Alltså att arbeta parallellt med två projekt. Nu har jag bara läst det andra projektet så när jag ska börja skriva, 1000 ord per dag är målet – men skriver jag mer är det bra, blir det kanske svårare.Vi får se.
Den här dagen behöver jag börja med att handla. Toapapper och apelsiner. Allt annat har jag. Alltså apelsinerna nu är SÅ goda, jag kan äta hur mycket som helst. Och jag känner inte att blodsockret går upp. Det kan jag ju känna om jag äter bröd och socker, jag kan få hemska påslag där jag bara vill sova, men frukt funkar superbra.
Senast jag fick ett sömnpåslag var när jag körde hem från Bohuslän i oktober. Jag åt mackor och kokosbollar i Säffle. PANG, sa kroppen ett par mil senare, och i Karlskoga fick jag parkera bilen och sova i 45 minuter utanför McDonalds.
Det är väl fördelen med den här kosten kanske. Vill jag ha godis, äter jag chips. Popcorn kan jag nog också testa, har jag för mig (jag har en lååång lista på vad man kan återföra till kosten och inte. Få saker är INTE). Men chips (som jag testade eftersom jag tålde potatis på Kanarieöarna) och frukt har räckt så länge. Jag äter mycket, blir mätt, men går inte upp i vikt och det var nytt för mig att vara bortrest och inte äta massor av desserter, som jag älskar. Istället åt jag alla typer av meloner. Och bananer som nog låg i en socker och kanelsås av något slag, men jag struntade i såsen, som ändå hade fastnat nog på bananen för att göra den delicious.
Men det funkar att avstå, tack vare att jag ser en förbättring. Jag är aldrig hungrig. Sugen, men inte hungrig. Och det är möjligt att jag också tål gluten och mjölprodukter, men jag har inte vågat testa än. Läste någonstans att gluten kanske man måste avstå resten av livet, men hittade en superstor hylla på mitt Ica Maxi med glutenfria produkter igår om jag måste ha det.
Det ENDA som känns svårt just nu, är att tänka på att åka till USA utan att äta Bagels (DERAS KANELBAGELS!!) och varma pretzels från ett gatustånd. Det kan vara den största förlusten. BRÖD är min grej, som jag kan äta det när jag sätter igång. Jösses.
JAJA, jag har ingen resa dit inbokad (än) så jag behöver inte bekymra mig för det (än). Har en pytteliten dröm om att åka dit i april/maj igen, men tror inte att firman har råd. Jag skulle vilja återvända till Ellis Island, kände mig lite stressad när jag var där senast och tänker att en tidig båt dit är mycket bättre än den sista. Det finns enormt mycket information att få om man är på plats. Även bok 3 i Fjällbackaserien har ju emigrationen som ett (av flera) spår.
Igår filade jag mina fötter så försiktigt så försiktigt för att inte blottlägga några sprickor, och idag är jag lite öm, men det ser, peppar peppar, så mycket bättre ut nu. Solen eller kosten? I don´t know. Det lär väl visa sig. Jag ska försöka komma ihåg att smörja in dem två gånger per dag.
Jag måste komma ihåg händerna också. De ber inte längre om insmörjning, som de gjorde tidigare. Nu kan jag vakna, tvätta händerna med tvål och inte märka någon skillnad mot hur de kändes innan handtvätten. Det är så stort. Tidigare var jag tvungen att packa in händerna i fukt och fett efter en handtvätt. Nu verkar de återfukta sig själva. MEN. Jag ska inte låta mig luras utan fortsätta smörja in efter handtvätt ändå.
Alltså, jag skulle bli så ledsen om det kom tillbaka. Till och med fingertopparna har läkt (peppar peppar). De är inte i samma kondition som resten av händerna än, men de torkar inte längre ut på samma sätt som tidigare.
MAGI!
Igår fick jag en fråga om jag känner mig piggare av Paleo AIP, och det kan jag inte påstå egentligen. Jag har ju ätit massor av LCHF genom åren och det är ingen större skillnad, tycker jag. Men många säger att de helt har förändrat deras mående. Tarmen mår bra (det gjorde min redan innan, jag har inga uppenbara problem med den), de sover gott och känner sig piggare på dagarna.
Själv har jag ju inga större hälsoproblem utöver min psoriasis. Jag sover gott, och känner mig pigg. Nu ska jag till doktorn den 6e mars och be om att hon ska ta prover. Jag vill kolla blodtryck, hjärtat, socker och sånt som min familj har haft och har problem med.
Det var det, om en om två månader 61-årig kvinnas liv och leverne i det lilla (det går knappt att se i skrift utan att bli förvånad, 61 liksom).
Nu ska jag handla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar