Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

torsdag 1 oktober 2015

Första tabletten i Misse mage.

Jag bakade in den i en godisbit, så den slank ned utan att han märkte det. Kan jag få det till en ritual morgon och kväll vore toppen, och så håller vi väl alla tummar för att han slipper biverkningar.
Okej?
Jag kommer nog att vara hemma varje natt närmaste halvåret, och om han inte skulle få medicinen på ett dygn så klarar han sig ändå om jag har förstått det rätt.
Om tre veckor ska vi tillbaka till veterinären för att ta nya prover.

Idag har han i princip bara ätit och sovit. En hel burk mjukfoder. Nästan en skål med torrt. Och så godis då, förstås.

Min sjuanstart gick precis som jag hoppades och i morgon måste jag skaffa en månadsalmanacka för 2016, då romanen utspelas.
Inte för att datum är särskilt viktiga just i den här, men jag använde en jättestor till Gloria och vill ha en likadan nu.

En sådan här, sisådär 30 x 40 cm. Perfekt storlek för att kunna göra små noteringar.






3 kommentarer:

Anonym sa...

Mina katter började äta sina foder efter ett par veckor och sedan var det, det fodret som gällde. Hade lite "gammalt" torrfoder som de fick lite av när jag gick hemifrån.

Jag känner med dig/Misse och önskar/vill bara att det går bra med honom.
Mina är borta nu så den oron har jag inte längre men jag går lätt in i den för andra - även om jag inte bär den längre.

Följer med i vad som händer.
Sanna

Åsa Hellberg sa...

Tack Sanna, var det också foder mot struma?

Vi kör tabletter nu, och hoppas på att slippa biverkningar.
Han är 16,5 så han är ju en gammal farbror.

Anonym sa...

Det sista var struma - och höga njurvärden.
Men mot struman fick han också medicin och det rättade till sig med tid så han slapp medicinen.

Min sista blev 19 år (de andra två 14,5 och 16,5)man får känslan av att de blir mer sköra när de är sjuka och speciellt när de är gamla.
Sanna