Hade tänkt att åka och ta blodprover idag

(inför medicinering) men behöver göra momsredovisning, så proverna får vänta tills i morgon.

Medicinen (cellgifter, Methotrexate) jag kommer att få i väldigt låg dos är välbeprövad för Psoriasis men funkar inte alltid. Att direkt få läkemedel som fungerar för de allra flesta är inte att tänka på. Det finns en behandlingstrappa och den frångår man inte. Man är lite ett försöksdjur känns det som. Högst upp på trappan står mediciner som är dyra. 

Jag har läst en hel del forskning som säger att man borde individanpassa behandlingen för psoriasispatienter men där är man uppenbarligen inte än. Istället utsätter man, enligt forskningen, människor för onödigt lidande. 

Well.

Nu ska jag ta den här medicinen i 4 månader ifall blod och lungröntgen är okej, och därefter ska vi utvärdera om jag behöver gå till nästa steg eller om mitt psoriasis i alla fall är på väg bort (som är målet). Jag tror att jag ska ta blodprover en gång i veckan först, och sedan en gång i månaden. 

Eftersom jag går privat har jag redan betalat 3200 för läkarbesök och första provtagningarna, men det är det ju värt att få en tid. Eftersom remissen hade gått ut, hade jag varit tvungen att börja om från början igen och det hade ju kunnat ta månader att få tid hos en specialist.

Måndag och jag gäspar, men ska sätta lite fart med redovisningen så att jag hinner bli klar i hyfsad tid. 

Tjohej på det.

Selma är i Sumpan och stannar där tills på torsdag, men jag hälsade på igår. Jag har så mycket nu att jag behöver ensamtid med min dator. 

Jag la Linneas telefon bredvid för att man ska kunna se att Selma fortfarande är en liten plutt. Men hon växer och äter och kommer kanske till sist att väga 5-6 kilo. Nu väger hon typ 2,4. 

Pälsen är så mjuk, hon är en liten dunboll.

När hon kommer på torsdag har jag tid att ägna mig åt henne till söndag förmiddag, då min sista spurt mot mållinjen den 27e november (för första Spanien) drar igång. Sedan är det ett par dagar med enbart manus 2, innan jag får tillbaka korr i två omgångar samtidigt som jag får tillbaka Fjällbacka 3 för redigering, den första stora. Puh!

Jag får lägenheten den första december, men har fortfarande ingen plan på att flytta förrän sista veckan i februari när jag bara har ETT projekt, en redigering (nej, två, för jag ska till Kanarieöarna i två veckor, 15-29e januari, och starta upp ett nytt, men det brinner i alla fall inte)

Istället ska jag planera noga, rensa här hemma, sälja och ge bort, måla den nya och ev tapetsera. Det är perfekt jobb efter jobbet, och har jag tur kan jag lura med Jonathan och Linnea som var skitsnabba på att måla sin lägenhet när de flyttade in för några år sedan. De kan ju vara lika snabba hos mig, tänker jag. 

Typ så, måndag. Hoppas att ni får en fin vecka!

Är det inte märkligt

 att mitt psoriasis nu aldrig har varit BÄTTRE, inte ens i somras, än det är nu när jag äntligen ska till doktorn (i morgon). Visst finns rester kvar för huden ramlade ju av, men inflammationen är helt borta. Inte minsta lilla svid i händerna nu, för dryga veckan sedan var jag tvungen att direkt smörja in mig annars skulle jag inte kunna göra något alls. 

i slutet av oktober

Idag

 

Men vilken fantastisk sak hud är ändå. Eftersom jag "tappade" hud och underhuden kom fram (såg det ut som) så kan man ju tänka att det ska ta lång tid att läka, men även om den fortfarande inte är "läkt", så är känslan det i alla fall.

Jag har ont i ett lillfinger, och det minns jag inte har haft tidigare, men det kan bero på att jag vurpade häromdagen när jag var ute med Sema. Låt oss hoppas det. Någon psoriasisartrit vill jag inte ha. 

Idag ska jag hämta Selma kl 11. Hon ska vara hos mig ett dygn när Matte Linnea ska göra annat. Jag behöver också jobba och hoppas att jag kan redigera 20 sidor av Spanien, för det är hög tid att komma igång med den. Det ska bli mysigt att ha henne här idag. 

Inte ett ljud från bostadsbolaget på Värmdö än så länge. Måndag är tillträde så jag vet inte riktigt hur de tänker.

Jag vill in och mäta, titta, känna och börja boa. 

Om händerna är bättre kan jag tänka mig att tapetsera och måla själv. Perfekt görande i december när jag "bara" ska redigera Fjällbackamanuset och Selma är i Sumpan. Jag tycker ju att det är kul att göra själv och stoltheten vet ju inga gränser när jag får till det. Jag tycker fortfarande att lägenheten i Fjällbacka är så himla fin och trivsam. Men jag kan ju inte ha samma tapet igen, eller ...?

Igår hände något underbart. Jag hittade Will & Grace på Skyshowtime. Varför är det underbart, undrar ni. För att det är en av mina absoluta favoritserier. Bredvid Vänner och Sex and the city, är det den serie jag har sett flest gånger, och Viaplay hade den länge men plötsligt en dag var den borta. Och som jag har saknat den. 

Sedan dess har jag försökt förstå hur jag ska kunna se den och IGÅR kväll fanns det på Skyshowtime. Jag tror inte att den har funnits där särskilt länge för, som sagt, jag har sökt ofta på alla mina streamingtjänster.

Hurra för det!

Nu ska jag nog äta något, tror jag gör lite lax. Det är antingen nu eller vid 12 när Selma och jag kommer hem, och jag åt så tidig middag igår, kl 15.30 före jag åkte till Enköpings bibbla och föreläste (åt bara frukt), så jag jag behöver mat rätt snart. Mackor går ju bort, så det blir istället en frukostlunch. MUMS!

Där har vi det, en natt när jag bara har sovit 6 timmar av någon anledning, jag kunde bara inte somna om efter att ha varit uppe på toa. Och jag känner mig rätt pigg, så det blir väl en tidig kväll istället. 

Tjohej!

Före någon vecka sedan var mina händer i ett hemskt skick

 Nu är de betydligt bättre. 

Det kan finnas helt naturliga förklaringar, som att jag fick ett skov helt enkelt,  eller att jag :

1. Inte har ätit nötkött eftersom det slog mig att det kan bero på det. Det återstår inte mycket för mig att äta nu, jag har en otrolig tur som varken är kräsen eller måste ha "nytt", jag äter kyckling fisk grönsaker sötpotatis salt peppar senap frukt (äpple banan citrusfrukter och osötat äppelmos). Det är allt. 

2. Jag har solat vanligt solarium 4 ggr.

Den 9e ska jag till hudläkaren och jag har med mig foton på hur det kan bli för det som var illrött för en vecka sedan, är det inte längre. Det är så himla märkligt. Förra helgen när jag hälsade på Selma i Sumpan var händerna så sköra och strama. Visst är det konstigt? Just nu är fingertopparna torra, men jag hoppas att även det vänder. 

Men det är ju så jag gör. Jag hoppas och hoppas att jag har hittat rätt och så är de lite bättre ett tag tills det inte är det längre. Men att ta bort rött kött har jag inte testat så det var väl dags.

Jag har haft Selma här sedan i fredags förmiddag och i morgon ska hon få sin 12-veckors vaccination, ohc  sedan vara i Sumpan till på onsdag, då jag passar henne en natt, sedan är hon där till söndag då vi ska träffa hennes syster. Det ska bli SÅ roligt. Hon bor i Hässelby och det vore ju så roligt om vi kan ses någon gång då och då.

Idag tog snorpan och jag en biltur till Ingarö och körde runt bostadsområdet som ligger mitt i skogen. Det är verkligen landet just där. Men det tar 15 minuter till Hammarby sjöstad, så det är ju inga avstånd egentligen. Min utsikt här kommer jag kanske att sakna, för det är ingen alls där, men å andra sidan är det 24 kvm större och det är värt utsikten. 

Om jag får den, vilket jag som sagt tror, är det tillträde redan nästa måndag. Då ska jag mäta och börja planera för hur jag vill ha det. Ska jag sova i det stora eller lilla sovrummet till exempel? Lilla, tror jag nu. de är också där jag vill ha mitt skrivbord.  Det stora vill jag ha till extrarum och kläder, kanske? Och min skrivstol. 

Köket är inte stort, men rimligtvis finns det plats för någon form av matbordslösning. Vi får väl se vad jag hittar på.  All maskinell utrustning ingår för det finns ingen tvättstuga. Så tvättmaskin och tumlare. Resten får man hänga, men det gör jag ju här också. Och tumlare har jag ingen, men behöver ibland och då går jag till tvättstugan (som igår när Selma kissade ned en av sina bäddar). Perfekt att ha hemma. 

Och äntligen kan jag få in mormor och morfars skåp som står i förrådet. Det är en kärt minne från matsalen i Fjällbacka, men har inte fått plats här. Det fick det i Liljeholmen, trots att den lägenheten var så liten. Men det fanns fler väggar där än det gör här. 

Typ så när jag har 45 sidor kvar att läsa av tredje delen i Fjällbackaserien och i morgon har jag läst/fixat klart nog för att skicka till förläggare och redaktör. 

Den är mycket mer klar än jag hade trott att den skulle vara, därför har arbetet gått fort. 

Och den är bra (det bör man säga om sina egna alster, tycker jag!). 

Jag ser den filmiskt, med tydliga bilder och tycker fortfarande att hela serien skulle vara fantastisk som tv-serie, om de olika delarna fick löpa parallellt ut och in i varandra. Tredje delen kan var den bästa, faktiskt.

 Men jag har tidigare tyckt att vissa böcker är så bra, och sedan är läsarna inte lika nöjda (Gloria, andra Flananagans, Laholmsflickan till exempel) så jag får väl avvakta läsarnas dom när den kommer ut i juni.

Otroligt rolig att jobba med i alla fall.

På tisdag dyker jag ned i sista redigeringen av första Spanienboken och på kvällen åker jag till Enköping och föreläser. Tjohej så långt.

MEN!

För övrigt tycker jag att det är HEMSKT och fruktansvärt att judar återigen ska vara rädda för sina liv. Jag är så ledsen för deras skull. Och  det är är hemskt vad palestinierna utsätts för av Israel. Jag är så ledsen för deras skull också. 

Makthungriga män. Fy fan vad de ställer till med. 

Slår man upp en kvällstidning så handlar de sju första rubrikerna om män. De krigar, de tränar barn på att skjuta varandra, de svindlar och beter sig som praktsvin. Och sedan kommer en rubrik med en kvinna, och då har hon oftast långtidscovid, har bantat, tränat eller fött barn. 

Jag vet inte om vi någonsin har stått längre från varandra. Eller så är det så jag ser det i min lilla värld. 

Långt inlägg, men så är det ju trots allt söndag.

