. Det nya året. Många privata förhoppningar (att mitt psoriasis ska försvinna), många privata drömmar (att hitta DEN romanidén) och många privata önskemål (den perfekta lilla billiga lägenheten). 

Det räcker för mig i mitt lilla. 

Gott nytt år, hoppas att det blir precis som ni önskar!

Har jag börjat jobba?

 Nejnejnej, jag går mest runt här och myser. Jag har tvättat, rensat filtret i tvättmaskinen, kolla Benjamin Ingrosso ännu en gång. Vilken makalös talang han är! 

När han väl lanserarsi världen kommer han bli en av de största, vad han än väljer att göra. Jag är helt säker. 

Just nu kokar jag kålrabbi, kålnågotannansort, motor och sötpotatis. Jag borde haft kålrot såklart, men det glömde jag att köpa. I alla fall: jag ska göra mos och äta det till en kycklingfilé. Ikväll ska jag äta ugnsbakad rotselleri som jag tycker är så himla gott, till kycklingresterna från lunchen.

Och tro det eller ej, men psoriasisen i händerna börjar ge sig. Jag tror det är pga solen, det får vi se när solkuren är klar. Även ovansidan går åt rätt håll. Fingertopparna, två av dem, är fortfarande skit, fötterna också, men jag hoppas att även det kan vända. 

Kanske maten är tricket? Hoppas det av hela mitt hjärta.

Så 2022 går mot sitt slut. Jag personligen haft ett superfint år. Men jag är ju världens minsta byggkloss, i det som är vår jord. Världen går mot något skrämmande känns det som. Men kanske måste vi fejsa det för att det ska förändras? Se bara på Iran och kampen där, som är ett av mina starkaste minnen från världen det här året. Det, och de Afghanska kvinnors återigen extrema förtryck. Jag hatar dessa extrema religiösa ledare, lika mycket som jag hatar dem som numera återfinns på regeringskansliet. Extremer, mycket mer lika än de tror. Jomstofs är så lik sin tyska förlaga att det bara är mustaschen som saknas. 

Jag fyllde 60 i april och märker att jag mer och mer landar i det. Jag tyckte sämre om att vara 58 och 59, tror jag. 

Nu är jag där och tänker göra det bästa av det. Mer se utåt på världen, än inåt på mig själv. Jag är som jag är, ser ut som jag gör, nu vill jag bara må gott, arbeta och fortsätta samla på upplevelser. 

Jag längtar också till Fjällbacka, som jag tycker att jag har gjort till ett andra hem. I mitten av februari, efter Kanarieöarna, åker jag dit i en vecka, och sedan i mars igen. Det blir först några resor fram och tillbaka, men ska försöka stanna längre perioder framåt våren och förstås i sommar. 

I vår och sommar ska jag redigera, skriva nytt ... och skriva nytt. Jag har ju skrivit kontrakt på en ny serie, som vi har gett ett namn, som jag nu måste skrota eftersom den idén verkar tagen av en filmskapare. Det blir för nära, och jag snor inte idéer, alltså måste jag forma om. 

Nu är ju aldrig idén till romanen klar, däremot kan ju omgivningen vara det ... och i det här fallet också titeln. 

Vi får väl se vad det utmynnar i. Jag borde ha skrivit i all fall hälften av den i början av juli. Tror nog ändå att jag skriver 3an i Fjällbackaserien först. Vi får se vad jag har valt när jag åker till Gran Canaria. 

Nu har jag ätit, ska öppna dokumentet och packa in händerna eftersom de just nu är torra som fnöske (igen). That´s my life. 

Hoppas ni får ett gott slut, denna mormors födelsedag (hon skulle fylla 110 år). Var rädda om er. Vi hörs nog i morgon igen. 

Farsta strand, 31 dec 2022

Det är en stor dag i vår familj.

 

Jonathan har friat idag på Linneas födelsedag och hon har sagt jaaaa! Även om de inte har gjort det officiellt än så berättar jag det här eftersom mina tre läsare kommer att vara tysta som muren. 

Jag är så glad för deras skull. Jonathan visade mig ringen under julen, och den är så himla fin. Lite för liten tydligen, så de skulle åka till stan och byta till en större senare idag. 

De firar 10 år ihop, Jonathan har fått ett toppenjobb som han börjar på så fort de kommer tillbaka från New York i januari och kan nu börja leta efter en större lägenhet tack vare lönen som kommer att komma varje månad. Det blir ju en väldigt stor skillnad för dem, såklart. 

Och Linnea jobbar mest hemma och längtar efter ett större kök och kanske en köksö. Hon arbetar ju enbart med sociala medier just nu (och tv4 då och då, tror nästa gång är 2a januari) och behöver förstås arbetsytor för allt hon bakar.  

Det ska bli intressant att se hur det går att byta deras tvåa mot något större, och var de i så fall landar.

Sundbyberg är populärt, deras hyra är hyfsad  (7700) och lägenheten ligger mitt i centrum med en minut till tunnelbanan. Farsta är inte lika poppis. Häromdagen sprängde man en port några hur härifrån på samma gata. Eftersom mitt hus är nytt och ljudisolerat, så hördes inte smällen här, men det gjorde den hos andra tydligen. 

JAJA, jag älskar mitt Farsta ändå. Det är oroligt var man än bor, gäng och våld finns överallt. Slår inte män ihjäl sina fruar, slåss de efter fotbollsmatcher eller bildar förortsgäng. Aggressiviteten är hög och det de har gemensamt är en penis. 

Idag har jag handlat, lagat en supergod fiskgratäng med mos av palsternacka och blomkål. Det blir lite smaklöst kanske, men det är okej så länge. Jag tror att peppar kommer att vara en av de saker jag tänker försöka återföra först av allt när det är dags om MINST 27 dagar. Man får börja med det när man märker ett positivt resultat, i mitt fall att psoriasisen drar sig tillbaka. Jag har ju, peppar peppar, inga andra problem. 

(Och på tal om peppar. Jag undrar min olivolja är smaksatt med det, eller om den naturligt har en liten pepprig smak? Vet ni?)

Jag måste läsa på hur man återför kosten sedan, för det är ju massor man inte får äta, och ska man återföra en produkt i taget för att testa vad man tål och inte, och dessutom vänta på reaktionen (i upp till 3 dagar), kommer det ju att ta flera år innan man har testat allt. 

Jag fokuserar mer på det jag får äta, än det jag inte får. Igår åt jag lunch vid halv två, innan jag åkte till solen och sedan Mall of Scandinavia och träffade de nyförlovade. Väl där skulle ju vi på bio, och det enda jag kunde äta var frukt. Så till från halv två på dagen tills jag somnade vid ett, åt jag två bananer, två clementiner och ett päron. Det funkade, konstigt nog. Det är för mycket frukt, man ska äta max 3 per dag, men hellre det än att testa något matgrupp som inte ingår i dieten.  

Idag är jag ledig. Mina sista 33 sidor upp till hundra gör jag i morgon och på nyårsdagen. Så jag ska kolla någon film, cykla och städa undan lite. Det ligger högar både här och där och jag är trött på att se dem. 

Ikväll ska jag se Benjamin Ingrosso på 4an, klockan 20.00. Tror att det är en magisk konsert! 

15 nya sidor, och än känns det bra.

 Jag definierade den röda tråden med min redaktör häromsistens, och det var exakt det jag behöver göra känns det som. Med så många karaktärer går det inte att ha för många trådar. Alla ska förstås ha sin utveckling och BLABLABLA men fokus måste ligga på ett spår. Och det är det spåret som är förenande. 

Där har vi det, en dag när jag tycker att fläkten i min dator låter mer än vanligt. Jag har inte kollat när jag köpte en ny dator senast, men den här känns fräsch fortfarande. Att jag inte äter och dricker vid den gör gott, det räcker ju med att den är rätt ansatt av hudkräm. 

Fast den verkar jobba rejält med fläkten och det oroar mig pyttelite. JAJA. Brakar den så har jag min gamla att ta till innan jag får tag på en ny. 

Jag tror att jag hittills har bytt dator ungefär vart tredje år, den senaste pga att tangenterna inte fungerade och för att det skulle kosta 5000 att laga eftersom den hade en fläck i sig som jag tydligen hade förorsakat med något jag hade druckit. Hade den fläcken inte varit där hade man kostnadsfritt bytt hela tangentbordet eftersom det var känt för att vara kasst. 

Istället köpte jag en ny, det är den jag använder nu. Jag hittade en sprillans på någon tillfällig rea, som var 3000 billigare än hos andra butiker. Tror jag köpte den på Webhallen för 10 tusen. 

Det var det. Nu ska jag tvätta håret, piffa till mig bleka feja och sola/handla födelsedagspresent till Linnea/gå på bio. Och så måste jag köpa frukt till bion eftersom godis är förbjudet ett tag framöver. Tack och lov för att man får äta det i alla fall. Men innan jag åker ska jag äta rester från igår, allt färdigt att bara värma. 

I morgon ska jag handla igen och då göra en lista utifrån recept jag vill prova från kokboken jag köpte. Nästa vecka ska jag ringa flygbolaget och avboka mina måltider ombord på flyget som går den 27e från Göteborg, och istället se till att ta med egen mat. 

