Min ständiga längtan till New York

 får näring när min telefon pluppar upp bilder som säger att jag var där för exakt två år sedan. Då var jag där ensam, remmade över Manhattan och var noga med strumpor i skorna, för det var jag inte året innan dess och då fick jag blåsor från helvetet som gjorde det oerhört smärtsamt att gå. 

Saks, Fifth Avenue (tror jag). Jag behövde gå på toa någonstans. Handledväskan är en favvis. Den rymmer det lilla man behöver när låååånga promenader som står på schemat. Anteckningsbok, plånbok, läppglans, näsdroppar och telefon. Att ha en handväska blir otympligt för mina axlar om den ska hänga där en längre stund. När jag går börjar jag på morgonen och är sällan tillbaka på hotellet förrän sent på eftermiddagen. 

Förra året var jag ju där med Jonathan (i slutet av februari), men åren innan har jag ju rest själv: 2017, 2018 och 2019.  2015 var jag där med ett ex, 2012 med Jonathan. 

Min dröm nu är ju att fira min 60-årsdag där nästa år i slutet av april. Inte ensam, jag vill bjuda med Jonathan och Linnea. Jag hoppas att jag kan göra det. Det hänger förstås på pandemin, men också på om jag har råd, såklart. 

Den nya boken innehåller mycket mer av New York än de tidigare i serien, det har varit (och är) en ren fröjd att skriva om en plats man numera känner till i alla fall en del av. Mina karaktärer går på skolor jag har besökt, bor på gator jag har promenerat på, handlar i butiker jag också har handlat i. 

Nu återstår 50 sidor med redaktörskommentarer och förslag att gå igenom, sedan nollar jag manuset från anteckningar och börjar om från början. Jag har gott om tid, alltså tar jag LEDIGT i morgon. Tjohoo.