Medan dagens första måltid (kyckling och grönsaker)

 tillagar sig självt i ugnen, sparar jag de första genomgångna sidorna av Sista kapitlet, som nästa bok i Fjällbackaserien heter. Jag är så himla förtjust i det där manuset, det har inte ändrat sig sedan i april när jag senast tittade på det.

Vad jag gör nu är att jag ändrar på några större grejer, men jag är inte där än, alltså är det mer av en genomläsning än något annat än så länge. Den 20e ska det skickas till förläggare och redaktör och då sparkar redigeringen av det igång på allvar. 

Efter lunchen ska jag redigera 20 sidor av Spanienmanuset som jag fick tillbaka från redaktören igår.

Planen är att "så fort och rätt som möjligt" redigera Fjällbacka så att jag med full kraft kan redigera Spanien 1 och skriva klart Spanien 2 (som är på genomläsning hos mig just nu, eftersom jag har skrivit den väldigt hackigt. 

I morgon ska detta ske samtidigt som jag har Selma (hon är hos mig fredag till måndag) och då passar det bra att jobba med Fjällbackaserien eftersom den är "lättast" just nu.

Jag har inte fått besked om lägenheten, men det skulle förvåna mig om jag inte får den. Jag förstår inte vad som skulle kunna sätta käppar i hjulet. 

Just nu skjuter jag bort tankarna på det, jag kan ju ändå inte göra något för ögonblicket. Men jag hoppas att både tapet och tygprover har kommit. De beställde jag redan förra veckan efter visningen, och tänkte att om jag inte får den lägenheten får/köper jag något.

Har ju varit inne på både Köping och Arboga, där jag skulle få en månadskostnad betydligt lägre än jag har idag. Men jag skulle förstås också få längre avstånd till familjen. Nu får jag samma kostnad som här och det känns helt okej. Om jag sedan tapetserar eller inte får vi väl se.

Jag tycker om att ha mycket i pipeline om jag har en PLAN! 

På tisdag ska jag till Enköping och föreläsa, det var lääänge sedan och ska bli så kul.

I början av mars ska jag till södra västkusten, till bibliotek i Träslövsläge och i Kungsbacka, i april till Ljungskile. Jag hade tänkt åka till Fjällbacka första advent, men jag har en korrunda som ligger där (från torsdag till tisdag) så det går absolut inte. Fjällbacka får vänta tills jag har flyttat.

Igår var jag på middag hos Helen och hennes familj, vi är tre pers utanför familjen som alltid bjuds in som om vi tillhörde familjen. Jag känner ju alla vid det här laget, och Helen skickade upp mig och sin gravida dotter till övervåningen i hennes hus, eftersom deras hund var så upphetsad och behövde lugna ned sig.

 Det var förstås perfekt för mig eftersom hon är polis och har alla kunskap jag behöver den dagen jag skriver en deckare. Jag tror vi satt där uppe i säkert 45 minuter. Alla deckarförfattare verkar ha en poliskontakt de alltid använder och det kommer jag också att ha i så fall!

Det var det. Jag har ätit och ska redigera en stund innan jag solar, handlar mat till Selma och till mig själv. Ikväll ska jag städa. Det är extremt stökigt här just nu, och så kan vi inte ha det när Selma kommer.

Nu har jag skickat in resultat- och balansrapporter

Det har tagits upplysningar och sånt. Det är bara att hålla tummarna för att de godkänner mig. Det är lite lättare att vara anställd än att ha en egen firma när det gäller att bevisa vad man tjänar. Och det går ju också upp och ned över ett år.  Det är lättare att titta på föregående års helår egentligen.

JAJA, får jag den inte så får jag den inte. Jag tror ev att vi vet senare idag. Iiiiiiii!

Det kommer att ta ett tag innan jag flyttar in i så fall. Jag har ju uppsägningstid här och måste betala dubbla hyror ett tag. Det är visserligen kostsamt men inte dumt för mitt mående när jag har så himla mycket jobb. Då kan jag rensa hemma i lugn och ro, och kanske hinner jag få en medicin som hjälper mitt psoriasis så att händerna inte går sönder när jag fixar och donar. Sedan har jag ju fröken Selma att ta hänsyn till.

Jag tänker mig inflytt kanske i början av februari. Då är jag i redigeringen av Fjällbacka 3 och har påbörjat ett nytt projekt på skrivresan till Kanarieöarna 15e till 29e januari. Lagom mycket att göra då.

Just nu har jag tre projekt som alla brinner. Jag ska skriva klart Spanien 2, redigera Spanien 1 och redigera Fjällbacka 3 ... innan 20e november. Alltså går jag igång direkt, lägenheten kan jag ändå inte göra mer för just nu.

Update: 

Bostadsförmedlingen har gått igenom allt och rekommenderar mig som hyresgäst. Nu ska bara förvaltaren/hyrsbolaget godkänna mig, men det borde faktiskt inte vara några problem. Jag är en bra hyresgäst, och det kommer nog Familjebostäder att intyga om det nu är så att det kommer att ringas efter referenser. 

Det kan dock ta ett tag innan de hör av sig till mig, sa Bostadförmedlingen. Well, jag har inte bråttom, men behöver ju säga upp min lägenhet. Det gör lite ont i magen att lämna min trygga boning, men det är en trygghetsknarkargrej och inget annat. Jag har ju varit här förr. Erfarenhet är verkligen bästa grejen!

Tjohoo, nu ska jag på födelsedagaskalas hos Helen som fyller 66. Vi har varit bästisar sedan hon var 29. I år får hon en flaska god olivolja, för det sägs ju vara bra för oss som har passerat mittstrecket. 