Hur jag ska lösa det på hemresan har jag inte riktigt räknat ut än, det är rätt många timmar i planet och före det väntan på flygplatsen och hungrig kommer jag ju att bli. Har man otur på flygplatsen finns det bara mackor och jag får inte ha ett enda korn av gluten i min mun. Bröd, och då glutenfritt, är nog det allra sista som ska testas tror jag. Man återför livsmedel en kategori i taget, först den dagen man märker en vändning. Eftersom jag inte har problem med annat är psoriasis på huden, så är det det jag ska ha koll på. Det kan dock vara svårt, för vad är vad när man är i solen? Det kan ju bli bättre av det också.

JAJA. Nu måste jag duscha, hejhej.

Tydligen har barn, främst

 småflickor (3-4 år) gått upp i vikt under pandemin, och en kostrådgivare sitter på ettan och ger råd som handlar om mindre skärmtid och att man ska röra sig. Just det, mjölk och vatten är bra att dricka.

All FÄRSK vetenskap säger att om man ska gå ned i vikt av att röra sig måste man göra det i flera timmar, och att det är maten som är boven. Jag vet ju själv hur det var när min son var liten, när jag inte begrep bättre. Jag gödde honom med halvfabrikat, sylt och sådant som var späckat med socker. Han tränade varje dag, men det spelade ju ingen roll med den kosten han fick och med den hungern han hade. 

Skolsköterskan sa att han inte fick äta godis eller grädde mer än en gång i veckan och att han skulle röra på sig varje dag, men alla halvfabrikat jag gav honom var ju späckade med socker vilket jag, då, inte hade koll på alls. Inte hon heller, verkade det ju som.

Så. Min ovetenskapliga slutsats är att det säkert är bra för alla att röra sig mer, men om man vill att barn ska hålla sin vikt så kanske det är bra att lära föräldrar (jag hade älskat att få en sådan kurs) hur man ger barn BRA mat som inte kostar skjortan. Är man ensam har man en begränsad ekonomi, begränsad tid och har inte tid med långkok. Nyttigt, snabbt och lika billigt som halvfabrikat. En liten kokbok till att nyblivna föräldrar, kanske?

Fast jag är glad att min unge tyckte (och tycker fortfarande) om mat. Att kämpa med motsatsen måste vara så svårt. 

Han och Linnea åker till New York den 5e för att fira sina tio år tillsammans, och de har redan bokat alla luncher och middagar eftersom det är det viktigaste för dem. Eftersom jag inte har gett Jonathan någon som helst utbildning i mat och restaurang, är jag glad att han fick lite av det med sin pappa. När Jonathan var liten (fram till 8-9 kanske?), och pappan hade pengar, var de ofta ute och åt när de sågs. Det skapade nog fina matminnen, tror jag. 

Själv är jag bäst på julen, och tror att jag hade fina jular när jag var liten. Jag minns dem inte mer än med värme i alla fall.

Fast nu vill jag bli av med den. In med nytt år, nya manus. Jag är så laddad för det att det nästan är stressande. Inatt drömde jag att nästa manus i Fjällbackaserien, alltså det jag inte har skrivit än, ska ges ut i påsk. FÖRE tvåan. Det kändes lite stressigt ...

Nu ska jag redigera, sedan tänka seriöst på att packa ihop julen. Det är granen och tomtar, och vanligtvis är det ett arbete för den 1a januari, men jag har så fin belysning på balkongen att det räcker. Det är alltid vemodigt att packa ihop granen, jag vet inte riktigt varför, men efteråt är det skönt. Och ljust. Och inte så trångt vid mitt skrivbord.

Typ så, nu ska jag jobba!

Jag kommer nog att klara de där 15 sidorna idag,

 fast jag har inte börjat än. Istället har jag solat och handlat, och sedan ätit lunch eller vad det nu var (jag kanske bara äter frukt till middag, sådant kan man inte veta när man just har ätit).

Frukost har jag hoppat över idag också, mest för att jag inte riktigt vet vad jag ska äta. Så jag gick direkt på lunchen, bestående av blomkålsris och kyckling med en sås gjord på avokado, kokosgrädde, citronsaft och vitlök.

Nu ska jag dricka kaffe som sig bör efter lunch, och det kanske tar bort vitlökssmaken som bara gör sig bra i maten, inte som eftersmak i munnen. 

I januari har jag 22 dagar på mig till mitt manus och det borde såklart gå. Särskilt om jag kan ha som mål att klara 15 sidor per dag. Jag ska i alla fall börja så, tänker jag, så får vi se hur det går. 

Simona, som är den författare jag har mest kontakt med, kan redigera en hel dag, men det funkar inte för mig. 

Jag blir lite knäpp av manus fulla av kommentarer. Inte av kommentarerna i sig utan av att manuset ser så fullklottrat ut. Jag gillar rena manus, men min redaktör vill redigera digitalt, och då får jag acceptera att det gamla sättet, när man fick ett pappersmanus fyllt med samma kommentarer hemsänt, inte längre är sättet man ska jobba på. 

Och jag blir urtrött efter 3-4 timmar, för då jag har fått nog av krumelurer och röda streck och kommentarer och måste logga ut. Gränsen för mig verkar gå vid 15 sidor, i alla fall nu i första omgången. Det blir "lättare" ju fler gånger man går igenom manuset. 

Typ så, denna tisdag och vanliga dag i slutet av december. I natt föll det snö, idag töar den bort. Inget nytt under solen. 

Ps, jag fick så fina julklappar, bland annat en tjock bok om London. Och en resa dit med Jonathan. Fatta, så roligt. Hurra!

Annandag jul,

 och jag har inte jobbat. Än. Jag ska öppna dokumentet och se var jag är i alla fall. 

Det här är BARA ETT TRÅKIGT MATINLÄGG. 

Istället har jag handlat, slängt en massa som jag inte får äta från och med idag, och som bara skulle bli gammalt i kylskåpet. 

Många nya kryddor för ÅsaPåsa

Kylen är nu fylld av sånt som jag faktiskt också gillar, som sötpotatis, butternutpumpa, morötter, kålrot och sånt. I frysen har jag blomkålsris och broccoli. Inget är som en ostmacka (jag skulle lätt kunna äta det istället för vilket godis som helst) men det är som det är. Jag åt massor med bröd (vört och saffran) under julen till farväl. 

För att stå ut tänker jag bara på att få fina, eller åtminstone fungerande händer och fötter utan sprickor. Häromdagen räknade jag till fem sprickor under fötterna (en på STORTÅN). När det gör ont från dem är det som att gå på blåmärken. Det är värt en ostmacka att bli av med, om det verkligen skulle funka. 

Jag ska laga från kokboken jag köpte. Idag stekte jag bara köttfärs och zucchini (det står inte med där, kan jag berätta), och det blev torrt som satan, såklart. Måste kolla in vad mer jag behöver köpa hem, tänker att jag kanske ska testa att äta lite avokado igen, jag kanske åt för mycket förra gången när det kändes som om magen krackelerade efter varje frukost för några år sedan. 

Man får äta frukt i rimlig mängd per dag, 2-3 dl, och det är väl en banan och ett äpple typ. Bra mellis i alla fall. Med kanel på är det ju en hel dessert!

Det kan ta upp till TRE månader med den här dieten att se resultat på just psoriasis och reumatism som kan vara sega som tusan och sedan får man ju se hur mycket man kan återgå till att äta (om det skulle funka). För dem som jag har sett historier från, så reagerar de direkt med utslag om de äter fel. För vissa är det vete, för andra mjölk eller ägg. 

Min fördel är att jag har en vana att äta lchf, och det jag behöver är att hitta såsvarianter som innehåller det jag får äta. 

Det var det, annandag jul. 

Lillen (190 cm lång)

 duschar och jag har just smörjt in händer och fötter och ligger i soffan. Vi ska strax äta frukost och sedan se en film, innan jag skjutsar hem honom till Sumpan.

Igår gjorde vi något kul, vi åkte till en stor parkering där Jonathan fick testa att köra bilen. Vi har bara gjort det en gång tidigare, när han var arton och då med Fårdan. Det gick åt helvete då, han vill ALDRIG öva med mig igen. 

Men med Hyndan, som är en automat, behöver man inte träna på dragläge utan bara på att inte trycka ned gasen så hårt, och den här gången tyckte han att det var ROLIGT! Så vi kör kanske ett litet varv idag också. Inte för att han just nu tänker ta körkort men kanske i framtiden. Det verkar inte vara lika omöjligt längre i alla fall. Och idag kan man ju välja att ta körkort enbart till en automatväxlad bil. 

Annars har vår jul varit superfin, med mycket mat och godis, långa samtal och en hel del visningar av sånt som Jonathan tycker är kul, som stand-up. 

Bästa julen. Okomplicerad, inte en enda tillagning utöver prinskorven och uppvärmning av färdiglagat. Perfekt för oss. 

Hoppas att det har varit okej för er också. 

I morgon börjar jag jobba igen, då är det fullt ställ hemma fram till sista december. Ett avbrott, bio den 29e, men jag hinner ju jobba innan den börjar 18.00. 

Nyår firar jag ensam, som vanligt. Helen frågade om jag ville göra något, men det vill jag inte. Jag tycker om nystarten den 1a januari, och i år är det än mer så eftersom jag ska gå på eksemdieten. Kanske handlar jag inför det den sista. Jag har printat ut vad jag får äta och vad jag måste avstå, och ska försöka forma det till något som passar mig. 

Att äta ute blir svårt, men man måste verkligen vara oerhört noggrann med alla ingredienser inkl kryddor, så det blir något att fundera på när jag åker på min skrivresa i slutet av månaden. 

Där har vi det. Juldagen 2022. Bra dag, så här långt!

Det lutar mest åt att jag missar mina 15 sidor,

 men så är det ibland. Jag tar igen det i mellandagarna. 

Idag har jag skickat tillbaka grejer till Ellos som inte passade, hämtat julklappar och köpt ett par grejer som jag hade glömt. Bland annat schampo till mig själv. Jag har ett speciellt milt mot min hårbotten, och i Farsta finns det bara på Åhlens. 

Innan det solade jag och den här gången stod sköterskan kvar och verkligen lyssande när jag berättade om hur jag, eller rättare sagt min hud, mår. Vi pratade om kosten och hon sa att eftersom inga vetenskapliga studier har gjorts är det inget som de rekommenderar (eller säger nej till). Däremot, sa hon, är det vetenskapligt säkerställt att psoriasis påverkar hela kroppen, inte bara huden. Bland annat ser man ju samsjuklighet med hjärtsjukdom, diabetes etc.

Från Psoriasisföreningen

Samsjuklighet vid psoriasis

Studier visar att psoriasissjuka löper ökad risk för att drabbas av t ex diabetes, ledbesvär, hjärt- och kärlkomplikationer, ögonsjukdomar, högt blodtryck och mag- tarmbesvär.

Vad menas med samsjuklighet?:

Med samsjuklighet eller comorbiditet, menas sjukdomar som vi kan få som konsekvens av en annan sjukdom. För psoriasissjuka innebär det ofta att psoriasis kommer som första sjukdom, och att andra sjukdomar sedan kan uppkomma som en följd av psoriasisen. För flera av dessa sjukdomar är sambanden dubbelt, vilket innebär att sjukdomar ökar risken för varandra åt båda hållen. Exakt vad sambanden beror på vet man inte än.

Nu ska jag sola två gånger fram till nyår och två gånger efter, sedan får det vara bra. Då har jag gett det 20 gånger och funkar det inte efter det, så funkar det helt inte med den typen av sol för mig. Den vanliga solen gör ju helt klart väldigt gott även om inte heller den tar bort det helt och hållet.

Jag tänker på de stackare som har väldigt dåligt ställt: hur gör de mer krämer och sånt som det går åt massor av. Det är inte billigt, men man kan få det på recept tydligen och när man når högkostnadstaket (som är typ 6200) blir det gratis en stund. 

I mitten av januari ska jag sola i vanligt solarium så att jag får upp lite skydd innan jag åker till Kanarieöarna. 

Man ska inte skydda sig med solkräm på psoriasisfläckarna när man solar ute, däremot på resten av kroppen sägs det i texter om vanlig sol. WELL. Nu ska inte jag solasola, det är inte meningen med resan och det har jag aldrig gjort. Jag ska jobba, och ta pauser med promenader och sol. 

Sedan ska jag boka tid för koll på hela mig på VC och en ny tid hos min dermatolog. 

Jag tänker att vilken tur jag har haft som har sluppit det här i så många år, ändå. Bara små utslag som jag inte ens har tänkt på som psoriasis. Mitt kliande krympande och allt mer skrynkliga öra, som jag ju trodde förorsakades något helt annat än psoriasis, och som blev bra på tre dagar med kortison. Nu har jag känt att det har varit på gång igen, så idag tog jag på kortison och tänker att jag kanske behöver göra det ett par dagar, och sedan plana ut två dagar till. 

Jag hoppas det i alla fall, för just örat har varit en ljuspunkt i den här behandligen. 

Resten av den här dagen ska jag städa medan det är hyfsat ljust ute, slå in paket och skriva en inköpslista för morgondagen. Unge herr Hellberg hämtas vid porten klockan TIO NOLL NOLL.

Dan före dan före dopparedagen. Bra dag så här långt! Jag har ätit lussebullar, pepparkakor och saffransskorpor till lunch. Min tankar på LCHF före jul, har jag övergivit. Istället siktar jag på mer av den varan efter jul, inför dietkosten den 1a januari. (Det låter som bantning, men det är det verkligen inte.)

Det blev en så mysig dag igår.

 Jag åkte till Mall of Scandinavia, Jonathan anslöt (han bor inte så långt därifrån) och 3,5 timma senare hade vi ätit lunch och fikat och pratat och pratat och pratat. 

