Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

fredag 9 april 2021

Som vanligt börjar jag min arbetsdag med att

 titta på lägenheter. Jag anmäler intresse men när det skulle kunna bli aktuellt hoppar jag av. 

Det finns för mycket som talar för att jag ska bo just här, och det räcker att jag ser betongen utanför de andra lägenheterna för att inse hur mycket min skog betyder. Skulle de däremot bygga i den, det finns nämligen utrymme att göra det, måste jag tänka om, men än är det inte aktuellt och jag har heller inte hört att det finns planer på det. Man kanske lämnar en liten orörd skog här och där i stan för vårt välbefinnande.

Längre söderut finns det mer grönområden. Men jag vill bo i Stockholms kommun. Farsta är sista förorten innan Huddinge och Haninge. Norrut är Rinkeby Tensta sist och västerut Hässelby-Vällingby. 

Stockholms kommun är den bruna klutten i mitten. 


Stor-Stockholm är numera Stockholms län och där ingår också Södertälje och Nynäshamn.

Där har ni det. Stockholm i vårt hjärta.

Jag vill som sagt gärna bo i Stockholms kommun. Fråga mig inte varför, men så är det i alla fall än så länge. Jag bodde på västkusten, i Tanums kommun, i 18 år. Det är 40 år någon annanstans. Större delen här. Mitt första jobb hade jag sommaren 1984, på Vaxholms hotell, sedan flyttade jag hit permanent för 35 år sedan. HERREGUD!

Mitt nästa hemmaprojekt kan vara att göra något åt mina köksluckor. 




Vi får väl se vad jag kan hitta på. De jag har nu är inte särskilt roliga och jag tycker ju så mycket om att ha små planer. Kan jag inte planera resor, får det bli något annat, och köksluckor är kul att tänka på.

NU ska jag jobba, tjohej!




2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Jag tycker dina skåpsluckor ser fina ut!

Åsa Hellberg sa...

Ja, fast tråkiga.