Att göra honom hungrig gjorde susen.

I dag slukade han sitt piller, hehe.

Det är märkligt med katter hur de känner på sig när något ska hända.
Nu ligger han i soffan med ett öga öppet och frågan är om jag kommer att kunna hugga honom innan han springer och gömmer sig under den. Förhoppningsvis, för kattjakt med bara en fungerande arm känns så där.
Vi ska vara hos veterinären klockan åtta, det tar en kvart dit inklusive att parkera, så jag hugger Misse och stoppar in honom i hans bur vid halv.
Håll tummarna!

Annars då?
Jo tack, galet trött.
När vi är klara hos veterinären kan det hända att jag somnar om igen. Men sen ska jag skriva. Jag längtar!