Det är inte möjligt, sägs det ibland om mina glada böcker.

Jag skulle tro att om jag kom med min första, den som är ledsen och helt sann, till en förläggare och sa att den var en hittepå så skulle hen säga att den historien var alldeles för osannolik för att släppa.

Det är klart att mina glada har en kuliss av osannolikhet, och för mig är det rätt oväsentligt. Däremot måste karaktärerna vara trovärdiga vare sig de är dramaqueens, enfaldiga eller ensamma.
Resten, lullet, är något helt annat.

Vilket genast leder mig vidare till lullull.
Jag har köpt sådant idag. Emellanåt tycker jag om att glittra som en julgran och det kan hända att jag tycker om det i morgon när jag ska åka båt. Jag är i alla fall redo för det nu om den nerven skulle slå till.
Jag behöver väl inte förklara att glittret på intet sätt tar bort att jag är en vanlig medelålders kvinna från Farsta?

Bra, där har ni hela grejen.