Jag firar min födelsedag i ensamhet

 utan att känna mig ensam.

I morse åkte och handlade banan till pannkakan,  drack ännu en kopp kaffe och nu ska jag jobba lite och sedan förhoppningsvis sitta på balkongen en stund.

Min bästis Helen ringde och ville göra en stor sak av min födelsedag, fast det gick jag inte med på. Det är en dag som inte firas i år (och nog inte förra året heller har jag för mig).  

Jag vill inte släppa in en enda människa just nu, inte ens Jonathan och Linnea. Det är så snart min åldersgrupps tur att vaccineras att jag inte tänker riska ett dugg. Fast min vännina menar förstås bara väl, såklart. Men det var lite svårt att övertala henne om att min födelsedag lika gärna kan firas i augusti som idag. 

Jag minns ett tillfälle där jag, ett ex till mig och en väninna var på middag hemma hos henne. En fråga (gällande mig) kom upp och medan hon inte gav sig i sin iver att hjälpa mig med den här saken, lutade sig mitt ex bakåt i stolen och tjurade. 

Så olika kan människor hantera ett nej. 

Det bästa är förstås att bara acceptera när någon säger nej, men det har många svårt för. Lika många låter sig förmodligen övertalas. 

Det gjorde jag förr. Idag skulle det aldrig falla mig in att göra våld på mitt eget nej för att tillfredsställa någon annans behov. Det har jag gjort tillräckligt i mina dagar. 

Där har ni det. 27e april

 2021. Tjohoo