I ett av de röda husen tanken att ska jag bo. 4a lägenheter i varje hus. På vischan, 25 minuter från Slussen i centrala Stockholm. Inte långt från havet även om det inte syns här. 

JAG FICK LÄGENHETEN!

 HURRA!

MER INFORMATION KOMMER!

Så jag har sa ja tack till lägenheten jag tittade på häromdagen, MEN

 har plats 4a. Vi var bara 2 på visningen, men 4an står kvar på Bostadsförmedlingen och om det betyder att folk har slarvat med att säga nej, eller om de varit på tidigare visningar och kanske vet hur lägenheten ser ut vet jag inte.

 Jag har i alla fall gjort som jag brukar, jag har ägnat mig åt färger, möbleringar och har förstås mentalt redan flyttat in. Det är ett 55plus-boende, lugnt och fint nära havet på Ingarö. 3 rum, 81 kvm, ungefär samma hyra som här. 

OM jag skulle få den, måste jag anlita ett företag som sköter flytten från nerpackning till uppackning.  Annars kan jag inte flytta för mina händer är så dåliga just nu. Jag äter helt rätt, och har läst att det kan bli sämre innan det blir bättre, låt oss hoppas att det är därför. Jag har solat solarium 2 ggr och ska göra det 3 ggr till. Vi får se om det har någon som helst effekt. 

Nu, medan jag skriver här, har jag fått en PRIVAT-tid hos en dermatolog som min kompis Helen har rekommenderat. Det kostar 1600 men för mig är det ju så himla värt just nu. Den 9e november. HURRAA! Jag ser det som en akuttid så får vi se hur jag gör sedan. Det är samma klinik jag redan är inskriven på men har svårt att få tid till. 

JAJA. 

Lägenhet, schmägenhet, eksem, schmeksem, nu ska jag jobba. Ikväll ska jag äta middag med Jonathan och Linnea och träffa SELMA! 

UPDATE: plats 2. Fan. Jag tror att den som har plats 1 har tänkt innan den har tackat ja. 55+ är inte lika hejsan hoppsan som man kanske är när man är yngre. 

Om ett halvår fyller jag 62.

HERREGUD.

Då går vi vidare!

Är valpledig och ska hämta Selma först på torsdag nästa vecka. Jag ska bara jobba jobba och jobba och sola några gånger på vanligt solarium. 

Jag hade tänkt börja sola på psoriasisförbundet, men behöver först en omgång på hela kroppen känns det som. 

Myshänder. NOT. Jag hälsar med kramar eller armbåge, kan inte ta folk i hand. Det ser bättre ut när de är insmörjda, men det är ju inte heller kul att ta i för andra. 

Idag ska jag också kolla på en lägenhet, för mig i ett nytt område, men det är ju så jag gör. Jag tittar och bestämmer mig för att säga nej tack.

Och igår var jag på peppig möte med min förläggare, det är alltid med den känslan jag lämnar möten med henne. Vi har jobbat ihop i tio år nu och fortfarande är det väldigt stimulerande. Vi bollade idéer och jag fick henne nog intresserad av det jag känns mest lust för att skriva. Jag har tre stycken som snurrar i huvudet. 

I januari börjar jag skriva på det som ska bli något sommar/höst, typ, 2025. 

2024 är ju först Spanienserien i januari och sedan Fjällbacka del 3 i juni. 

I januari 2025 kommer del 2 av Spanien, men jag behöver ju mer det året, alltså börjar jag skriva på "det" i januari på Kanarieöarna (vet inte vad det blir ännu).

Det enda jag vet är att jag inte vill ha höga förskott. Inte på de eventuella utlandsrättigheterna heller. Jag vill hellre ha royalty 2 ggr per år. 

Jag saknar min lilla hund, men inte så att jag blir ledsen, jag njuter av ledigheten från den ständiga passningen. 2-3 dagar i veckan passar mig och Linnea och Jonathan vill nog ha henne så mycket det bara går. Huvudsaken är ju att Selma mår bra i båda hemmen och peppar peppar än så länge gör hon det.

Hon blev rädd häromkvällen, eller om hon blev orolig för något. Hon ville i alla fall inte vara i sängen eller somna där, och när jag släppte ned henne, och var lite irriterad, så sprang hon utan ett ljud in i vardagsrummet och ville inte komma in till sovrummet igen. 

Inte ett pip kom från henne och då kunde jag förstås inte somna, utan gick upp, fjäskade så att hon till sist i alla fall kom till mig och sedan sov vi gott i soffan tillsammans. 

Nästa morgon var hon helt sig själv igen. 

Skruttan. Jag tycker om att ha henne i sängen, det är mysigt, men det är klart att hon måste trivas där, annars sover vi i soffan tills hon har glömt det hon är rädd för.  Jag sover ju gott där. Det viktiga för mig är sömnen, och att hon ligger i ett annat rum vill jag inte för då kan jag inte slappna av = sova.

Där har vi det.

Fredag, tjohej!

Skickat manus, har besök av Selma

 och i natt sov hon över 6 timmar på raken och jag gjorde detsamma.

Hade ett bra snack med min gamla bästis, hon med hästgården, som alltid har haft hund och hon sa att jag inte skulle täcka in hela sängen med "skydd" för att Selma ska ramla ned utan istället se till att hon har möjlighet att ta sig ned om hon inte väcker mig. Så jag fixade en sorts stege åt henne inatt och det gjorde nog att jag också sov rätt tryggt. 

Vi la oss 22, såg på tv till 23, sedan kissade hon på balkongen och sov till 1.30. Ny kiss, och sedan sov vi nästan till 8. 

Huuur söt?