Innan han kom hann jag köpa det jag skulle. Jag hade varit rädd för att det skulle vara så mycket folk att garaget var fullt, men så var det inte alls. En kille sa att kunderna skulle komma först på eftermiddagen, och så var det nog för vi fick bord utan problem och det var inga större köer i butikerna. 

Idag har jag fullt upp. Jag ska handla mat (och Bingolotter till uppesittarkvällen, alltid, varje jul), jobba, tvätta och städa. Jag skulle gärna vilja redigera 15 sidor till innan jul för att klara halva manuset till nyår, vi får se hur det går. Jag kanske kan ta några idag och några i morgon när städandet fortsätter. 

Ska sätta på en bra film medan jag städar. Den här längtar jag efter igen. När man kan en film räcker gör det inget om man missar lite. 

Efter jag kom hem igår hade jag en öm häl igen, och i morse när det gjorde ont som saten att gå, fotade jag den (det är svårt att vrida foten så att man kan se annars) och såg att jag återigen har fått en ordentlig spricka. Så nu har jag satt på ett dyrt skavsårsplåster med bedövning och hoppas att det hjälper. Det gjorde det förra gången, men tror att den här sprickan är värre.

Jag behöver gå i butiken idag men annars kan jag ju mest vila foten. När jag cyklar hemma tar ju inte hälarna stryk, så det är ju bättre än att promenera just nu. Jag ska också går förbi apoteket och köpa sårtejt (heter det så?) som drar ihop sprickorna. Det var någon som tipsade om, och det låter ju smart.

Det är möjligt att det den här gången är mitt eget fel eftersom jag har filat fötterna. Det måste jag göra för att få bort hudlager inför solningen, men det kanske blev för mycket?

I alla fall. Jag vill röra på mig varje dag, det är viktigt för mitt psoriasis också tydligen, och just nu tycker jag tack och lov att cyklingen funkar finfint. Jag cyklar i sovrummet framför tv:n, och vips har jag suttit där och trampat i 15 minuter. 

Nu har jag solat 16 gånger och det börjar luta åt att det inte är en behandling som funkar. Det där måste man hålla koll på själv, hittills har ingen tittat på mina fötter eller händer. Jag hade inbillat mig att någon där skulle hålla koll men nä, så funkar det inte. 

Men jag ska gå kuren klar, (25 ggr) eller i alla fall fram till jag åker till Kanarieöarna. Sedan behöver jag en ny läkartid med min dermatolog. 

För övrigt undrar jag var min post har tagit vägen, jag har inte fått någon sedan mitten av förra veckan. Jag väntar på en bok och på Fjällbackabladet. 

Det var dagens uppdatering, mest för mig själv. Om ni visste vad ofta jag går tillbaka i bloggen för att hitta saker och ting. Häromdagen ville jag veta när Jonathans farmor dog och såg då att i februari är det sex år sedan. Hon var bara 71 år. Vi tyckte hemskt mycket om henne. 

Sol och julklappar,

 så ser min dag ut. En dag som av något outgrundlig anledning ville börja 4 i natt. Kl 5 slog jag på tv:n, och tjugo minuter senare somnade jag nog om igen. Väckarklockan på mobilen började vibrera 8.15, men ringde inte, vilket är ett tecken att jag måste kolla varje inställning innan jag sätter på larmet. En vibration är lätt att sova sig förbi. 

Vid närmare eftertanke ska jag nog radera alla larm och börja om från början. 

I alla fall: solningen idag är klockan 10.20, och sedan åker jag nog till Farsta. Tror jag hittar allt jag behöver där, faktiskt. I allra värsta fall får jag ta mig längre bort i morgon bitti, men tror inte att det ska behövas. 

I Farsta ska jag också hämta ut paket. Bland annat ett par långskjortor som jag har köpt till mig själv (från Ellos) för på min resa behöver jag ha "middagskläder." 

På Cypern har jag ju alltid avklippta jeans och en tisha när jag äter middag, alltid samma, på vilken restaurang jag än går till. Men här får herrarna inte ha shorts till middagen och det betyder rimligtvis att kvinnor inte heller får ha det. 

Men om detta ska jag läsa på, jag har varit där men minns inte riktigt. Så fancy var det nog inte, men just avklippta jeans och t-shirt går väl bort antar jag. 

Sedan ska jag handla. Lite julmat kommer det nog att bli så att det jag vill ha inte tar slut, främst revbensspjäll. Skinkan har jag redan köpt. 

