Jag beger mig hem i morgon.

Det ska bli snö på tisdag och onsdag och det har jag ingen lust att köra i så jag bränner hem till min korrläsning så får den ske i soffan istället för i stolen här.

Idag har jag flängt runt i min takt och då går det fort. 

Hela förmiddagen åkte jag skidor, sedan åt jag lunch, åkte runt och tittade till mina gamla favvisställen inom en mils radie och sedan avslutade jag med en våffla på Joängets våffelstuga innan jag åkte tillbaka till stugan och skottade resten av det som jag hade lovat.

Resten av den här dagen håller jag mig inne. Jag ska uppdatera mig lite på vad som hänt i världen idag och sedan städa bort mig, packa och lägga mig i sängen och se på några avsnitt av någon favvisserie.

I morgon drar jag tidigt så att jag hinner jobba lite när jag kommer hem.

Jag har haft ett par perfekta dagar här. Om jag ska jobba måste jag dock ha lite bättre ställen att sitta på, både för rygg och rumpa.

Nog fick jag upp värmen alltid.

I sovrummet var det nästan 30 när jag vaknade, och i storstugan 25.
Det där med golvvärme är ju inte så dumt verkar det som.
Nu har jag dragit ned allt och vet i alla fall hur jag ska få det varmt utan att elda.

Jag har sovit sådär – det är ju inte min sovgrej att göra det borta, det brukar ta några nätter för kroppen att slappna av, men jag vet ju det så jag är inte särskilt förvånad även om jag tyckte att jag verkligen var trött nog igår.
Jaja.
Nu har jag varit på toa, som ligger i en annan liten byggnad men det finns en liten inbyggd veranda som omsluter toalett/dusch/bastuhuset med det andra. Sedan finns det också en liten gäststuga bredvid så man kan nog, med alla bäddar som finns i det här lilla huset, sova 8-10 personer.

Nu ska jag äta frukost och så fort det ljusnar lite ta bilen på en 15 minuterstur för att värma upp den och ladda batteriet, sen ska jag till Tandådalen och åka lite.
Hurra!

Det tog verkligen några timmar att ta sig hit,

trots att stoppet i Mora var väldigt kort och det inte är mer än ungefär 45 mil. Jag slängde i mig mat, sprang in och sa hej i Akademibokhandeln och på Bibblan, och satt i bilen igen 45 minuter senare och var framme runt tre.

Det är halt som tusan, men inte som i glashalt utan snöhalt, vilket gör att dubbarna får fint grepp men att bromssträcken blir väldigt mycket längre.

När jag kom till stugan efter att ha handlat i Tandådalen, stod en bil krockad precis vid avfarten till stugan och runt om stod ett gäng unga grabbar. Jag tyckte så synd om dem, kanske hade lånat någon förälders bil och sedan missat just det där med bromssträckan.
Tänker man på det, och håller avstånd, så funkar ju vintervägar finfint, även om det inte alls går att köra lika fort som när det är barmark.

När jag kom till Tandådalens värdshus, kände jag igen rösten på mannen som klev av scootern och visst var det Mats från Fjällbacka. Jag vet att han har jobbat här i flera år men inte riktigt vetat exakt vad han gör. Nu vet jag! Kul, känns gott med lite bekanta i närheten.

Det är kallt i stugan, men jag har dragit igång värmen på elementen och på golvet, men struntar i att elda. Jag är osäker på det, och försöker få upp värmen här på alla andra sätt. Vi får väl se hur det gå.
Jag har stängt dörren till sovrummet som har både element och golvvärme så där är varmt och skönt nu, i storstugan ungefär 16 grader.
Jag har gott om tjocka kläder med mig så det går verkligen ingen nöd på mig. Dessutom fick jag igång bredbandsdelningen från min telefon så att jag kan se på Grey´s Anatomy på Viaplay, vilket jag är extra nöjd med.

Ikväll ska jag lägg mig tidigt och se på någon film på datorn och sedan sova gott förhoppningsvis.
I morgon ska jag testa mina nya skiiiiidor.
Hurra!

Alldeles strax drar jag.

Ska bara få i mig sista dropparna kaffe, borsta tänderna och sätta på mig kläder.
Mjukisbrallor med långkalsonger under hoppas jag blir bekvämt nog för baken i sätet på i bilen.

Jag ska köra en ny väg för mig, dit. Via Gävle och Falun och Mora. Jag har alltid åk via Malung, men den här vägen ska vara bättre eftersom den, i alla fall till Gävle, ju är tvåfilig.
Känslan är att det blir längre men enligt kartan är det bara ett par mil.

Som sagt, häng gärna med på Instagram om ni vill.
Wohoo!

Ni vet när man vänder på dygnet?

Alltså är jag galet trött idag, och då är det förstås utmärkt att dagens möte sker hemma här hos mig.
Sedan ska jag börja leta efter bra kläder att ha i Sälen. Mest de under, för bra jackor och byxor har jag flera av. Jag äger däremot bara en mössa, men har hjälm i backen och behöver bara min luva för att hålla huvudet varmt annars.

Jag längtar efter att åka i en nypistad backe, det är få saker som slår det.
Utsikten från fjället, kylan som biter i kinderna och sedan åka ned i sväng efter sväng i en backe där ingen åkt innan just den dagen.
Fem sådana åk, sedan måste man fika innan man är på det igen i några åk till.

Om ni vill följa med på resan så gör ni det förstås bäst på Instagram:
https://www.instagram.com/asahellberg/

Bild på nypistad backe lånad på nätet. Tack så hemskt mycket!!

Inte slipper man poliser bara för att man har bytt till finförort.

När jag kom hem från Ica nyss åkte jag hiss upp med två poliser till våning fem och det var uppenbart att de, och kollegorna som redan stod där, skulle bryta sig in i lägenheten två trappor under mig. Den här gången fanns det inga dragna vapen alls.
Jag frågade inte varför, men hörde förstås dunkandet när de skulle ta sig in. Det tog en stund, som det väl gör i moderna hus med säkerhetsdörrar.

Stor stad, många öden.
Nu ska jag äta en kycklingfilé med Café de Parissås till.
Så absurt på sätt och vis.
En persons liv trallar bara på medan någon annans kanske är krossat.

Jag är så ledig idag att hälften kunde vara nog,

men behöver det så innerligt väl.
I morgon får jag tillbaka manuset så att jag kan korrläsa det i Sälen.
Första februari måste/vill jag ju dra igång med något nytt, vad det nu blir. Det hemliga (som jag inte har avtal på än), eller det jag faktiskt vet att jag ska skriva för det finns det papper på.
Jag är tokladdad för det, men vill skriva det hemliga först om det blir något.
Jaja.
Alla kan inte ha mitt tempo, jag vet, men när saker drar ut på tiden så att det alltid blir jag som står och stampar gör mig ... frustrerad.

Men det kanske är bra att TRÄNA på tålamod.
Jag tycker bara att jag har fått övningar på det så att det räcker.

Jag måste ändå säga att Ett oväntat besök nog är det bästa jag har skrivit.
Och ni som följer mig vet att det säger jag efter varje bok.
Men det är en annan historia den här gången. Och jag tycker att konflikten är bra, svårlöst och har flera ingångar.
Hoppas ni gillar också.
I maj kan man lyssna om man vill.
Typ när jag ligger uthälld i en solstol med min mamma bredvid mig. (Peppar peppar på att vi mår gott och kan åka.)
Jösses vad det kommer att bli skönt.
Två veckor och så länge har jag aldrig varit borta förut.
Jo, i sommarstugan i Fjällbacka. Men inte på solsemester för det kan man inte kalla våra veckor på västkusten. Satan vad kallt det kunde vara emellanåt. Och regnigt.

Nu har jag skurat duschväggarna som jag hatar så innerligt sedan jag hade sådana för två lägenheter sedan.
De förra hyresgästerna har inte tagit hand om dem på rätt sätt och då är de svåra att få helt glänsande.
Jaja.
Jag tänker att jag flyttar tillbaka till Farsta någon gång, och att jag då ska ha ett BADKAR igen.
Nu låter det som om jag inte trivs och det gör jag, men jag bodde där i 25 år och lite måste man få längta tillbaka ett tag, eller hur?

Det var det.
Långt inlägg utan ett enda foto.
Så kan vi inte ha det.
Här kommer alltså ett på mina duschväggar.

Jag bloggar varje dag.

Jag ville bara säga det.

Idag fick jag en biblioteksförfrågan

från Flen om att komma dit och föreläsa den 27:e eller 28:e februari. Beroende på väder kan man ju kvista dit med bil faktiskt
Kul.

Det är lite längre och krångligare att ta sig till Hyltebruk som jag ska till den 29:e januari. Då ska jag flyga och åka buss, och det går bort två dagar för en timmas föreläsning som det naturligtvis är värt. Det tar bara lite längre tid att ta sig dit än till Flen.

Ovanför till vänster kan ni se vart jag ska i vår, om ni är sugna på att lyssna på mitt prat om mig mig mig.

Kul att det kommer in lite sådana här bokningar, trots att jag inte är aktuell med ny bok förrän i höst.
Tre av fyra lördagar i mars är jag ju på bibblor runt om i landet.
Hurra för det och tack till er som bokar mig.

Nu slutar jag jobba för idag, hela eftermiddagen har jag läst min, väldigt braiga, kommande roman – och får fortsätta i morgon för nu märker jag att jag missar de fel som jag ska hålla koll på.
Jag har avbokat Friskis (ställt mig i kö till ett pass på torsdag istället) men måste till frissan klockan 12.
Så jag hinner läsa ett par timmar på förmiddagen och sedan måste jag jobba hela kvällen tills jag är klar.
Jag har sagt onsdag till min redaktör, men inte vilken tid. Hehe.

Det var det.
Tisdag och snö.
Det funkar för mig.

En sån MASKIN!

Fårdan ska besiktigas,

jag ska tvätta efter det och innan jag kör till besiktningen ska jag hämta en selfie-pinne som jag har reserverat på Elgiganten i Sickla. Jag tänkte att det kan bli kul att ha i Sälen.

När jag kommer iväg dit. Nu är det där svinkalla graderna tillbaka igen hos SMHI och jag måste fundera på vilka dagar jag ska åka i så fall. Jag kanske skjuter på det ett par dagar. Jag måste vara hemma den 25:e, för dagen efter ska jag föreläsa på en grej i Stockholm.

Jaja. Det löser sig. Bara Fårdan går igenom besiktningen så. Hon har nu gått över 23 000 mil.
Förra året betalade jag 495 kronor har jag för mig, och det gjorde mig så irriterad att jag hade missat de billigare tiderna att jag i år var mer på hugget. Alltså betalar jag den här gången 395 istället.
Hundra hit eller hundra dit spelar verkligen ingen roll, men det spelar mig roll när jag känner mig lurad. Då är en femma irriterande.
Lura aldrig en Åsa Hellberg.
Lögner är det värsta hon vet.

Det var det.
Tisdag och 200 sidor manus kvar att läsa. Jag lämnar i morgon kväll.
Wohoo.

Priserna på bostadsrätter går ned,

och jag minns att de gjorde det året efter att jag köpt min också, 2006.
Så mycket så att den var värd avsevärt mindre än jag köpt den för.
När jag till sist sålde den 2013 hade den gått upp igen och jag fick ungefär 300 tusen mer än jag betalat.
Det där spekulativa i bostadspriser är lite läskigt, så kände i alla fall jag det då.

Här på min blogg kan vi spekulera om jag kommer att hinna skumma igenom mitt manus idag, men det borde jag göra. Det enda som står på agendan är en lunch och den är här i Årstadal, resten av dagen kan jag läsa.

Det första jag gjorde i morse var att kolla vädret i Sälen. Igår sa de 18-20 minusgrader. Det är på håret, faktiskt. Nästan inte värt att åka för. Men idag är temperaturen sänkt och nu säger de runt 10 vilket inte är några problem så länge det inte blåser.

Resten av veckan ska jag fixa skidglasögon och stavar som är det jag saknar, men det har Helen så jag lånar av henne. Och så ska jag klippa mig eftersom det är rent nödvändigt.
Och köpa ett underställ, jag vet i fasiken var jag har gjort av mina gamla kalsonger. Mycket möjligt att jag har slängt dem. Jag tror att jag hade ärvt dem efter mormor så det var nog dags ...

Jag ska också tvätta och på ett möte och besiktiga bilen. Just det. Jag måste skaffa ett trådlöst modem också. Jag har fått simkortet från Telia, men har inget att sätta in det i. (Jag måste ha tillgång till bredband i Sälen, annars blir jag nog knäpp eftersom tv:n inte funkar så bra.)
Däremellan ska jag nog jobba med något av alla mina manus.
Frågan är just nu bara vilket.

Typ så, årets deppigaste måndag sägs det.
Inte här, tack och lov. (Peppar peppar.)

Inte har jag läst igenom något som jag måste,

och nu börjar det bli lite sent att börja för om ett par timmar ska jag vara träffa min lilla Stockholmsfamilj som idag är utökad med en tvilling från Östersund. Vi ska på  bio.
The greatest showman, som har fått så fina betyg.
Störtmysigt.
Och innan det måste jag ju piffa till mig, vilket tar en liten stund ...

Ikväll då, undrar ni?
NÄ, kvällar funkar inte, så istället får det bli i morgon.
Mitt enda engagemang då är en trevlig lunch, men om jag ser till att gå upp i tid hinner jag lite på förmiddagen och sedan efter lunchen eftersom jag och min gamla chef ska äta i Årstadal.

Jaha, det var det.
En bild på Hugh Jackman, som spelar huvudrollen i filmen vi ska se, gör ju inte ont så här en söndag.
Hoppas att ni också har en härlig helg!

KLAR

med redigeringen.
Nu ska jag skumma igenom det, innan jag skickar det till Kerstin.
Nästa gång jag får tillbaka det är det redo för korrläsning, och då får jag lusläsa och kanske ändra något om jag känner att det behövs då.

Wohoo.
Min fina åtta som från början var min sjua.

Nian har jag kontrakt på och ska börja skriva första mars, och tian förhandlas i detta nu - som i så fall ska skrivas fram till första mars (men man vet aldrig innan det är påskrivet).

Om det blir så kommer min nionde och tionde bok ut 2019, en vår och en höst, tio år efter min debut.

Min tanke var för några manus sedan att jag mellan bok tio och elva skulle ta ledigt ett år. Kanske resa, bo någon annanstans några månader. Men nu har jag svårt att se att jag skulle ha råd med det.
Men allt kan hända.
Jag kunde ju bli författare som 50-åring.
Och plötsligt kanske jag kan leva på det här utan problem, inte som nu ett år i taget.
Det hade väl varit fantastiskt?

Om inte är jag glad ändå.
Det finns inget hellre jag vill göra.

Jag måste säga att det är inte klokt

vad min kropp gillar att slippa socker och vetemjöl. Piggheten är en helt annan även när jag har sovit dåligt. Mina värkande händer är mycket bättre och magen är KNÄPPTYST utan ett bubbel.
Eftersom jag inte väger mig vet jag inte alls vad det gör med vikten, det visar sig i så fall på kläderna, men eftersom jag mest har morgonrock på mig så har jag har inte en aning.
(Jag vet förstås att LCHF verkligen inte är för alla så det här är enbart en redovisning av hur glad jag är att det funkar för mig.)

Idag ska jag jobba tills manuset är färdigredigerat. Jag kanske får ta en promenad, men det är inte givet mer än till Icabutiken i huset.
Jag vill gärna bli klar så att jag kan läsa igenom det i helgen. Just nu jobbar jag som en blådåre, men det finns inga alternativ.
Det kommer inte att lugna ned sig framöver, utan fortgå i samma tempo fram till den 15 maj när mamma och jag drar på två veckors semester till Cypern (122 dagar kvar, mamma!). Då har jag förhoppningsvis kunnat lämna in två kompletta manus och då har också Ett oväntat besök kommit ut som ljudbok.

Då har jag för första gången i mitt snart 56-åriga liv ätit qourn.

Jag har haft en enorm motvilja intill illamående när jag har tänkt på det tidigare, men nu låg det färs i frysen och det var dags att testa.
Jag gjorde en köttfärssås av det och det var helt okej.
Jag ska försöka äta vegetariskt (kanske till och med prova veganskt) en gång i veckan och med grädde i såsen (där spricker det veganska direkt) blev det mättande och gott.

Typ så ... när jag inte har kommit igång med jobbet än. Tränade, handlade och sedan dess har jag mest slöat.
Men nu är det på det igen.
20 sidor är rent nödvändiga om jag ska hinna klart tills på söndag som ju är mitt mål.

Nästa vecka ska jag äta lunch med gammal chef, besiktiga Fårdan innan vi åker till Sälen där det kan vara så inåt helvete kallt att snoret fryser (hurra) och på fredag ska jag ha ett möte.
Däremellan jobba med något av alla mina pågående projekt.

Veckan efter ska jag vara med på en författardag med Författarcentrum och måndagen efter ska jag åka till Hyltebruks bibliotek.

Wohoo

Jag provar BookBeat i en månad.

Och jäklar vad mycket roligare det blir att promenera med en bra bok i lurarna. Jag har provat ett par böcker som tappade mig direkt, som säkert är bättre att läsa i papper (för mig), men jag lyssnade på Simonas Överenskommelser med Mirja Turestedt och sedan började jag på en annan som hon också läste och hon är en snorbra uppläsare. Okänd för mig, så det var kul.

Just nu lyssnar jag på Zlatan, suveränt upplöst av Jonas Malmsjö. Benen rör sig framåt utan att tänka på att det egentligen är rätt tråkigt att promenera.

Idag ska jag på årets andra friskispass, och det kan ju vara bra med tanke på att jag ska åka skidor om en och en halv vecka. Benmusklerna är inte i toppskick om vi säger så.
Men jag ska knata i trappor och träna fram till dess, för det är mycket roligare att åka slalom om man har lite styrka i benen.

I morgon avslutar jag nog redigeringen av Ett oväntat besök, sedan har jag helgen på mig att skumma igenom det innan jag skickar det till Kerstin.
Jag ska förstås jobba i Sälen också, men om det blir korrläsning av Ett oväntat besök, eller uppstart av hemliga projektet, vet jag inte än .... jag lever i spänningens tider.

Helt galet roligt.

Jag har fått låna en stuga i Sälen, i min gamla hemort Tandådalen (bodde där i tre år),  mot att jag skottar bort snön runt huset. Det enda jag behöver göra är att ta Fårdan och åka dit vecka 4.
Det ska bli fantastiskt, jag som har nya skidor och allt.
Jag kan inte stanna en hel vecka, men några dagar i alla fall.
Hurra!
Jag ska jobba och sporta, kanske träffa någon gammal kompis som fortfarande bor där. Tror att det blir en finfin kombination.
Jag var verkligen lycklig när jag bodde där och har alltid längtat lite tillbaka.
Nu får jag se det igen.
Åh, vad glad jag är!

Tandådalens värdshus. Där jobbade jag som servitris en säsong.

Det var vinterns bästa dag, idag.

Sett till vädret.

Det frostnupna blir så himla fint.
En dryg timmes promenad senare är jag redo för pass 2.
Tjohoo

Eftersom jag överhuvudtaget inte har någon stil,

är det kul att fundera på att hitta en.
Jag har försökt mig på det mesta, jag har varit en totalt misslyckad Rockbrud, Fin dam - där nog o-rikedomen lyste nog för stark, Sportfia, vilket väl lyckades så länge jag bodde i Sälen men jag blir en tant av det nu, Bohochic, vilket jag senast gick på förrförra sommaren och nu hänger klänningarna i garderoben, Morgonrockar är det enda som är signifikativt för min garderob – men det vore väl hemskt om det är min stil.

Jo, jag har nog förresten något som jag alltid återvänder till,. En löst sittande skjorta och brallor i samma färg. Jag uppsättningar i svart, vitt, militärgrönt och rött.
Men är det en stil?
Ja, kanske.

När en av mina karaktärer, Elsa, var i Indien ändrade hon sin stil mot något mer bekvämt.  Hon gick från trist kjol till lång skjorta och byxor i samma färg. Det blev hennes grej.

Så himla fint och bekvämt, tycker jag. Kanske därför jag klär mig liknade själv, om än mer skandinaviskt kanske.
Men jag skulle vilja gå åt det håller, som tjejerna på bilden. Bekvämt, fint OCH praktiskt.
Jag har också nyligen läst om en ung kvinna som alltid har samma kläder på sig på jobbet. Vit skjorta och svarta byxor.
Alltid, varje dag.
Snacka om att ha en stil.

Idag ska jag i alla fall återanvända Sportvarianten eftersom jag ska sätta på mig skidbyxorna jag köpte förra året och gå på en promenad.
Det är kallt här idag, så det behövs.
Jag hittade ett par oanvända fleeceleggings i garderoben när jag rensade inför flytten och de passar också utmärkt nu.
Men först ska jag förstås jobba. Jag får inte gå någonstans innan jag har avverkat 20 sidor.

En kopp kaffe till så är jag igång.

Min kompis Helen har influensa.

Och en överdjävlig sådan, med sjukhusbesök och order om att ta det lugnt.  Jag hade den ju förra julen och jag tror att jag har lite skydd i år tack vare det men man vet ju inte.
Nu tänker jag stanna hemma och inte umgås med någon hade jag tänkt säga, men jag vill ju träna och på söndag ska Jonathan och Linnea bjuda mig på bio och det vill jag ju vara med på.
Jag får väl låta bli att andas, helt enkelt. För sjuk har jag veeeeerkligen inte tid med.

Förra året var jag på benen kanske lite för tidigt och jag kan ha smittat en annan kompis som däckade två dagar efter att vi sågs.
I år sägs den vara värre än förra året. Lunginflammation och sådant elände.

Nästa år ska jag vaccinera mig.

Gör ni det?
Eller har ni haft den i år?



Jag rekommenderade just den här, från SvtPlay, på Facebook - men om ni inte följer mig där. 4 avsnitt, känns som om den bygger på en bok (uppbyggnaden är lite BOKIG!) men det vet jag inget om.

Jag tar tag.

Ska träna. Har sovit lite dåligt i natt, vaknade alldeles för tidigt och då snurrade tankarna igång så fort och mycket att det var omöjligt att somna om.
Jag fick ju mitt manus sex veckor för sent och det är så mycket som drabbas på grund av det. Inte minst leverans till ett annat land ... som i sin tur hade betytt betalning. Det är ju så kontrakten ser ut och det är efter det man planerar sin ekonomi.
Jag önskar verkligen att jag kunde komma till ett läge när jag inte längre var beroende av det, där utlandet bara var en krydda. Så ser det inte riktigt ut för mig än, tyvärr. Det måste än så länge funka som ett rullande hjul och en käpp i ekrarna ställer till det.

Anyhow.
Dagens träningspass (i min grupp i Farsta), det första sedan tidig i höstas, kommer nog att bli tufft.
Men jag tänker inte ge mig. I morgon ska jag på nästa (eller på torsdag beroende på tränare) och tänker att jag måste komma igång för att det är bra för mig helt enkelt.
Roligt är det då rakt inte.

Efter träningspasset ska jag jobba.
Hurra.
Jag har, trots att det är lite bökigt ibland, världens bästa jobb!

Jag älskar Oprah. Det här fick mig att gråta.

Mitt fel att inte bloggersidan var okej. Hittade felet.

Det var en perfekt promenad idag.
Med Zlatanboken i lurarna gick jag hemifrån till Årstabron, över den (tror att den är bortåt en kilometer lång) och konstigt nog var inte den lika läskig som jag upplever att Liljeholmsbron än. De är ungefär lika höga.

Anyhow.
Vid brofästet på andra sidan kan man slinka ned i Tantolunden och koloniområdet. Mysigt promenadstråk fortsätter sedan utmed vattnet fram till Liljeholmsbron och tillbaka hem. Den här gången gick jag via centrum och handlade.
Det tog en timme att gå, ungefär. Sisådär en halv mil, kanske?
Jag går inte fort, jag går TREVLIGT!

Idag var det verkligen en varmkakaodag. Men jag dricker ju inte det så jag fyller koppen med kaffe istället nu när jag, med nackkragen på i soffan, går igång med arbetspass två.
Femton sidor ska klaras av.'
Jag börjar NU!

Där borta är Årstadal

Jag fattar inte vad som har hänt med blogger

Plötsligt är allt så smått. Är det så hos er också?
Bloggen ser okej ut, men när jag ska skriva det här måste jag dra upp sidan i storlek för att se vad jag skriver.

Jaja, det är inte här jag ska skriva idag, utan i mitt manus.
För senare har jag fått för mig att jag ska gå över Årstabron, genom Tantolunden och hem över Liljeholmsbron vilket nog är en perfekt längt på promenad men kanske lite för kallt för idag.
Vi får se hur vädret är när jag är klar med jobbet men jag har ju faktiskt långkalsonger att ta till om det är kallt på riktigt.
Och skidbyxor.

Jag återkommer med bilder om det blev något.

Det ser ut att bli en ljus och fin dag i Stockholm,

en av de första sedan jag flyttade hit. Det känns som om det mest har varit grått under december.
Det behövs lite kyla för att till exempel skidbacken i Huddinge ska öppna. Min nya slalomutrustning – med de illgröna skidorna och hjälmen i spetsen – står ju och darrar av längtan efter nypistade backar.
Någon dag ska jag ta Fårdan till Borlänge och Romme alpin, men just nu hinner jag inte.
Idag tänker jag mig två redigeringspass med en promenad däremellan.
Men jag får inte gå någonstans innan jag har gjort 20 sidor. Jag måste vara en sträng chef. Har gullat lite för mycket med mig själv under julen, men har i ärlighetens namn behövt vara ledig också så jag förlåter latmaskeriet (det gör jag alltid) och satsar stenhårt nu i tio dagar istället.
Jag har aldrig missat en deadline och det vore väl själva fan om jag skulle göra det nu när det faktiskt inte behövs (behövs är en helt annan femma såklart).

Igår dog Johannes Brost som ni väl alla vet vid det här laget.

Vi träffades på 80-talet på Café Opera, där vi båda hade flyttat in ... Jag var ny i Stockholm och vi blev snabbt vänner på det sättet man blev i stan då. Man gick ut, garvade och sedan gick man hem. Inga allvarliga samtal, dem skrattade man bort vare sig man hade behövt ha dem eller inte.
Ibland fick han sova hos mig. Han hade en plastpåse med grejer han bar runt på och vad som fanns däri minns jag inte riktigt, inte var han egentligen bodde heller. Kanske hemma hos sin älskade mamma, som fortfarande levde då.
Det var inte så noga, på något sätt.
Ibland bjöd han in till teatern. Han spelade mycket fars då (det här var innan Rederiet), var på krogen nästan jämt och till sist åkte han ju dit för kokaininnehav.
Det flödade tydligen ute då, men jag har aldrig sett eller blivit erbjuden det. Aldrig förstått när människor är påtända. Jo, senare, men då fick jag lära mig att tolka det.

Däremot minns jag att vi, Johannes och jag, efter hans fängelsevistelse (där ingen hälsade på honom vilket han var ledsen för, men jag tänkte att han nog aldrig hade hälsat på mig heller ...) var hemma hos en kompis till honom som bjöd på mariujana och jag provade, vilket fick Johannes att bli tokig. Låt bli det där, gormade han både till mig och kompisen, och efter den gången (jag blev lite yr i mössan, det var allt) så provade jag en gång i USA (blev obehagligt yr i mössan) och sedan var jag klar med droger. Jag tror aldrig att Johannes gick i närheten av narkotika igen efter sitt fängelsestraff. Jobbet var nog för viktigt.

När vi båda gick vidare i våra liv, både han och jag fick ju familjer, så sågs vi aldrig mer men har jag ju följt honom genom åren. Inte minst i Let´s dance där 70-åringen hoppade runt som om han vore betydligt yngre.
Så sorgligt. Det var en extremt levnadsglad man.

Jag vaknar lite för tidigt

sett till hur sent jag somnar.
Men är inte så förfärligt trött ändå, men det kanske kommer senare.
Idag har jag först ett möte och sedan ska jag åka till stan och laga min telefon. Det har liksom gått flisor i skärmen och den är inte vidare mysig att använda just nu

Senare idag tänkte jag jobba om jag orkar. Allt över inget är ett bra resultat.
Jag har inte varit i stan på evigheter. Promenerat i den har jag nästan inte gjort sedan bombdådet, 7 april, men jag tror inte att det har med det att göra. Jag är bara inte sugen på stan, helt enkelt.
Jag vill hem till min lilla lya med min nylagade telefon.

Ungefär så, denna Trettongdagsafton.
10 dagar kvar till deadline.
Jag har liiite att ta tag i.

Hoppas att ni får en fin avslutning på julhelgerna.
På måndag är det vardag igen.
Tjoho!

Hela eftermiddag igår var jag med de unga tu,

Och idag försöker jag komma ikapp lite med min redigering där jag nu har kniven mot strupen. Men idag har det rullat på bra, tack och lov. Jag ska ta ut Fårdan och åka en sväng till Sumpan i eftermiddag men tror att jag klarar 20 sidor innan det idag vilket är första gången under den här redigeringen.

Ibland undrar jag vad som styr det där. Att det är rulle ibland och nästan motvilja dagen efter.
Det är ju samma manus och samma redaktörs små påpekanden.
Igår vad det här det sämsta jag har skrivit, idag tycker jag att det är helt okej.

Nu har jag ätit frukost/lunch och ska strax på det igen.
I soffan, tänkte jag, eftersom jag redan har stått upp bakom skrivbordet ett par timmar
Jag har nackkragen på mig och tror att det kanske kan funka en stund i alla fall.

Tjoho.

Jag tappade min telefon i golvet igår.

I badrummet.
Mattorna var borta, i tvätten, och jag hade inte stängt plånboksfodralet ordentligt så när den damp i golvet sprack skärmen.
Det har aldrig hänt mig förut och jag blev på riktigt ledsen. Så fånigt, det är ju bara matriella ting, men jag älskar min telefon och är så himla glad för den.

En ny skärm kostar skjortan men idag fick jag 1000 kronor på min drulleförsäkring och tack Vardia för bra bemötande, inga konstigheter utan lätt ordnat. Så nu är jag glad igen och 1500 är surt som tusan men får väl vara läropengar helt enkelt.

Egentligen skulle jag ha haft ett möte idag på förmiddagen, men det blev skjutet på tills på fredag, så då passar jag på att åka till stan och få skärmen utbytt då.
Istället jobbar jag nu ett par timmar innan jag ska träffa Jonathan och Linnea och vi ska gå på bio.

Hej så länge!

Ser ni den stora spegeln på väggen därinne.

Den är blytung, har bara ett par små hål som man måste passa in om man vill ha den på väggen och därför har den stått lutad de senaste åren för den har verkat vara omöjlig att få upp.

Ett stort och starkt ex lyckades en gång, men sedan dess har den stått på något.

INTE FÖRRÄN NU NÄR JAG FIXADE DET  HELT SJÄLV!

Jag mätte, borrade med min nya hammarborr - grym by the way - försökte få upp den, insåg att jag borrat tre millimeter fel. På det igen, gjorde ett nytt hål, ny plugg och skruv i betongväggen, lyfte spegeln, balanserade, svettades ymnigt, fick i ena skruven och till sist den andra.

Så jäkla GÖTT!

Jag älskar numera mitt nya pyttelilla sovrum. Under spegeln satte jag en liten ljusslinga från Ikea, 79 kr tror jag att den kostade. Blir ett bra och mysigt ljus. Jag hade trott att den skulle passat i ett av mina skåp men det gjorde den inte, så nu kom den till användning här istället. Bra va?

Till vänster om sängen står skrivbordet och där ska jag ställa mig alldeles strax och redigera Ett oväntat besök.

Det börjar bli bråttom nu och mina 10 sidor per dag räcker inte långt.

Jag måste i alla fall upp till 15 om jag ska hålla målet 15 januari.

Sedan ska jag skriva två böcker fram till 15 maj.

Lycka till, Åsa!

Så var det här då,

allt det nya som ska förvaltas och ge frukt.

Jag börjar alldeles för tidigt, har redan varit klarvaken i ett par timmar men det är först nu jag har insett att det är lika bra att dra igång det här nya året direkt istället för att vifta med tårna i sängen.
Alltså ställer jag mig med min kaffekopp bakom skrivbordet och börjar redigera. Jag tänker att jag ju alltid kan sova ett par timmar till senare.

Första nyårskvällen här var fin.
Lite lagom smällig.
Jag skulle tro att det lät betydligt mer ute, men här inne är det så ljudisolerat att det som sker lite längre bort inte hörs så väl.
(Ps, det är så isolerat att de som har Tre som abonnemang inte nås av telefonsignaler. För mig, med Telia, funkar det men Jonathan kunde inte varken ringa eller ta emot samtal när han var här.)

Jag har duschat, nu ska jag bara äta lite innan  jag igång verksamhetsåret 2018.

Hurra!

Gott nytt år!

Idag packar jag ihop julen i Årstadal.

Det känns alltid lite vemodigt att göra det, jag vet inte varför. Kanske för att julen alltid är så känslofylld för mig. Enbart positivt. Jag är så himla lättrörd att jag gråter en skvätt varje dag. Och njuter av det.

Men samtidigt vill jag få in ny luft och se om lägenheten är lika mysig utan tomtar och gran. Vi får väl se.

Annars, denna mormors födelesedag (hon skulle fyllt 105), har jag tagit ledigt igen. Jag vill få klart lägenheten, ska tvätta klockan ett, och småpysslandet med ditt och datt kommer att ta hela dagen.

I morgon hoppas jag kunna säga att jag har tömt och flyttat en byrå i sovrummet, borrat upp en spegel, slängt ett gammalt vingligt balkongbord och ett trasigt skåp från Ikea, hittat mina kuddfodral, packat julsakerna, ställt ned ljusstake i källaren, bäddat rent, hittat en bra plats till stegen jag alltid måste använda till de höga skåpen här, kommit på vad jag ska ha på den breda köksdisken när tomtarna försvinner  - eftersom tomt inte är min grej, tvättat och dammsugit... ja, ni fattar.

I morgon börjar 2018 och jag tänker stå redo!
Jag älskar nytt år.
Jag förstår inte att jag inte kan få till samma nykänsla andra datum, men det här är alltid speciellt. Första januari. Möjligheterna är plötsligt där  - som om de inte har varit det tidigare.

Så välkommet, du nya år där så mycket än så länge ligger öppet för mig att förvalta  och starta upp.

Det känns härligt!

Jag skolkar från redigeringen idag.

Som ni ser så återstår det lite att göra här hemma och jag tar helt enkelt tag i det idag istället. Ikväll ska vi fira Linnea som fyller 23 så det passar bra att rensa klart nu så är det fint i morgon, när jag ska tvätta och jobba - haha. 

Det är mitt nyår, men jag har valt det själv och tackat nej till inbjudningar. Jag är jättegärna hemma på nyårsafton. 

Tidigare inte minst för Misses skull, men i år är det för min egen. Jag har väl vant mig vid det, antar jag.

Det var den rapporten näst sista dagen på det här året.

Wohoo.

Jag har tydligen en faster som har dött.

Den som håller i bouppteckningen ringde idag.

När min "pappa" dog fick jag ingenting så karln måste ha dött utan kläder på kroppen.
Men med tre av de åtta "halvsyskonen" på rätt sida av landet så delade väl de på det som fanns, får man förmoda.
Jag har ju aldrig träffa faderskapet. Häradsbetäckaren från Norr som jag kallar honom när jag föreläser.
Alltså har jag inte heller träffat hans syster som nu är död. Familjelös, stackaren.

Jag var väldigt svår att hitta, sa bouppteckningsmannen. Jag sa att det var synd att han inte hade googlat ...
Mina "halvsyskon" hade inte en aning om vad jag gjorde eller befann mig, och det kan ju vara sant.

Men jag vet ju att jag hade  kontakt med i alla fall en av dem, en ett par år äldre kvinna, när Casanovas kvinna kom ut (En kille hade jag sagt upp bekantskapen med några år tidigare.)
Å andra sidan sa jag till henne att jag inte ville ha kontakt med den sidan av släkten så hon har nog förträngt mig och mitt bokskriveri.

Bouppteckningsmannen trodde, för det hade någon sagt, att jag jobbade på Kungsörnen (mjöl och pasta ni vet), och sedan hade han hittat en bokförlag som jag verkade tillhöra: plusbok.se
Han hade letat JÄTTELÄNGE efter mig.
Men nu när jag försöker  hitta när fastern dog verkar det vara omöjligt trots att jag tror mig vara en mästare på google.
Så det är kanske inte är så lätt det att hitta folk ändå.

Nu är frågan om jag ska åka till Haparanda på bouppteckning, bara för att paradera för de som sket i mig på den tiden jag faktiskt tyckte att det skulle vara roligt med en kontakt.
(Men nä, det är roligare att fantisera om än att göra på riktigt tror jag.)

