Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 6 februari 2023

Dag 10, Mogan

 och här håller jag tempot uppe, jädrar vad jag skriver på. Idag 3800 ord, och jag siktar mot det nya målet 25 000. Egentligen hade jag tänkt vara ledig i två dagar, vilket ju är rimligt på 14 dagar, och kanske ta en lokalbuss till Las Palmas, gå till El Corté Ingles, titta butiker på stan, shoppa lite, äta lite, gå till Zara (som där är som en slit och slängaffär, långt från de välvårdade butikerna kedjan har i Sverige) men nu har jag ingen lust med det längre, jag jobbar hellre. 



Får jag tid över måste jag ta tag i siffrorna som ska in i systemet nästa måndag. Det är det enda som känns pressande, för resten, resor hit och dit, konserter och föreläsningar, flytterier (kompis) och födelsedagskalas. kommer att funka (peppar peppar). 

Just det. Jag måste komma ihåg att ta med nycklarna till Fjällbacka också! 

Utöver ett idogt arbetande idag har jag legat i solen en och en halv timma och simmat. Jag blev röd i fejjan igår, så tog lite solskyddsfaktor på kinderna idag, och nu är de som vanligt igen, tycker jag. 

Det som har fått stryka på foten är mina promenader (ändå står stegmätaren på strax under 6000, för jag går massor i området, och upp och ned i trappor så till den milda grad att jag till och med märker att kondisen har blivit bättre), och i morgon ska jag försöka få tag på paracetamol så då blir det en promenad till apoteket i hamnen. På apoteket här bredvid hade de inget. Jag vill helst ha det jag känner till, inte något som är "mycket bättre än paracetamol."

När jag kom hit kändes 2 veckor som en evighet, och nu är det snart hemresa (fredag, men det är ju rätt snart, bara tre skrivdagar kvar). Helt galet hur fort dagarna går. Jag har ingen hemlängtan, men ingen längtan efter att stanna längre heller. Två veckor har varit perfekt. 

Jag undrar vad man gör om man INTE jobbar och reser ensam. Antagligen solar mer, såklart, men det är ju jag inte så intresserad av. Nu har jag lyssnat på bok, den utmärkta – och av alla så hyllade –  Räkna Hjärtslag, av Katarina Widholm, fantastiskt inläst av Katarina Ewerlöf, och därför har jag inte varit alltför uttråkad, men annars är det ju så tråkigt att ligga länge i solen. I alla fall ensam. 

Nä, snabbt och effektivt är också i en solstol min grej. 

Där har vi det, måndag i Spanien. Jag tror att jag skulle tycka det var kul att plugga spanska. Kanske ska kolla upp sådana kurser när jag kommer hem?

Hej hopp!



Inget dåligt väder idag heller. I morgon ser det återigen mörkt ut i prognosen. Hoppas att de har fel igen. 


2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Så duktig du är. Kul att du verkligen har nytta av resan för ditt skrivande. Hoppas tisdagen blir lika givande!

Åsa Hellberg sa...

Tack, såg din kommentar nu. JA, bästa resan verkligen!