Jag skulle sitta på en stol i en monter, med en mick i handen, och berätta om min första bok. Den allra svåraste att prata om (även nu.)
Mankell satt där innan mig, stolen var varm från hans rumpa. Han log och såg snäll ut när han gav mig mikrofonen.
Det var ett starkt ögonblick för en nervös debutant.
2 kommentarer:
Jag hade precis läst den, din första bok, när du skrev det här inlägget. Vad som slog mig/min högst personliga och subjektiva åsikt (jag har ju läst de andra oxå) är att du redan i den boken har samma ton: i språket, drivet, positiva tonen (trots det tunga ämnet). Ursäkta den långa meningen... Jag gillar din livsglädje så enormt mycket! Du, din blogg och dina böcker gör mig på så gott humör! Feelgoodböcker av allra härligaste slag! :-)
Tack Cissi, vet du, jag kan inte läsa Casonovas kvinna igen, det blir för starkt, men är glad att höra att jag höll en ljus ton i den boken också. Tror att det blir lättare att läsa då.
Tusen tack!
Skicka en kommentar