Superkväll på Cirkus

 Vi tyckte alla tre om föreställningen, och musiken fick som vanligt mig att gråta. Det är något med viss musik som triggar det där, härligt tycker jag!

Idag är jag LEDIG, OMG. Jag tänker inte ens manus, framtida projekt eller jobb. Fast om en timma ska jag intervjuas, och då får jag ju tänka på det en stund, men fram tills på  torsdag i Fjällbacka kommer jag att tänka BORT jobb för ibland behövs det. 

Men på fredag börjar jag redigera i min lilla lya. Det måste jag om jag ska hinna till nästa deadline. Nästa tisdag åker jag tillbaka hem hit igen, och fortsätter jobba. Jag hoppas kunna skriva 3an parallellt med redigeringen av 2an. Det ska bli intressant att se hur jag kan få det att funka. Jag skulle vilja ha samma tempo hemma som på Kanarias, men det har jag aldrig lyckats med. Inte för att jag har försökt utan mest för att jag har lägre mål hemma och jag siktar ju aldrig längre än så. 

Men ska jag få ihop allt jag har planerat och skrivit kontrakt på, behöver jag steppa upp lite. Jag åker tillbaka till Fjällbacka runt påsk och då stannar jag i två veckor.  

Igår eftermiddag landade in ambulanshelikopter utanför och det väsnades förstås såpass att jag var tvungen att titta ut (vi samlades på balkongerna, runt om). Första känslan var förstås att det var dags för en skjutning igen, men sedan var ambulans och läkarbil också där, och de från helikoptern gick in på dagiset. Polisen kom och det var mycket ståhej utanför mitt hus och bara tanken på att något hänt med ett barn ... Jag tittade inte så mycket, tyckte att det kändes förfärligt, men jag såg när helikopterkillarna kom utan någon bår, så jag antar att de klarade sig med vanliga ambulansen. 

Och idag såg jag på nätet att någon, en vuxen som arbetade, hade ramlat ned från ett träd i Farsta strand, så jag förmodar att det var det som hänt där och inte ett barn som hade skadats. (TUR, ni fattar. Barn, liksom).

Typ så, i min händelserika förort som idag bjuder på strålande väder, by the way.