Föreläsningsdag,

 och såpass mitt på dagen att jag inte kommer att kunna arbeta med manus alls idag, men det är ju planen sedan tidigare. 

Om jag vrider stolen ser jag tv:n från skrivbordet. Oftast är den på ljudlöst, men inte idag när jag är "ledig".

Igår hade jag sådan flow här hemma, jag fokuserade på det nya manuset eftersom jag hade kommit längre än målet med redigeringen och det bara rinner på i det nya. Det är en fröjd kan jag berätta. 

Jag tror kanske att det är för att konflikten utkristalliserades rätt tidigt, och då är det runt den som berättelsen (eller berättelserna, kanske) snurrar. Jag vet fortfarande inte hur den ska sluta, det finns ett par vägar att gå, men det kommer nog till mig. Oftast skriver jag om sluten. Och början. Det mesta däremellan ligger kvar, inte orört men redigerat. 

I del två strök jag massor i förra omgången, och det är helt nytt för mig. Min feedback från förlaget handlar alltid om att lägga till. 

Jag tog bort de tre första kapitlen som jag upplevde som tråkiga (min redaktör tyckte också det, men förslaget var inte ta bort, det var på mitt eget initiativ). Det var för mycket information, för många personer och inget driv. Jag behöll inte ens texten utan slängde den helt. Bra gjort, det blev mycket bättre att göra kapitel 4 till det första. 

Så kul att det funkar att jobba så här med båda samtidigt. Igår fick jag sådan energi av det att jag hade svårt att tagga ned efteråt. Jag hoppade runt här med armarna i luften som om jag hade vunnit något. Men det är ju också viktigt att få den känslan emellanåt. Det är ju inte så att man alltid har den där ysterheten. 

Idag måste jag åka halv elva, ska vara där halv tolv och föreläsningen är klockan tolv, och innan dess behöver jag 1. piffa ansiktet 2. piffa håret 3. äta 4. bestämma vad jag ska ha på mig. Jag har kvar mat sedan igår, och det enda jag behöver göra är att koka grönsaker (blomkål och broccoli) och värma köttfärsen.

På hemvägen ska jag handla fredagschips och mer frukt.

Idag fyller mitt bloggliv 14 år. 

Grattis till mig och mina bloggar (fyra stycken, men två som har tjänat som  dagbok). Jag började eftersom mitt första förlag, Kalla Kulor, sa att det var en bra idé. Så bloggen och mitt FB-konto är lika gamla. Det var förlaget som sa att FB också var nödvändigt. Det enda jag håller kvar vid är bloggen, för FB hittade jag aldrig rätt i och jag är inte intresserad av diskussioner. 

Jag vill vara ifred och på bloggen får jag det, haha. 

(Det är också årsdagen av Rysslands invasion av Ukraina, men det är ju inget att fira, tvärtom. Det är så mycket med det där som är oroande, inte minst Kinas välvilja gentemot Ryssland. Usch, så läskigt det är.)

Det var det. Bra dag i min lilla värld (jag håller mig ju gärna där), så här långt!