Och jag är pigg! Kanske inte som en mört, men ändå, jag har sovit! Åh, vad det är välgörande.

Jag slängde på mig kläder i morse när vi vaknade och hann ut för båda hennes behov.  

Alltså bra dag så här långt, även om hon har kissat på kissmatta två gånger. PÅ dagarna försöker jag förstås hinna ut, men ibland går det så fort att jag inte hänger med riktigt. Idag gick jag till och med en skvätt i knäet, skulle tro att jag lyfte upp henne precis i fel ögonblick. Sådana olyckor händer ju, det viktiga är att hon gör det mesta ute och sover på nätterna. 

Idag har jag skickat redigeringen, den är inte lika bra som jag hade velat eftersom jag hade velat köra ett varv till, men jag tar nya tag om några dagar när jag får tillbaka den från redaktören. Det blev stökigt med Corona, valp och överdriven optimism. Om Selma är lika snäll framöver kommer jag att kunna jobba, som nu till exempel, när hon sover. Verkar som om hon vill sova en hel del i början av dagen och piggnar till på eftermiddagen. Jag vet inte om det är så för alla valpar men det verkar vara hennes rytm. 

Men idag är jag ledig, ser på Velvet (spansk serie på Netflix) och har det gött. 

Idag passerade jag 700 tusen sålda böcker på Forum

 Sonjaböckerna kom ju inte ut där (men gör det nu).

Det är stor skillnad på försäljning nu och hur det var, tycker jag. Tidigare var vi inte så många i feelgoodgenren, vilket gjorde att volymerna per författare var betydligt högre än idag när vi är massor av författare i genren som ska dela på kakan. Visst har den växt, men inte i närheten av vad den borde ha gjort med tanke på antalet utövare. Jag tycker själv att jag borde ha sålt 200 tusen mer på Forum. 

Storytel äger hälften av marknaden (på ljud) och lyfter numera enbart sina egna författare vilket förstås drabbar oss som står utanför. Det märks tydligt i siffrorna för oss i mellanskiktet. Giganterna från Bonniers (Läckberg och co) har förstås ett annat utgångsläge och är viktiga även för Storytel. 

Sedan fattar jag förstås att mina siffror är långt mycket bättre än många andras. Jag har totalt (Sverige och utland) sålt en bra bit över en miljon böcker vilket förstås är svindlande i sig. 

Där har vi lördagsmorgonens nyhetsrapport. Nu ska jag jobba. Klockan 17 ska jag vara hemma hos Jonathan och igår jobbade jag från 9 till 18.30 för att få ihop det jag behövde, så idag är det ännu stressigare. 

Men det kommer att ordna sig, såklart, tjohej!

Om jag får ihop mina hundratretton manus med en hundvalp?

 Svaret är nej. Jag har inte kunnat jobba när hon har varit här. Just nu är hon i Sumpan och de ska behålla henne tills på måndag. Jag måste redigera 35 sidor om dagen fram tills dess, och det ska gå. I morgon ska jag inte göra något annat än just det. Idag har jag tvättat dunjackor och lite sånt (i tv'ttstugan), vilket jag borde gjort EFTER jobbet, men så blev det inte. Sen har jag varit på Däckia och bokat tid för byte (6e november) eftersom deras onlinebokning låg nere. Dessutom fastnade jag på lägenheter efter det, så idag kom jag igång sent och nu har jag avslutat pga trött.

Jag måste utnyttja min höga energin på morgonen, så är det bara. Alltså börjar jag åtta i morgon! JAG SVÄR!

Dessutom har jag beställt hem mat så jag slipper åka och handla. Bra grej, det där. 

Någon snö har jag inte sett röken av här idag, däremot har den fallit i norr- och västerort. Vi får väl se om den kommer hit alls. Den går bort innan den landar, såklart, för så kallt är det inte, men första snön är alltid första snön. Jag ska försöka hitta bilder från det enorma snöfallet förra året. Minns inte när det var, bara att grenar föll från träden och att det knappt gick att köra bil ens dagen efter. 

Jag hade just kommit hem från Kalmar och dagen efter kom det ofantliga mängder just där. En hel del här också, bilden är från 20e november. 

Man får väl skotta åt Selma när det blir dags i år.

Där har vi det. Torsdag i förorten medan krig pågår och rasismen frodas. 

Och så har Lasse Berghagen gått ur tiden.

Jag drömde det i natt. Det var så märkligt. Jag kom cyklande och stötte på min kollega på förlaget, Olof Röhlander, som gick på gatan. Han hade åldrats i min dröm. Jag stannade cykeln, sa att det var länge sedan, och precis då kom hans fästmö Maria fram. Då såg jag att båda grät. De berättade i min dröm att hennes pappa, Lasse Berghagen, var död. 

I morse på fyran dök Olof upp och jag blev så förvånad. Hur kunde jag ha drömt om honom och sedan satt han i rutan? Jag har inte haft en tanke på honom sedan vi sågs på bokmässan för några år sedan. Bara någon timma senare kom beskedet om att hans svärfar hade gått bort. 

Jag drömmer inte sanndrömmar, men den här gången gjorde jag tydligen det. Lite läskigt nästan. 

Har ni inte sett Renée Nybergs program med Lasse Berghagen så rekommenderar jag det, väldigt berörande. En sådan fin hyllning. 

Det händer olyckor inne,

 till exempel idag när jag själv behövde gå på toa. Det väckte henne förstås, och då var det ju dags direkt. När jag kom ut var det en stoooor pöl på golvet. JAJA, det är ju bara att städa upp. Hon är duktig på att göra ifrån sig ute, men trettio minuter senare kan det vara dags igen. 

