Det är något med att få

 fina recensioner i DN.

Just det utrymmet är vi så många som slåss om, Lotta Olsson är ju den enda bredare recensenten (alltså i DN, landsortspress är ju betydligt bättre på det annars) som tar till sig all form av litteratur. Så här skriver hon om Aldrig ensam:

Åsa Hellberg

”Aldrig ensam”

Bokförlaget Forum, 319 s

Det är en verklig släkthistoria Åsa Hellberg berättar om i sin nya serie, som började förra året med ”Inte utan min syster”. I den boken handlade det om hennes gammelfarmor Anna, och nu är det en skara systrar som flyttar till New York i början av 1900-talet. Bara en stannar kvar i Sverige, lärarinnan Rut.

Åsa Hellberg är en skicklig berättare, med förmåga att snabbt och levande porträttera både personer och miljöer. Hon beskriver en värld i förändring, där den driftiga Charlotta hittar ett nytt yrkesliv medan hemmafrun Sigrid blir allt oroligare. När pigan Elvira inte bara gör en geografisk resa utan också byter klass förändras relationerna drastiskt.

Det blir spännande på många sätt, men det är synd att inte Åsa Hellberg ger sig själv mer tid utan vill berätta om för många intressanta människoöden för snabbt.

"Skicklig berättare." ALLTSÅ, hur fint?

Jag blev så himla glad!

Och hon har förstås helt rätt i att jag berättar snabbt. Jag vet helt ärligt inte om jag kan något annat. 

Hurra! Tänk vad stolta de gamla fastrarna hade varit!

Idag är det jobb och fotboll (just nu 1-0 till Sverige). Magen känns bättre, ingen ömhet, och jag verkar ha kunnat (peppar peppar) hejda det från att bli något mer. Jag fortsätter med soppor och yoghurt minst en dag till, sedan tänker jag att jag kanske kan köra lite mer mosaktigt, som mixade grönsaker och kokt fisk som går lätt att finfördela. Rotmos gör ju inte ont!

Tips. Så god och smakrik, från Ica. Inget vetemjöl. 

Typ så, när jag har fem dagar kvar tills deadline (onsdag kl 12.00)