Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

söndag 1 januari 2023

Gott nytt åååååår!

 2023 och jag börjar dagen med att jobba. Jag är lite trött, vaknade tidigt sett till när jag stängde av tv:n. Jag somnar oftast inom minuter och det är jag oerhört tacksam för. OM jag någon gång är orolig för något, vaknar jag istället mitt i natten. Så också om jag har resfeber eller en förväntan på något. Då är jag fortfarande är som ett litet barn och kan inte sova. Men somna kan jag. 

Igår hörde jag baske mig inte en enda raket efter tolvslaget, det vet jag inte när det hände senast, för några strösmällare brukar man alltid höra i alla fall en timma efteråt.

Jag kollade Gilmore Girls hela kvällen (som jag ser om igen och igen och igen och igen), och eftersom jag aldrig vråltittar har jag missat massor genom åren. 

Inte de stora händelserna, men flera små kommer jag inte alls ihåg och då var det ändå inte så himla länge sedan jag såg den. Det är bara MYS, ingen spänning, inga konflikter som inte gå att titta på. För mig är den perfekt, trots sin vithet och allas hetrosexualitet. Möjligtvis är en av av killarna gay men tror inte att det riktigt sägs rakt ut.  

Det här är Melissa McCarthys genombrottsroll, hon är underbar som Sookie, kocken på värdshuset. 



Har 4an på i bakgrunden, men det är inte det mest tajmade paret i rutan tycker jag, så jag har det bara på. Som en kuliss, medan jag dricker kaffe och öppnar mitt dokument. Jag är inte framme vid 100, missar med 20 sidor, men det är helt okej. Jag har 150 sidor kvar och tre veckor på mig. Det borde gå om jag håller mig på fötterna. Det är inte direkt umgänge som står på agendan, tvärtom, och den releasefest jag är inbjuden på kommer jag att tacka nej till eftersom jag är rädd för att bli sjuk innan min skrivresa.

Där har vi det. Det nya året. Många privata förhoppningar (att mitt psoriasis ska försvinna), många privata drömmar (att hitta DEN romanidén) och många privata önskemål (den perfekta lilla billiga lägenheten). 
Det räcker för mig i mitt lilla. 

Gott nytt år, hoppas att det blir precis som ni önskar!




2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Sover också så där! Jättejobbigt när tankarna rusar i skallen.
Lycka till med skrivandet!
Gott nytt 2023!

Åsa Hellberg sa...

Tack detsamma!