Min "pappa" hade tio syskon har jag någon gång hört och eftersom fastern verkar ha dött barnlös kan det ju finnas typ 80 "kusiner" som ska dela på silverskedarna - min "pappas" syskon kan ju också ha haft åtta ungar.
Så jag blir nog inte miljonär av det här arvet, men det ger mig ju en utmärkt möjlighet till research i redigeringen jag håller på med.

Nästa bok – Ett oväntat besök – handlar om arv och oväntade släktingar.

Det blev en störtmysig dag igår.

Vi var på Ikea, Heron city (ett bio- och köpcenter nära Ikea) och sedan såg vi Solsidan som var jättebra!
Men.
Stolarna på Heron (salong 10) var inte avsedd för någon med korta ben. För första gången någonsin satt jag och dinglade med fötterna om jag skulle sitta ordentligt. Otroligt obekvämt, och den salongen sitter jag aldrig mer i. Jag måste ta reda på om de har gjort om alla saonger på samma sätt, för i så fall får jag gå någon annanstans om jag vill gå på bio.

Jaha, det var det.
Idag är det bara jobb som gäller, och jag ska börja med det och ta promenaden när jag är klar.
Jag har Simonas Överenskommelser i lurarna (testar Boookbeat en månad).
Då kan man gå långt!

Det är fortfarande mörkt i förorten, och klockan är tjugo över nio.

Jag har kollat två klockor för säkerhets skull.
Jag förstår ingenting när jag läser om vinterväder och stormar. Här är ingenting av det alls. Bara grått.

Idag kliar mina ögon coh när Jonathan var här kliade hans näsa och han nös så mycket att han kände sig allergisk mot något. En allergitablett senare var det borta.
Så vad kan utlösa kliet i mina ögon? Hyacinter (outsprungna), Amaryllisar eller Julstjärnor?

Well.
Jag ska skjutsa Jonathan och Linnea till Ikea idag, vilket är bra för då kommer jag ju härifrån och kan känna efter om det blir bättre. I värsta fall får jag väl hiva blommorna. Julen är ju trots allt över ... i alla fall snudd på.

Senare idag måste jag jobba (jag skriver måste för jag är inte ett dugg laddad), och målet är fem sidor. Det går långsamt framåt här just nu ... Jag måste erkänna att jag längtar efter att få sitta i soffan men det funkar inte med min nacke.
Kanske om jag har nackkragen på mig?
Jag borde testa det.
Det vore fantastisk om jag kunde varva stå vid skrivbordet med att sitta i soffan.

På julafton tog Jonathan och jag en långpromenad,

och igår var det premiär för mig att ranta iväg själv. Det är ett av mina mål när det vänder och går mot ljusare tider igen, för det är inte min favorittid alls men det kanske blir lättare om jag är utomhus en timma om dagen. 

Timma och timme.

Just nu redigerar jag och min redaktör petar i alla mina timma som jag skriver. Hon vill att det ska heta timme.

Båda är rätt vill jag gärna säga, det är snarare en dialekttal grej än något annat.

Jag är från västkusten och där säger vi timma.

(Men jag ändrar, såklart. Jag är envisare med andra grejer.)

Däremot inser jag att jag har använt parantes och punkt helt fel (inte i manuset, där har jag inga paranteser, utan till exempel här i bloggen). Hur kan man inte fattat det?

Jaja. Nu har jag läst på.

Hoppas ni har en bra onsdag.

(På bilden Hornstull sett från min sida av vattnet)

Vardag hos Hellberg efter att ha somnat om och somnat om.

Jag ska jobba en stund och sedan promenera till Liljeholmen så att jag kan fylla på förrådet med lchf-mat. Till frukost åt jag äggröra (med en hel del smör) och prinskorvar. Supergott. Jag gissar att det tar några dagar för magen att bli normal igen och jag längtar!

Jag ska gå förbi en väskaffär och se om de har en piffig dramaten. Min är slut (och ful) efter att att kört det mesta i den. Det är ju en strålande transportvagn även till annat än matvaror.

Typ så.
Är ni lediga fram till nyår eller hur kan ni göra på era jobb?

Den här

Vi har haft det toppenmysigt.
Jag tycker oerhört mycket om traditioner, det finns en trygghet i dem. Det gäller förstås alla. Både nya och gamla svenskar. Vi måste alla få ha våra traditioner ifred.
Jonathan och jag har till exempel värnat vår rätt att skära tjocka skinkskivor.

I Östersund, hos flickvännen, gör man inte så. Man skär tunt OCH TROR ATT DET ÄR RÄTT.

Jaja.

Så länge man är snäll så får man göra precis som man vill, är min tes. 

(Överallt utanför mina dörrar, alltså.)

Jonathan var ointresserad av våra traditioner några år i tonåren, men är nu tillbaka i "så gör vi Hellbergare."

Det känns bra.

Tryggt som sagt.

Jag önskar att alla fick ha det så. Alla!

Sömntuta

Midvinternattens köld är hård,

  

stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladugårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta -
"nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta" - 
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen - 
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver.

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtrycka:
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick - men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Viktor Rydberg

Roliga beslut idag,

där det hemliga projektet äntligen har antagits.
Vad det handlar om får jag berätta när avtalet är klart.

Nu ska jag sätta på mig ett ansikte och dra till Farsta där jag först ska julhandla klappar och sedan signera böcker en stund.
Tjoho, som vi säger när vi har skaffat oss mer att göra!

Mitt 25:e uppdrag den här hösten/vintern sker i morgon,

och nu börjar det droppa in roliga förfrågningar för nästa år.
Jag fyller på dem ovan, om ni vill komma och lyssna.
Igår Norrköping, idag Arboga.

Här går det inte fort, inte. Är på sidan 13 och hade velat vara på 20 ... men jag kämpar på under tiden jag tvättar. En sida här och där blir 20 innan dagen är över.
Jag gillar att hålla mina egna mål och vill ju verkligen bli klar, helst innan trettonhelgen.
Fortfarande återstår det att inhandla några julklappar, men jag tänkte vara smart och göra det i morgon i Farsta eftersom jag ändå ska dit och signera. Om jag är där ett par timmar innan så hinner jag ju köpa det jag har tänkt.

Ungefär så.
Nu ska jag duscha. Det får nog igång mig lite.

Då har jag satt tänderna i manuset.

Mer ett nafs än ett stort bett men jag ger mig själv tillåtelse till det nu de närmaste dagarna, men ju mer jag gör desto bättre är det förstås.
Den här boken är annorlunda, känns det som. Kanske inte lika lätt att ta till sig, inte lika omedelbar. Jag vet inte, själv gillar jag den som tusan.
Den har en riktig konflikt, inget som går att "prata om" och så löser sig allt.
I maj ska den gå att lyssna på  och i september kommer den i inbundet format.
Samma inläsare, hoppas jag. Hon – Gunilla Leining – ska i alla fall ha fått frågan. Hon fick så mycket beröm för Sonjas andra chans att det vore jätteroligt om hon vill och kan läsa in Ett oväntat besök också.


I alla fall:
Jag ska jobba med den nu på förmiddagen och sedan ska jag tvätta. Och kanske titta efter en tvättmaskin på blocket. Det vore enormt skönt att ha en i lägenheten men verkar onödigt att köpa en sprillans ny.

Typ så.
Och dagens tips: Stressa inte ihjäl er.
Det blir jul nästa år också!

Då är jag startklar

och redo för att ta mig an Ett oväntat besök.
Det ska bli mig ett sant nöja.
En snabb blick på första raden och redan där har jag glömt ett "att."

Nu kör vi!

Gamla riksarkivet.

Vilket ställe!

Det är säkert ett av de dyrare julborden, men vi pratar kanske 100 kronor per kuvert och vi dricker ju inget annat än julmust som många andra gör.

Jag tänker på det när vi har pratat julbord med väninnor andra år, när det här har varit för dyrt men väl på det lite billigare stället så har istället bubblet flödat (förmodligen svindyrt, jag vet ju inte det. Mer än en hundring i alla fall.)

Allt var jättegott och jag snodde till och med lite från veganbordet för att testa.

Ibland tänker jag att jag helt ska sluta äta kött, men är inte riktigt där än. Jag vet inte vad jag ska äta istället för fisk är ju så tråååkigt.

Jag behöver inga råd, det här är bara tankar än så länge.

Idag ska jag handla och fixa lunch till Helen som kommer hit på visit, och i eftermiddag kommer Teresa hit för lite jobbsnack.

I morgon börjar jag redigera Ett oväntat besök.

Iiiiiii

Jag har ju fått umgås med de här två

i några dagar och än är det inte över. Idag ska vi äta julbordslunch ihop, och sedan får vi väl se om jag kan släpa med dem till Stortorget och julmarknaden i Gamla stan (Gamla stan eller Gamla Stan?) Eftersom julbordet är på Riddarholmen så är det ju nära.

På fredag gör jag mitt sista jobb för i år ... om man bortser från redigeringen av Ett oväntat besök som börjar från och med i morgon bitti. 

22 december mellan 13 och 15 finns jag i Akademibokhandeln i Farsta.

Förlåtelse är spännande.

Jag vet inte varför jag tänkte på det idag, för jag har inget sådant alls som gnager – i alla fall inget just nu.
För mig handlar förlåtelse om att lämna något bakom mig, att inte längre älta en oförrätt (stor eller liten). Det betyder inte att jag kan umgås med personen som gjorde mig illa, absolut inte. Det finns flera, särskilt en person, som jag aldrig någonsin vill prata med. Men det hen gjorde mig har jag släppt för länge sedan. Däremot känns det som om handlingen var sprungen ur ett karaktärsdrag som jag inte står ut med och då får relationen vara.

Så för mig: förlåta handlar om att släppa taget om en handling, inte om att återigen släppa in en människa som har gjort mig illa.

Typ så, denna söndag när familjen flyttar går vidare.

Ps, såklart att den 160 centimeter långa och 80 cm höga byrån gick att köra i Fårdan. Luckan gick inte att stänga helt, men färden gick utmärkt de få kilometrarna mellan Kungsholmen och Årstadal. Nu står min tv och tronar på den och i morgon kommer Jonathan och Linneas nya 75-tummar (yes box, det är banne mig som en hel vägg, min är 60 ...) att stå på min gamla bänk.

Bytt är bytt och jag har fått fler lådor till alla mina grejer!

Här är jag med på ett hörn.

Klicka här.

Idag är det flyttdag. Fårdan ska försöka ta grejer som är 160 cm långa och jag tror att det enda som kan bli svårt är en vit malmbyrå från Ikea som ska hit till mig från Jonathan på Kungsholmen.
Det är inte en lång resa och om jag kan köra den beror på om vi får in mer än hälften, sedan får vi väl binda fast den på något sätt.
Jag ska också flytta en lika lång bordsskiva och stereobänk, men det kommer nog att gå eftersom det är bordet är platt och stereobänken låg om än lång.

Det var väl det, så länge.
Hej hopp.

Jag bloggade inte igår.

Det händer inte ofta och igår började jag skriva på ett inlägg men något hände som gjorde att jag aldrig skrev klart.

Jaja.

Nu är det fredag, jag ska strax piffa till mig och ta tvärbanan till Mall of Scandinavia. Den stannar utanför dörren där och går utanför dörren här. 33 minuter. En fredag kan jag inte tänka mig ett bättre färdmedel.

Nedan ett lite trångt och stökigt vardagsrum med i morgon blir det ordning igen. Det sista ska på plats. Jonathan och jag ska byta möbler. Han har en stor Ikeabyrå och jag har en tv-bänk. Eftersom Linnea och han har köpt världens största tv så får han min bänk och jag tar byrån som ger mig mer förvaring.

Igår hämtade jag herrskapet på Ikea, och när vi började lassa in deras fem kundvagnari min Fårda var jag övertygad om att taxin som stod bredvid skulle få köra dem hem, men med packteknik och med deras villighet att sitta som sillar i en burk, fick vi in allt. 

Helt galet.

Hoppas att ni får en fin helg!

Jag laddar för måndag. Då påbörjar jag slutredigeringen av Ett oväntat besök.

Luciamorgon.

Varje år  den 13:e slår jag upp de blå vid halv sju så att jag och frukosten är klara för att titta – och kanske främst lyssna – klockan sju.
De senaste åren har jag också gått på julkonsert i någon kyrka, men inte i år. Jag har missat att köpa biljetter för att jag inte har vetat hur jag har legat till i flytten, och när jag väl insåg att jag nog hinner så var biljetterna slut.

Jag pyntade i alla fall igår, och idag ska jag bära ned rester till förrådet och slänga en sopsäck med skräp. Och så ska jag tvätta.
Sedan tror jag faktiskt att jag är inredd och klar.
Det kan hända att jag får "Ett oväntat besök" i lådan idag för en sista redigering. Så om ni undrar vad jag ska göra över jul så vet ni det nu.

Det hemliga projektet vet jag fortfarande inte hur det går med, det var lite för mycket förknippat med den nya verkligheten som vi lever i just nu och jag vet inte om vi kan styra om det så att ämnet fortfarande är aktuellt om drygt ett år när den skulle kommit ut. Det återstår att se vad som sägs om den.

Min plan har ju varit att börja skriva på något helt nytt första januari, men om jag hinner klart med redigeringen av Ett oväntat besök till dess återstår att se. Det är nog tveksamt.

Anyhow.
13 december.
Glad Lucia på er.

Jag fortsätter pysslandet,

men det viktigaste idag är att handla. Det är tomt överallt och än så länge har jag inte ens lagat mathär. Pyttipanna i halvfabrikat , grillad kyckling och stekta ägg räknas liksom inte.

Och så måste jag handla tvätt- och mjukmedel. Förra gången köpte jag kapslar och när jag hade glömt att stoppa in en i maskinen klämde jag hål på den och tänkte att jag ju kunde hälla innehållet i tvättmedelsfacket.
Ha ha ha.
Hela kapseln sprutade istället mitt ansikte, hår och ögon fulla av tvättmedel.
Alltså kommer jag inte att använda dem mer och behöver vanligt flytande som jag alltid har haft. Min Ica i huset har inget doftfritt så jag promenerar till centrum och handlar och tar tvärbanan hem. Perfekt att slippa ta ut bilen.

Samtidigt ska jag slänga en massa grejer som står i hallen.
Jag trodde att det var tack och adjö till en gammal hatthylla som inte längre fick plats men en snilleblixt sa mig att det skulle bli ett fantastiskt printerbord, och det blev det ju. Jag har två likadana hatthyllor, den andra huserar mina handväskor i hallen, så nu kom båda två till användning.
Hurra!

Min lilla lägenhet har fått klara sig utan mig ett par dagar.

I fredags var jag först på en signering och sedan i Skokloster på julbord med Simona. Så galet kul. Robert och Maria Wells spelade (med sina musikanter och sångerskor) och jag fuskade och åt julskinka trots att det är förbjudet innan dagen före dopparedagen.
En fantastisk kväll!

Igår tittade jag på Jonathan och Linneas nya lägenhet och trots att den bara är 4 kvm större än den här så upplevde jag den som mycket större. De hade målat både köket och sovrummet sedan de fick nycklarna i fredags, och det var så himla fint och de är så exalterade över att ha ett förstahandskontrakt.

Efter titten där åkte vi till Ikea och där var vi i SEX timmar. Men när vi åkte därifrån hade de beställt säng, garderob och soffa så det var välimvesterade timmar såklart.

Jag var hemma tio i går kväll, stuptrött, men efter åtta timmars sömn är jag redo för att göra klart allt här. Den nya borrhammaren måste användas och det kan vara dags för den idag.
Jag väntar fortfarande på en massa grejer och måste sysselsätta mig för att inte få spader.

Hoppas att er andra advent var fin!

Jag måste säga att jag är nöjd med mitt matbord

Och med att jag behöll de genomskinliga stolarna.  Man ser min snorbraiga bokhylla genom dem.

Jag har ett kartonger kvar för jag vet inte vad av det som ska upp på väggen. I dem ligger foton och solspeglar. Jag får fundera lite helt enkelt.

I morgon signering och sedan iväg på något urmysigt. Återkommer!

Jag ska inte säga att jag är uppgiven,

men det tar liksom aldrig sluuuuuuut.
Och min hårborste har jag letat efter sedan jag kom hit!

Sedan är jag en sådan jäkla petimeter. Ingenting får störa. Jag tror att det är ögat som är känsligt och registrerar allt, vilket ger mig ett mindre spel om något känns fel. Det är därför jag får så många hål mina väggar, det ser bra ut när det ligger parat på golvet men väl på väggen så stööööör det.
Well.
Så långt har jag inte kommit än, för det som passade på väggen i Farsta passar inte på väggen här. Väldigt märkligt men så är det.

I andra lägenheten hade jag ett förråd på typ tre kvadratmeter (kanske något mindre) och det var perfekt att slänga in grejer i, men ett sådant har jag inte här. Ett mindre källarförråd, men där vill jag inte lägga "allt", ifall det blir inbrott.

Och så måste jag investera i en garderob (och frakt och montering) för jag står inte ut med trådbackarna som ingår. Sorry, men det gååååår bara inte.

Tack, nu har jag fått klaga lite och det känns genast mycket bättre. Nu ska jag tvätta håret utan att borsta det och sedan ta nya tag.
I morgon ska jag jobba. Signering i Huddinge. Det ska bli kul, jag har inte varit i den bokhandeln tidigare.

Wohoo.
Nu köööör vi!

Tänk att det har gått två år sedan mitt arm/axel-helvete.

Jag är fortfarande inte hundra återställd, och kommer nog aldrig att bli det heller. Det gör inget, jag kan sova på andra sidan och behöver inte vrida armen på sätt jag inte klarar.

Och jag har kommit långt på två år:

"I oktober vågade jag mig ut igen, var inte lika rädd för folk och för att bli knuffad och en månad senare tordes jag åka till London.

Jag har forfarande ont, vissa dagar är värre än andra, men värktabletter funkar numera. Det gjorde de inte när det var som värst. Inget utom att sitta eller ligga blickstilla hjälpte då.
Dessutom kan jag tvätta håret, föna det och bra dagar sätta upp en tofs som inte hamnar snett.
Bara en sån sak!

Men jag kan inte tvätta mig under högerarmen, jag får inte upp vänstern så att jag kan raka mig, jag kan inte klia mig på skinkan, inte knäppa en bh annat än på framsidan och det gör ont att vrida om och dra upp den, att öppna en trög dörr är svårt, men bära klarar jag rätt bra.

Jag kan inte dra av kläder på överkroppen, inte korsa armarna eller sätta vänstra handen i sidan, men jag klarar att dra upp ett par brallor, ta och på av en stretchig t-shirt och jag törs gå i högklackade skor när det ges möjlighet.

Jag kan inte sova på vänster sida, men är så van vid höger nu att det inte spelar någon roll.
Jag undviker hastiga rörelser och ber en bön om att slippa snubbla, och jag ställer mig på en stol istället för att sträcka mig när jag behöver båda armarna för att ta ned något. Jag når längre om jag lyfter hela axelpartiet.

Det är ett mindre helvete att betala parkering med att sticka in kortet i genomfarten, men tricket är att sticka in det och sedan dra tillbaka armen tills maskinen säger åk. Jag behöver i alla fall inte gå ut längre, det är positivt.

Det är obehagligt att ha mycket kläder, eftersom vänstern är så klistrad vi kroppen känns alla sömmar, och jag kan inte bära handväskor annat än i handen. Men jag kan stänga min bildörr med vänsterarmen och om jag vrider mig tillräckligt får jag tag i bältet också med vänster."

På Bonniers får man veta exakt hur mycket man säljer

Det börjar likna något

och i morgon passerar mina fyra Forum-böcker 200-tusen sålda ex. (Med Sonjor och Casanovas kvinna så har jag nog sålt mer än en halv miljon - ungefär 400 i Sverige.)

Kul! Heja böcker om medelålders kvinnor.

Jag somnade om, så i natt sov jag nog totalt 10 timmar. Är som en ny människa. Nu hugga tag här och tvätta för första gången, sedan kommer en kompis och fikar.

Tjohoo.

Klockan är kvart över 4

Jag har varit vaken timma.
Somnade halv nio, så det kanske inte är så konstigt men är stuptrött så ska försöka somna om.
Här är fortfarande kaos men har grävt fram det viktigaste. Vågar inte ens tänka på hur det hade varit om jag inte hade småflyttat en del först.

Ville bara säga hej. Återkommer!

Ser ni på Idol?

Jag ser bara uttagningarna, sedan tröttnar jag. När den amerikanska varianten visades på svensk tv såg jag däremot allt, men det var för att idolerna där var så inåt bängen bra.

Strax ska jag ta tag i flyttandet. Jag ska börja med att slänga, slänga, slänga. Sedan måste jag nog köpa fler kartonger och köpa färdig mat.
Jag har lagat mitt sista mål i den här lägenheten.

Wohoo, lördag.

Nu är jag i läget

"Oj, det är mycket mer än jag trodde att det skulle vara."

Men jag kämpar på.
Idag har jag köpt och packat kartonger och en borrmaskin, skänkt grejer till Stadsmissionen, kollat in mitt nya garage, sett att mitt namn har kommit upp i entrén och på min dörr och nu ligger jag däckad i soffan och är svintrött.

Men på det igen i morgon.
På söndag ska Jonathan och Linnea få se sin nya lägenhet men jag tror inte att jag hinner åka med dem, jag har för mycket kvar att göra, men ska kämpa på i morgon.
Tror att det blir tidigt sänggående idag, det känns så.

Hoppas att ni får en fin helg!

En stor dag.

Idag är jag officiellt placerad i Årstadal. Ska vara i alla fall. OCH jag har tillgång till gararet.
Som inköpspresent till mig själv ska jag köpa en borrhammare, min borrmaskin tar sig inte igenom betong.

Men det gör den här:

Annars är planen för dagen att åka till centrum när de öppnar. Lämna grejer till stadsmissionen, åka vidare till Bauhaus och köpa kartonger och plast att vira in min stora tv i, slänga grejer, packa och sedan om det blir tid över åka till lägenheten.
Det är bara tre dagar kvar och jag behöver PACKA ALLT NU, inte småfixa som hittills.
Det blir dagens mål!

Wohoo.