Jag tror att vi köper en färdig Jansson, lite sill, korv och ägg. Vörtbröd och tunnbröd hoppas jag också finns på fredag när Jonathan och jag handlar tillsammans. Förra året stekte han köttbullar och det hoppas jag att han gör i år igen. Mer än så, och julgodis, behöver vi nog inte.

Tisdag, några dagar innan jul. Bra dag, så här långt. 

Jag styrde om hela min dag för att

 Jonathan och Linnea behövde min hjälp med en grej, men sedan behövde de ändå inte det och då måste min plan revideras igen. Så nu jobbar jag idag och tar julklappsledigt i morgon efter solningen. 

Jag får säkert ihop det till sist.

Som vanligt ser jag fram emot vår lilla jul. Jag har gjort det enkelt för oss sedan tusen år tillbaka och den enda överdriften i vårt firande är mina julklappar till Jonathan. Han får inga klappar från syskon och pappa, har ju aldrig fått det egentligen, så det är jag som har stått för dem i alla år. Större familjer kan dela kostnaderna på ett helt annat sätt. 

När han var riktigt liten var vi hos mamma och hennes man, och min brorsa över jul, och åren fram till Jonathan var typ tio var vi med hans pappa, farmor och hennes man. Då hade pappan aldrig pengar, men vi firade i alla fall inte ensamma. 

Det var sedan det brakade, kan man säga. Pappan drog utomlands med nyblivna frun och med det upphörde allt firande. Inga julklappar och inga födelsedagspresenter (mer än från farmor förstås, hon var superbra). När Jonathan, efter pappans skilsmässa, åkte och hälsade på var det jag som betalade resan.

JAJA, jag gör det med glädje. Tänk vilken fin relation vi har för att jag tog ansvar, brydde mig på riktigt och försökte utgå från hans behov, inte mina egna. 

Linnea är ju i Östersund över jul, så hennes paket har man lite längre tid på sig att tänka på. Hon fyller dessutom år dagen innan nyårsafton, så jag brukar slå ihop födelsedagen med julen. Nu får hon ju (eftersom köksföretag vill synas med henne) allt sådant hon önskat tidigare, men något ska jag nog kunna hitta på.

Det var det. Måndag i Farsta, bara dagar ifrån dopparedagen. 

Förra året växte de sig extremt långa, i år är det tvärtom. De började blomma superfort. 

Jag tänker mycket på att spara el,

 vara så snål jag kan. Just nu ligger jag bra till jmf med förra året, som ju egentligen är den enda mätning jag kan göra.  Jag ligger runt 185 kwh och har svårt att komma under det på hushållselen. Värmen vet jag ju inte eftersom den ingår i hyran. Min lägenhet i Fjällbacka kostar i el 35 kr i månaden just nu, varför vet jag inte för allt är så vitt jag kommer ihåg utdraget, men jag har inte grävt i den lilla summan. Hyran har gått upp med totalt 200 kronor 2023 (hyra och parkering), så nu kostar den 4.400 i månaden. 

Än klarar jag det, men den kommer att gå upp här också och mina fasta kostnader blir allt högre, precis som de blir för alla andra. Hyran går ju inte att förändra, det jag kan göra är att sälja bilen ... fast jag behöver en bil och i så fall behöver jag köpa en ny. 

Eftersom jag gillar att fantisera så är det fortfarande mindre lägenhet i Stockholm som jag funderar på. Skulle jag kunna bo i en etta här också? Det är frågan. För att ens komma på tal måste förstås hyran bli avsevärt lägre, och jag behöver göra mig av med MASSOR om det ska fungera. Jag hade en tio kvm mindre lägenhet i Liljeholmen och tyckte att den var alldeles för liten, å andra sidan hade jag inte Fjällbacka då. 

Men sedan tänker jag på att det kostar att flytta, jag måste återställa mina ingrepp här (garderober, spis etc) och då bli jag mest trött och tänker att det är bättre att jobba hårt än att byta lägenhet. 

Fast om/när jag går i pension kommer det ju att bli nödvändigt, i alla fall om jag bara ska leva på de pengarna. Jag hoppas ju på att kunna jobba resten av mitt liv, men bokbranschen kanske är död om tio år, man vet ju ingenting om det där. 

JAJA, Åsa fantiserar. Inget nytt under solen.

Igår signerade jag böcker i Farsta, men glömde en stor godisskål. Det är en bra indragare. Tror inte att jag har suttit sådär sedan Flanagans 2019, och då också i Farsta. Det är mysigt att glo på folk och småprata. Min en och en halv timma på pallen swishade iväg. Jag hade mina sidenhandskar på mig hela tiden, det känns tryggt på något sätt. Det torkar ut, men det gör det att använda händerna också. Nu får de vara ifred i handskarna. Jag har bara två par vita och ska beställa fler. De finns i svart också. 