Hon gillar att ligga bland kuddarna i soffan

När något är läskigt ute sätter hon sig vid mina ben. 

Det verkar funka. Nu har hon somnat.

Det som är förvånande är ju hon kan hålla sig på nätterna. 6 timmar i natt. Hon sov mellan 2 och 8 (jag sov såååå uselt, kanske två timmar på hela natten), och då var det JAG som behövde på gå toa. Fast jag tog henne först och drog på mig byxor och tröja innan jag lyfte upp henne ur sängen och ut. Hon kissade i princip utanför dörren. 

Idag tog vi bilen till badstranden, men den var så full av hundar så det blev ett rätt snabbt besök. Och när vi kom hem (inget pip i bilen idag) så tog vi en runda runt huset mitt emot och på baksidan mötte vi ett rådjur. Jag lyfte upp Selma innan hon såg det, mest för att jag var rädd för att det var ett av de galna rådjuren man hör talas om ibland. 

Varje gång hon gör något ute sätter hon sig och förväntar sig belöning, det gör hon också när vi kommer innanför entrédörren som var så läskig förra gången hon var här, så den har vi tränat på att öppna, stänga och gå in i.

Idag har vi också tränat på att gå in och ur hissen. Läskigt, men det gick när det vankades belöning. 

Så fort vi kommer in i lägenheten och jag ev har tvättat av tassar eller rumpa (det hade fastnat lite där som luktade illa, och det fick jag tvätta bort med tvättlappar utan protest) sätter hon sig och väntar på ännu en godisbit. 

Snuttan.

Nu har jag vridit zebrastolen mot skrivbordsstolen, så att hon kan ligga i zebran när jag jobbar. Då har jag koll på henne och kan ta ut henne när hon vaknar. 

I morgon, innan vi åker till Linnea och Jonathan, ska jag köpa en trimmer. Selmas ansiktshår behöver trimmas runt ögonen och då är det väl bra om en håller och en trimmar, tänker jag. 

Typ så, denna tisdag som har så här långt har handlat om valp och terror. Jag antar att ** jublar, det här spelar dem rätt i händerna. De har piskat upp den här stämningen i åratal och nu betalar det sig. Det är deras folk som har bränt "texter", det är de som har spridit osanna rykten.  Jag tycker fortfarande att ** har enormt stora likheter med de fanatiker de hatar.

Bra sak med valp: inget ryggont (peppar peppar),  antar att det är för att jag är mer aktiv och inte skriver.  Nu har jag 4 jobbdagar framför mig där jag skulle behöva göra i alla fall 90 % av det som återstår. Ett andra varv, som jag hade tänkt från början, kan jag glömma. men jag har en runda till snart, i fyra-fem veckor.  

Därför borde jag spurta på del två nu, för när jag får tillbaka ettan ska nog också tredje delen i Fjällbackaserien redigeras. Den delen jag personligen kanske tycker är bäst. Det brukar inte alltid överensstämma med vad mina läsare tycker, men jag ser i alla fall fram emot att redigera den. Har ju inte ens tittat på manuset sedan i mars, eller när jag nu skrev klart den. I år kommer jag ju att ha skrivit TRE hela manus och ha redigerat 2,5 manus. Det är en bra arbetstakt. 

Selma in da house

 Just nu har hon trängt sig ned bredvid mig i fåtöljen efter vår lite längre promenad. 

I bilen till Sumpan häromdagen gnällde hon mycket, och det gjorde hon när jag hämtade henne idag också (hon sitter i sin resväska, fastkopplad) men gnället gick fortare över. Nu ska hon vara här i två nätter, för min deadline närmar sig med stormsteg och jag behöver jobba allt jag kan. Jag har fortfarande hälften kvar och bara några få dagar att jobba på. Så hon åker tillbaka till Jonathan på onsdag och så tar jag henne igen lördag kväll när jag ändå ska dit och mysa.

Hon blir så himla glad när vi ses, det omöjligt att inte bli tokkär i henne och för Linnea blir det nästan ledsamt när hon är här hos mig. Jag känner inte på samma sätt och mig gör det inget om hon är mer i Sumpan, bara jag får ha henne ett par dagar i veckan. 

Nu sover hon bättre. I natt var hon tydligen uppe 2 och rastades, men sedan sov hon till 8.30. 

Det var hundrapporten.

Eksemrapporten lyder: för jävligt. Idag försökte jag få tag på min läkarmottagning (Diagnostiskt centrum) men det gick inte. Ring i morgon igen, var det automatiserade svaret. 

JAJA. Jag får försöka för att det ringer upp tror jag inte ett dugg på. Jag mejlade att de skulle ringa, men sådan tur har jag väl inte.

Just nu skriver jag i alla fall på min NYA DATOR. Så glad för den. En macbook air som är större än den tidigare var. Den här modellen, strax över 15 tum, kom i maj i år. Den tidigare var 13 typ. Jag behöver något som är lite större och den här är perfekt.

Jag ska göra mitt bästa för att inte använda den när jag är nyinsmörjd, fast det är så svårt för jag måste ju smörja in mig mest hela tiden. Den var så dyr, och jag är så rädd om den, men det är ju mitt enda arbetsredskap. 

Nu la sig min ulltott framför datorn, alltså behöver jag avsluta bloggandet. Jobba får jag väl göra senare.

Jag har varit med hund i 48 intensiva timmar,

 igår åkte hon tillbaka till Sumpan eftersom jag behövde hundvakt. Egentligen skulle jag hämta henne igen efter mitt möte, men hon fick stanna där. Bil är inte kul, det får vi träna mer på. Så nu hämtar jag henne på måndag, men åker dit på lördag och hälsar på. 

Alltså har jag inte jobbat, inte bloggat, inte sovit, inte tvättat håret. Igår duschade jag, och det tyckte Selma, som förstås väntade på badrumsgolvet, var rätt förfärligt gjort av mig. Hon är hela tiden runt fötterna, om hon inte sover djupt. Hon piper om det inte är något hon är nöjd med (som min dusch), eller om hon inte vet var jag är, men allt måste ju tränas på såklart. 

Annars är hon helt trygg inne, skulle jag säga. Hon hittar i rummen, är glad och pigg. Äter som hon ska. 

Ute går också bra, men så fort något läskigt dyker upp så kryper hon in mellan mina ben. Hon ber också ibland om att bli upplyft, den signalen är väldigt lätt att tolka. 

Det är bra att hon är tydlig. 

Kissar inne gör hon för att jag inte vill gå ut sent på kvällen, och balkongen funkar ibland, andra gånger kissar och bajsar hon direkt när vi kommer in därifrån. Men hon hittar också relativt bra till sina valpmattor. Jag ska lägga ut ännu fler nästa gång hon kommer hit. 

Sedan var jag förstås bestämd på att inte ha henne i sängen, och det sprack direkt. Men andra natten sov hon över fyra timmar i sängen, vilket ju var ljuvligt. Men i natt i Sumpan var Linnea ute med henne fem gånger, så där sov hon inte länge i natt i alla fall (de har henne också i sängen från och med nu.)

Skruttan. Det blir nog bra till sist när hon börjar sova lite bättre på nätterna. 

Idag ska jag REDIGERA! 

Selma är hemma.

 Vilken liten fin hund vi har fått. Än så länge är hon bara glad och nöjd, och natten hos Jonathan och Linnea har inneburit 4 kissutgångar där hon har väckt Linnea, men mellan det har hon sovit. Hon äter, leker och igår i bilen somnade hon på tio minuter (hon har aldrig åkt bil tidigare så det var ju en liten oro). Hon tyckte om väskan jag hade köpt, och i den sov hon också i natt, berättade Jonathan i morse när vi facetajmade.  

När jag pratade lutade hon på huvudet som om hon hörde och såg mig. 

Hon gick i koppel när vi rastade henne på resan, och sedan i Sumpan, och det gick hur bra som helst. Idag ska de köpa en sele till henne, det är mycket bättre för en liten valp än ett koppel sägs det. 

Det är ju ett litet lotteri vilken valp man får, men redan igår gav hon oss så mycket kärlek att vi alla genast blev förälskade i henne. Det verkar så här långt vara en trygg liten tjej. 

Och så vill vi förstås att hon ska fortsätta känna. På tisdag ska hon komma hit och det längtar jag efter, såklart. Vi måste bara se till att hon mår bra av bytena mellan oss, men vi börjar med tre dagar så får vi se hur det går. Vi ska försöka ha så lika rutiner som vi bara kan. 

Pusskalas redan när vi hämtade henne. Hon pussade oss alla lika mycket. Så gullig. 

Hos mig får hon gå på balkongen på nätterna, men det ska nog också gå bra. 

Nu ska jag jobba, tjohej, för jag tänker att det blir lite si och så med det när hon är här. Hon vill gärna upp och ligga i famnen och det går ju inte så bra ihop med arbete direkt. Det löser sig när hon kommer. 

Tjohoo!

39 163 och det får duga

men det är uselt. Jag är för trött. Vaknar supertidigt pga kissnödig och sedan kan jag inte somna om trots att jag borde. Det kan också vara en coronarest såklart, men mest är det för få timmar av sömn. 

Från och med nu måste jag lägga mig tidigare, så är det bara. Jag har inte en aning om hur det ska gå ihop med hundvalpen men vi löser väl det, hoppas jag. Av den anledningen är ju delad vårdnad toppen. 

Idag åkte jag till stan för jag behövde åka förbi Ikea och handla en grej til Jonathan och sedan åkte jag vidare till stan för min rygg höll på att pajja i morse, och det ENDA som hjälper är om jag så fort jag får en känning tar en cocktail av Alvedon, Ipren och muskelsavslappnande (som jag inte minns namnet på) och sedan går en stund. 

Men med regn är det inte så mysigt, alltså åkte jag till stan och kollade in ställen man får ta med Selma till. NK visste jag, men tydligen får man ha med henne på Åhléns också. Flera restauranger säger ja till hund, det är ju grymt. 

Ryggen blev bättre och jag åkte hem och jobbade. 

Nu ska jag redigera några sidor också för att ändå var hyfsat nöjd. I morgon är jag förstås ledig och på måndag måste jag städa och fixa det som Skatteverket har frågat om, så en arbetsdag kvar den här veckan. Jag hoppas att den går bättre än de andra har gjort. 

Ikväll ska jag ligga i min säng klockan åtta, det ska bli ett sant nöje!

Tjohoo!

Jag måste kriga mig över 40 000 idag.

 Målet var ju 70 tusen om en vecka ... bye bye det målet, jag vet inte ens längre vad som är rimligt tio dagar framåt.

Men det går inte att fokusera framåt utan bara dag för dag, och idag ska det stå 40 001 innan jag är nöjd. När det gäller redigeringen har jag redan kommit halvvägs så det brinner inte ett dugg. Målet där är att vara klar nästa vecka, och sedan börja om från början igen, när jag har tagit bort alla kommentarer och kan se lite bättre. Alla färger i manuset stör flödet så det är nödvändigt att ta det för att få en bättre överblick. Men jag har en femveckorsomgång till (eller om det är fyra) så det är "rätt" lugnt eftersom det inte är några större ingrepp som krävs. 

