Jag måste ha gjort ett bra jobb med förra redigeringen,

 för nu är det bara smågrejer, vilket gör att jag kan pynta och hålla på. Så kul!

Nu är jag klar med dagens första pass, 20 sidor redigering, äter lunch (kyckling och grönsaker), ska dricka en kopp kaffe, och sedan sätta igång med dagens andra pass, minst 1000 ord på det nya manuset.

Idag fick jag sova ut om jag ville, men tydligen hade kroppen lust att vakna strax innan åtta likt förbannat, och det är för sent för att somna om, så jag lämnade sängen direkt. Då hade jag precis tackat Lena Ph för besöket, sett hur det stora huset i Fjällbacka var fyllt av folk som kom och gick, och hade i drömmen gått från något litet hus som mamma hade, till en MANSION stor nog att ha stora fester på. 

Men Lena var trevlig. Det var kul att träffa henne.

Nu är det snart mars. Månaden då jag inte ville ha några bokningar, vilket jag heller inte har mer än med kompisar. När jag la det som en fri månad hade jag en dröm om att få åka bort i flera veckor, men sedan bestämde jag mig ju för Kanarieöarna, vilket jag inte ångrar ett dugg. Dessutom passar det superbra nu när jag känner att det är bra för mig att varva ned lite. 

MEN, jag är sugen på resande just nu, kroppen skriker efter att bara dra, men så blir det inte. VARVA NED, var det ju. 

På tisdag ska jag hem till Helen och kolla på det hon har från Amerikalinjen, och den 6e ska jag till doktorn – det där besöket jag tjatade mig till. Den 11e ska jag på mellofinalen med Carina och några dagar senare jag ska fira releasen av Simonas nya bok. That´s it i mars. 

Ni fattar ju hur mycket jag kan jobba fram till 20e då jag ska lämna redigerat manus igen! Och därefter har jag hela 2 veckor att ägna nya manuset. Jag tänker att jag borde kunna gå i mål på det då. Hoppas!! Jag skrev 23 000 på tio dagar på Kanarieöarna, så det borde gå. 

3e april får jag tillbaka manus två och då har vi först lanseringsmöte på förlaget och sedan kommer jag att åka direkt till Fjällbacka, så att jag kan börja jobba därifrån dagen efter. Jag har bara 3 veckor på mig den vändan, och att det är påsk får inte påverka arbetstakten. MEN, jag kanske kan göra som i somras, jobba fram till 13 och sedan vara ledig om jag har gjort det jag ska. Hoppas! Jag stannar ju även veckan efter men antar att jag åker hem fredagen den 14e. 

WELL, det är långt dit, men jag gillar ju (som alla vet vid det här laget) PLANERING. Det och rutiner gör mig trygg. Har jag det klart, kan jag arbeta ostört. 

Igår var jag i Upplands Väsby och höll en föreläsning för ungefär 40 gamla arbetskamrater. Det var så kul att träffa gamla kompisar. Vissa har jag inte sett sedan jag slutade för 15 år sedan, någon brukar dyka upp  på bokmässan, och ett par andra var med på förra hösten fest. Jag var trots allt där i 10 år, det är ju en rätt lång tid, och innan dess arbetade jag på Philip Morris, ett systerföretag till Kraft Foods, och där var jag i åtta år, och en period delade de båda företagen kontor.

Nästan alltid samma outfit. Svarta skinnbrallor från Karen Millen (tyg på baksidan),  svingammal och älskad t.shirt eftersom ringningen är helt perfekt och kavaj från Zara. Jag har nästan bara kavajer därifrån, kan köpa L och vet att den passar helt perfekt. Jag har TRE svarta för säkerhets skull. 

Till nästa föreläsning, som är i Fjällbacka den 13e april, tänker jag att den ljusblå kostymen blir fin. Den är inte från Zara utan ett reaköp från Sand (ett par år sedan). Minns inte om jag ens har använt den än. Då är det ju verkligen dags. Åh vad jag älskar kläder. JAG FÅR INTE NOG! Vet inte varför. Jag har alltid älskar kläder, men har ju aldrig haft råd att köpa några förrän de senaste åren. Om jag blir en fattig pensionär, kommer jag i alla fall att vara väldigt snyggt klädd!

Då ska jag ha mina vrålsnygga, reaboots från Balmain

 

tillsammans med min lika vrålsnygga väska (rea)

Där har ni PENSIONSPLANEN!

Jag pratade om hur dåligt jag hade mått på slutet (2007 till jag sa upp mig i början av 2008) och flera kom fram efteråt och sa att jag sett helt slut ut, och att det var uppenbart hur dåligt jag mådde då. 

Det var fint, för jag kände mig inte sedd på den tiden, men jag höll ju allt inombords så det var ju inte så konstigt att ingen förstod exakt vad det var som hände med mig. Jag fick mest komplimanger för att jag hade blivit så smal ...

Anyhow, föreläsningen gick bra, jag fick till och med spontana applåder när jag berättade om vändningen, mitt nya arbete och framgången med det. Det var kul! 

Sedan fick jag med mig godis (Marabou, Oreo och andra stora varumärken finns ju i koncernen) som jag bytte ut mot kaffe hemma hos Linnea. Jag törs inte testa en bit av en 200-gramskaka, för då finns risken att jag smäller i mig alltihop, jag fick ju flera stycken i olika smaker. 

Det riskerar jag inte just nu och jag vet ju vid det här laget vilken antingen eller människa jag är. Ska jag testa det måste jag göra det med något litet. Fast jag behöver inte äta choklad och att helt låta bli är enklare än att äta "en ruta eller två" (alltså, vilka är de människorna som klarar det?? Ljuger de?)

Jag var glad när jag kom hem, och tacksam över att min långa period av görande utanför hemmet kröntes av en sådan härlig dag. 

Vilket fint jobb jag har, och vilka möjligheter det ger mig. Jag brinner ju fortfarande för att prata om kvinnors situation, om medberoende och om hur man kan ta sig ur det, och den möjligheten får jag varje gång jag föreläser även om jag inte så ofta pratar om det i bloggen. Och väldigt sällan på Instagram. Men ofta när jag föreläser. Det blir en bra båge i sådan föreläsning om man vågar prata om både det mörka, svåra och ta det vidare till ljuset. Lite som i en feelgoodbok! Jag förstår inte hur jag skulle kunna prata i en hel timma om bara mina böcker. Borde lyssna på någon som kan det, kanske. 

Tjohoo! Nu är kaffet serverat och jag ska öppna dokumentet som jag för enkelhetens skull har döpt till Bok 3. Jag skulle också kunna kalla det bok 19 (OMG!)