Morgoninpackning och hela det här blogginlägget har jag skrivit med plasthandkarna på. 

Idag redigering och hämta paket i Farsta. 

I morgon redigering och solning. På tisdag ledig för julklappsinköp. Onsdag redigering. Torsdag städning. Fredag handla och hämta Jonathan, kanske i omvänd ordning, lördag och söndag jul, och på annandagen jobb igen. 

9 arbetsdagar kvar det här året. 

100 sidors redigering. 

Det kommer att gå om inte livet ställer till det. 

Bra jobbdag.

 Jag slängde första kapitlet och jobbar just nu på med det tredje, som är långt långt långt. Möjligtvis är ambitionen att beta av 20 sidor per dag för hög, och jag sänker den till 10 så länge så får vi se hur det funkar. Det borde räcka, men då måste jag jobba varje dag och det har jag ändå planerat i januari fram till jag åker till Västkusten den 25e januari. 

Tror inte att jag åker via Fjällbacka då, jag ska ju dit i februari och då stannar jag några dagar. 

Idag började jag jobba för sent känns det som, jag måste komma igång tidigare. Men jag sov ut som också var planen och klockan var halv TIO innan jag kom upp ur sängvärmen. Då hade jag vaknat sååå låååångsamt. Pugh Rogerfeldt var med i drömmen, men jag minns inte varför. Att Jonathan inte var imponerad, så mycket kommer jag ihåg

I morgon ska jag vara i Farsta senast 13, för då börjar min signering. Jag har bokat tid för biltvätt samtidigt för Hyndan är galet smutsig. Nu ska det ju bli slask igen, tyvärr, men bilen behöver ändå tvättas. Det får inte gå för långt mellan gångerna. 

Jaha, det var det, den här fredagen. Hoppas att ni får en fin helg!

Uppe åtta, solade, handlade mat och apoteksgrejer.

 Det blev ju inget av med att hjälpa Linnea här hos mig (båda har feber i Sumpan) så jag fixade det digitalt och därefter cyklade jag en liten stund. Och åt typ en limpa med galet gott glutenfritt surdegsbröd. All in, kallas det ... med bregott och ost. Jag behöver inget annat! Och inte en enda uppblåsning i magen som jag brukar få när jag äter flera skivor. 

Undrar om det är för att det var glutenfritt eller om jag bara hade tur den här gången? Det är ju lite så det funkar. Ibland går vissa livsmedel utmärkt, andra dagar krackelerar magen direkt. 

I morgon är det bara jobb. Hela första kapitlet kommer att ryka. Det ska bli ett sant nöje att sätta tänderna i redigeringen!

På lördag signerar jag böcker i Farsta för första gången på evigheter. 13-14.30. På söndag jobb igen, och nästa vecka MÅSTE jag ta en heldag till julklappsinköp, herregud, dagarna rusar iväg och snart är julen över. Det är nog vissa bara glada för. 

Jag tror att Jonathan kommer hit (hämtas hit, vem försöker jag lura ...) dagen innan julafton och stannar till juldagen. Vi spelar traditionsenligt uppesittarbingolotto och har också bestämt att vi ska se en film (alltså hemma), men kommer inte ihåg vad den heter. Den handlar om en musiker, trummis, som sliter ut sig på något sätt. 

När han har åkt hem, återgår jag till jobbet och har då 6 arbetsdagar kvar till första delmålet (hälften av manuset redigerat på nyårsafton), det borde gå om jag lägger till 4 dagar innan jul också. Jag behöver en dag till klappar och en dag till att städa. I mitt huvud har jag haft en vecka till kvar till jul, men det är det ju faktiskt inte. Det är nästa helg. 

O M G.

Alltså, hur hann jag med allt när jag hade ett vanligt heltidsjobb och var ensam med ett barn, kan man  undra? Det blev jul och klappar då också, och då hade jag ändå inga möjligheter att ta en förmiddag till det som jag har nu. Då satt jag ju i möten och var en väldigt viktig människa. 

Igår satt jag bredvid en amerikansk kvinna och det är så skönt att känna att språket sitter där ändå. Det pratade jag ju varje dag i mitt viktiga jobb, men språk behöver underhållas. Jag är ju hyfsat flytande, och älskar att prata engelska, men borde läsa mer än jag gör nu. Kvinnan var väldigt gullig och hade inte fått med sitt bagage från Arlanda, så hon kom i väldigt tunna kläder, den stackaren. Hon sa att hon inte frös, men  hoppas verkligen hon har fått sina väskor nu när det är mer än tio minusgrader i Stockholm.  

JAHAJA. Torsdag minsann. I morgons ska jag sova ut!

Tjohej!