I eftermiddag måste jag bära ned allt som nu står i hallen, som mattor, tavlor och fläkt, till förrådet, samtidigt som jackor ska plockas upp. Det sägs ju att det ska bli höst nu, äntligen!

Det är inte vacker med garderoberna i vardagsrummet, det är inte vackert utan mattor, men vad gör man inte för den där lilla snorpan.

När vi har hämtat henne på lördag ska jag stanna i Sumpan och äta middag, och lära känna henne lite. Stackaren, hon kommer nog att vara väldigt förvirrad. På tisdag kommer hon hit till mig. Har jag sagt att jag ska soffan i början, jag når henne inte på golvet från min höga säng. När hon är tryggare här och med att sova utan att man måste vara extremt nära, kommer jag förstås att sova i sängen igen. Så länge känns det här som en jättebra idé. Soffan är skön, jag sovit i den flera gånger. 

Där har vi det. Nu ska jag börja jobba!

Laddar för att fixaren ska komma hit idag.

 Jag behöver RENSA så att han kan göra sitt jobb, bland annat måste jag ta bort alla tavlor och lampor runt tv:n, tömma de garderober som ska flyttas, flytta grejer som står i hallen, hämta ben till garderoberna (finns på utlämningsstället), dammsuga mattan som väl MÅSTE ryka (måtte Selma snabbt fatta att inne kissar man inte, så att jag snart kan ha matta igen). 

 

Min trånga hall.

Ska flytta möblerna i köket/vardagsrummet, så att han får plats att montera där.

Det blev superbra! Jag ska sätta lite korgar ovanpå med halsdukar och sånt. 

Nu ska bara lister på under garderoberna, så är det helt klart. Jag kan ha dem kvar i källaren, annars fixar man det på Bauhaus. 

Lite att göra fram till klockan 12, alltså. Jag måste också äta och när hantverkaren är klar (jag hoppas verkligen att han blir det idag) ska jag handla. 

Under tiden han jobbar tänker jag att jag gör det också. Igår blev i princip inget gjort, så nya tag idag. 

Där har vi det. Onsdag!

Mysig helg

 med inköp till hundvalp, lunch och sedan bio (Oppenheimer, bra film!). 

Så igår tog jag ledigt, jag är i allra högsta grad i fas med redigeringen, som än så länge är rätt enkel. Det är småsaker genom manus men inga större förändringar vilket gör att det tuffar på rätt snabbt. Målet är 25 sidor om dagen. 

Idag jobbade jag först med del två, och vid 15 började jag med redigeringen och nu, 17.00,  är jag redan klar. 

Skrivandet av tvåan går inte lika lätt just nu, det är alltid mellan 30 och 50 tusen som det går trööööögt. Och det måste sitta i mitt huvud för efter 50 känns det plötligt som utförslöpa mot slutet och går superenkelt. 10 tusen kvar till 50 och jag skulle gärna vilja stå på det på söndag, men det är nog tyvärr omöjligt med min låga produktivitetstakt just nu. Egentligen borde jag förlägga mina skrivresor när jag är just vid 30 tusen, det är kanske allra mest då jag behöver miljöombytet för att få ny skrivenergi in. Nästa resa är planerad till 15e januari, tillbaka till mitt favoritställe där jag med sådan glädje skrev tredje delen av Fjällbackaserien i år (den som kommer först nästa år och som jag hittills inte har redigerat ett ord i. Den ska redigas i november och framåt. Utgivning i juni, vad jag vet nu.)

(OCH NU RINGDE MONTÖREN av Ikeagarderoben jag bar in idag, totalt 120 kilo,

I bärartagen

 HURRA, han kommer på onsdag! Då slipper Linnea och jag montera, som vi hade tänkt göra i värsta fall. Då kan jag jobba istället, dubbelhurra!)

Lördagen går jobb-bort, eftersom vi hämtar Selma då. 

Och så måste jag kolla min deklaration eftersom skatteverket hade frågor och som vanligt har jag väl fyllt i siffrorna feeeel! Jävla skit, sånt gör mig stressad. Men jag ska ta tag i det på fredag. Det är förmodligen exakt samma fel som jag alltid gör. 

Och nästa måndag är jag städledig, då måste golven dammsugas nog och tvättas, så att inget ligger där som Selma kan få i sig när hon kommer på tisdag, till exempel små korkar till näsdroppsflaskor, korkar till lypsyl, russin etc som är sådant som jag ofta tappar och sedan inte hittar. Mattan ska rullas ihop, och jag ska fixa mat och sovplats till lilla fröken. I början ska ju jag sova i soffan, som är låg nog för att sträcka ut handen och klappa henne, först när hon är lite hemma här hos mig ska jag återgå till sovrummet. 

När vi skaffade Misse var det där aldrig en stor grej. Kattlåda leksaker och mat, på nätterna klarade han sig själv. Han sov där han ville, hade aldrig egen bädd (jag köpte två till Selma igår) och hittade han grejer på golvet lekte han med det, han åt inte upp det som hundvalpar verkar göra.  Jag tror att vi lämnade honom ensam efter bara några dagar (jag jobbade ju). Fast det får man nog inte göra nuförtiden, inte med en katt heller. 

JAJA, det blir nog bra när det är klart. 

Hoppas att ni får en fiiiin vecka! Äntligen oktober, me lika a lot. 

Och för er som inte såg Så som i himmelen!