Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

lördag 27 maj 2023

Slutspurtsdag,

 egentligen har jag fram till 1a juni på mig med korret, men jag behöver slänga mig över nästa manus så jag gör klart det idag. 80 sidor om dagen har varit perfekt takt. Jag försöker ju vara noggrann, men men. 

Igår hittade jag ett STORT fel, en tanke från en person som inte var huvudperson, och det kan vara okej om det är så man skriver (det gjorde jag en del i början utan att redaktören sa något om det), men här är det strikt, markerat i kapitlet vem det handlar om, så en sådan tanke från någon annan får helt enkelt inte finnas. 

Seden har jag hittat en ögonfärg som inte stämmer, men sånt kan lätt slippa förbi. och en hel del upprepningar, möjligtvis ännu fler efter första korret eftersom nytt läggs in från korrläsaren och mig och det kan krocka. Det är som om upprepningarna hamnar i kluster. Ett ett stycke hade jag ordet alls i tre meningar i rad. 

JAJA. Förra året hade jag 108 påpekanden i slutkorret, där är jag inte än, men kanske efter de återstående 80. Vi får se.

Igår efter jobbet åkte jag till Återvinningscentralen med kläder, och packade in allt från Hyndan som nu ska ligga i Rockan, som snöspadar (det går inte att säga skyffel om något så litet), skrapor, borstar, vatten, en skvätt spolarvätska, ni vet, sånt.  Det finns ett bra utrymme under golvet i trunken, där det nog kan ligga ett däck. Numera finns ju inget sånt. Och skulle jag få punktering skulle jag ringa en bärgare. 

Det enda som är surt är att jag nu den sista maj, betalar 2300 i en skatt på Hyndan som jag inte får tillbaka. Hade jag ställt av den själv hade jag fått det, men nu hann bilfirman göra det åt mig och då får de pengarna som nya ägare. 

Jag tror att det är en extraskatt (kallas Malus, vi som har nya, icke elbilar, får betala det i tre år) kvar på Rockan, men sedan har den betalats eftersom hon är årsmodell 2020. Man betalar den tre ggr om året. Den här bilen kostar lite mer per år för hon är 100% bensin. I Hyndan fanns det ju också el. Det är synd, men så blev det den här gången. 

Mycket bil i bloggen nu. Sorry, det blir så innan jag har vant mig. Jag tycker i alla fall om min nya bil. Det är kanske det viktigaste. 

På söndag, alltså i morgon på morsdag, ska jag på bio med Jonathan och Linnea. Vi ska se nya Den lilla Sjöjungfrun. Det ska bli supermysigt. Bara bio den här gången. Den 31a ska vi fira Linneas nya bok, med middag. Hennes föräldrar och tvillingsyster kommer till stan. Tjohooo. 

Alla andra dagar ska jag bara jobba. Min kalender är helt tom fram till 1a juli, då jag ska ta nya bilen till Söderköping och min kompis Jein som fyller 60, och som har stort kalas på sin hästgård (som i min bok hette Gyllentofta). Sedan är det Elton John den 8e (minns inte vilken arena, det var en julklapp från Jonathan och Linnea 2021!), och 9e åker jag till Fjällbacka och stannar i en månad.

Just det, glömde. Jag släpper ju bok den 27e juni. Det blir väl lite runt det. Böcker ska signeras, och sånt. Men ju mer jag kan göra på en dag, desto bättre. 

När jag sitter framför datorn nu känner jag fortfarande av min glaskroppsavlossning. Det är små dimmoln som sveper förbi på näthinnan. Det tar TID innan det går bort. Jag tror att högerögat är okej nu, men jag märker det fortfarande på vänster.

JAJA, jag kan ju läsa. Och det ska jag göra nu. 

Hoppas att ni får en fin helg. Här ska solen gå i moln lagom till den kunde ha parkerat sig över min balkong. Jag har sol där från ungefär 12 till solnedgång. 



Min stackars älskade balkong är verkligen eftersatt och jag ska rensa den från allt utom parasollet och solstolen. Det blir finare. Allt är förstås Fjällbackas fel.
Med tanke på att jag ska dit senare har jag noll ambitioner med balkongen här hemma. Där jag har ingen, vilket är trist med också bra för då måste jag ta cykeln för att komma ut. Och ÅsaPåsa behöver cykla/röra på sig.






2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Upprepningar? Ska du ta efter Ranelid?
Skönt att du gillar nya bilen. Det är viktigt. God kväll!

Åsa Hellberg sa...

Haha, vem vet.
Tack och tack detsamma!