Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

fredag 16 oktober 2015

Till Lina

Jag stoppar in dem och döljer dem i mjuka godisbitar och det har funkat. Bäst när han är lite hungrig, då drar han i sig den direkt. 
Ibland pluppar tabletten ut och då ger jag honom bara en bit till. 
Godiset köper jag i djuraffären.

När det är svårt lägger jag på lite godiscreme på toppen (också djuraffären), det är hans absoluta favvisgodis och med lite lock och pock går det ner.
Jag har efter två veckor inte behövt tvinga i honom något.
Lycka till!
Ps, han är betydligt piggare och gladare. Inga biverkningar än så länge peppar peppar ta i trä tvi tvi tvi.






3 kommentarer:

Linas drake sa...

Tusen tack!!! Min katt (har ju tre, men den som är dålig) är hittekatt från början, har haft honom i 4 år nu, men det är svårt att veta hur gammal han är, de gav ett spann på mellan 5 och 9 år då, vilket väl skulle vara ca 9-13 år nu. Han var kastrerad, så han har varit tamkatt men hade så dålig erfarenhet av människor att han i över ett år attackerade förbipasserande fötter (har helt klart blivit sparkad). Vad jag vill komma till är att han med andra ord är svår att ge något han inte vill ha. Har temperament som det anstår en före detta vildkatt. Jag har vid tidigare medicintillfällen provat med att bädda in i en smörklick (som de gjorde hos veterinären) och i leverpastej, men ut for det igen, jag provade också att mosa i lite mat, men då ratade han alltihop. Det slutade med att jag då fick tvinga (med tratt på huvudet och allting för att inte bli fullkomligt sönderriven). :-( Vill absolut inte behöva göra så mot honom en gång om dagen i resten av hans liv, så det är guld värt med tips.

Jättebra att du tog kort på godiset! Åker vägen om djuraffären på väg ner till apoteket. Tack igen, och kram!

Åsa Hellberg sa...

Grejen med smör och leverpastej är ju att man kan slicka upp det. Godiset måste man ta in hela biten i munnen.
Hoppas att det går bra!!

Linas drake sa...

Ja, precis.... de är ju inte dumma, de små rackarna... Skönt att höra att din lille katt mår bättre!! Och att du slipper slagsmål för att få i honom medicinen.
Tack, det hoppas jag också.