Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras.
Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka.
Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling.
Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.
För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.
Bokning sker via Författarcentrum
torsdag 1 oktober 2015
Jag tog bort fodret.
Ikväll hämtar jag ut tabletter. Vissa veterinärer säger okej till att krossa dem, andra inte. Vi får se vad som passar oss bäst.
Nu äter han och jag gråter.
Av lättnad tror jag.
Man ska inte behöva äta äcklig mat när man är en gammal katt.
Det går nog bra, ska du se. Du skrev förut att alternativ inte fanns om inte tabletterna funkade, men i värsta fall då, så kan du ju försöka med fodret igen. Hoppas verkligen att han snart mår bättre! Håller fullt med dig, gammal katt ska inte behöva äta äcklig mat, om det inte är absolut tvunget. Vad skönt att han äter!
2 kommentarer:
Det är sant!
Det går nog bra, ska du se. Du skrev förut att alternativ inte fanns om inte tabletterna funkade, men i värsta fall då, så kan du ju försöka med fodret igen. Hoppas verkligen att han snart mår bättre! Håller fullt med dig, gammal katt ska inte behöva äta äcklig mat, om det inte är absolut tvunget. Vad skönt att han äter!
Skicka en kommentar