Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

söndag 12 februari 2023

Home, sweet, home.

 Jag är inställd på att jag inte kan koppla av förrän på tisdag, då jag egentligen ska på födelsedagskalas, men jag ställer in det, Jag ska hjälpa föräldrarna packa upp efter en flytt idag och ska meddela dem att TANT ÅSA nog stannar hemma och packar om sina väskor. 

Inet minst behöver jag tvätta. Jag tänker att jag kan tvätta en maskin ikväll när jag kommer hem, och ett par i morgon när jag ska deklarera innan vi ska äta äta middag i stan och gå på Les Miserable på Cirkus. Det är inte maskinkapaciteten det handlar om, utan om hur mycket plats jag har att hänga upp tvätten på. Men sommarkläderna kan ju vänta tills jag kommer hem den 21a el 22a. 

Resan hem gick toppen, från flyget som var i tid, till sällskapet som var detsamma som på nedvägen, trots att vi, paret och jag, hade bokat nya säten på hemresan. 

Hotellet på Landvetter är oerhört praktiskt, man behöver aldrig gå ut, och igår morse tog jag väskorna och rände till parkeringen tvärs över gatan där Hyndan stod parkerad. Jag vet inte hur lång tid hemresan tog, faktiskt, men jag stannade bara en gång så jag körde på de 44 mil det var från flygplatsen. Tror jag var hemma vid halv två. 

Jag lyssnade på Svd-podden om familjen Stenbeck. 6 avsnitt och när jag kom hem hade jag lyssnat på alla. 

Vilken jäkla bra resa det här blev. Jag hade tur med vädret, de stunder jag var ute var ju det viktigt, och jag skrev mer än en kvarts bok.  Det är mycket, kan jag meddela, och om min redigering hade varit klar när jag kom dit hade jag nog kunnat satt en tredjedel. 

Men redigeringen av tvåan gick förstås först. Jag får tillbaka manus nästa vecka och signaler från min redaktör säger att inget stort återstår, bara finlir – det jag tycker är allra roligast. 

Det var det. Nu ska jag borsta tänderna och ta mig till Farsta centrum där jag ska ställa Hyndan. Jag tar tunnelbanan till Söder och har packat ned plasthandskar eftersom mina händer HATAR kartong, och nu när de är så fina får jag ju inte äventyra det alls.







Hurra!

Inga kommentarer: